Läkaren opererade fel arm – Charles, 54, blev förlamad
Uppdaterad 2023-08-28 | Publicerad 2023-08-27
Läkaren skrev vänster istället för höger i sina operationsanteckningar.
Ett misstag som kostade Charles Greneby, 54, hans enda friska arm.
– Hur kan det få gå till så här i Sverige? Läkaren skrattade bort det och skämtade om att han borde att gått på semester tidigare.
I den gråa soffan i lägenheten i centrala Örebro sitter Charles med halskrage. Två månader har gått sedan den ödesdigra operationen den 27 juni.
– Jag är så arg på mig själv. Före operationen låg jag i salen när en sjuksköterska kom in och frågade om någon ritat med penna i min nacke. Jag sa nej, skrattade bara bort det och skämtade om att det kanske var benet de skulle rita på, säger Charles.
– Sen sövdes jag och vaknade upp med sex hål i nacken istället för tre. Jag tänker ofta att det hade kunnat slutat annorlunda om jag bara varit tydlig med att ingen ritat i nacken.
”Får vänta och se”
Operationen var tänkt att ta en timme, men först sex timmar efter att Charles Greneby sövts vaknar han upp ur narkosen på Universitetssjukhuset i Örebro.
Då står läkaren lutad över sjukhussängen.
”Charles, jag har gjort ett misstag”.
– Jag förstår direkt att någonting är väldigt fel.
Förhoppningen var att operationen i nacken skulle lätta på en förträngning i Charles spinalkanal – vilket orsakat känselbortfall, begränsad funktion och strålande smärta ut i högerarmen.
Men läkaren skrev fel i sina anteckningar och opererade på fel sida. En miss som lett till att Charles förlorat funktionen även i sin tidigare friska vänsterarm.
– Läkarna har ingen prognos. De kan inte svara på om jag någonsin kommer att få tillbaka funktionen i armen. De säger att jag får vänta och se.
Tankarna blev mörka
Tre dagar efter operationen fick Charles en kraftig blödning på den sidan av nacken som läkaren inte skulle ha opererat.
– Jag fick stanna på sjukhuset länge. Det var fruktansvärt, jag kunde inte ens dra upp filten över axlarna när jag kände att det blev kallt. Till slut blev tankarna mörka.
Charles tystnar en stund innan han fortsätter:
– En natt sa jag till en sjuksköterska att det var bra att avdelningen inte låg på våning åtta.
Efter samtalet med sköterskan ordnade sjukhuset så att Charles fick prata med en kurator.
– Han besökte mig nästan varje dag. Vi har fortfarande kontakt. Han peppar mig och försöker få mig att se positivt i den här situationen.
Missade dotterns bröllop
Före operationen hade Charles börjat studera till CNC-operatör på yrkesutbildning och precis varit ute på praktik. Nu är han osäker på om han någonsin kommer att kunna jobba igen.
– Jag kan inte klä mig, äta, handla eller städa själv. Jag dricker kaffe med sugrör. Jag har ont konstant och behöver ta medicinen för smärtan.
– Jag var precis på väg ut i arbetslivet igen efter att min fotograffirma konkat efter pandemin. Jag var så sugen på att börja om, men nu är jag tillbaka på ruta ett.
Bredvid Charles sitter döttrarna Michelle, 31, och Athena, 23.
Storsyster håller sin lillasysters hand när de hör pappans ord – då börjar tårarna rinna för Athena som är på besök från Stockholm.
– Jag funderar på att flytta till Örebro. Jag vill inte att pappas ska vara ensam. Det är jättesvårt att se honom så svag, han som alltid varit så stark, säger hon.
Michelle instämmer och berättar att operationen tagit hårt på hela familjen – att den förstört viktiga stunder.
Charles fyller i att han missade dotterns bröllop i juni – eftersom att han fortfarande låg inne på sjukhus på grund av blödningen.
– Jag ville verkligen hålla ett tal på plats, men det gick ju inte. Så jag ringde upp på Facetime med min Ipad från sjukhussängen, säger han.
– Det blev jättefint tal ändå. Alla grät, men det är klart att man vill att ens pappa ska vara med på sitt bröllop, säger Michelle.
”Skrattade bort det”
Sedan operationen känner Charles att han inte vill lämna sin lägenhet.
– Jag vill inte visa upp mig på det här sättet. Jag är inte tillräckligt stark för det. Jag vill inte gå in på ett café och be om en kaffe med sugrör. Jag vill inte behöva be om hjälp.
Charles är besviken på sjukhuset och läkaren.
– När läkaren berättade om misstaget han gjort skrattade han bort det och sa att hans team hade skämtat om att han borde ha gått på semester tidigare.
Kuratorn, som Charles kom i kontakt med via sjukhuset, har hjälpt till att skriva en anmälan till Regionernas ömsesidiga försäkringsbolag eftersom att han inte längre kan jobba.
– Inga pengar kan göra det här ogjort. Men rent praktiskt hade det underlättat för mig. Annars kanske jag måste flytta från min lägenhet som nu är för dyr.
Men handläggningstiden är på åtta månader.
– Jag tror inte att sjukhuset själva anmält händelsen. Det är ingenting de sagt till mig iallafall.
– Jag känner inte att någon har tagit ansvar för att det blivit så här, eller visat på vilja till nya rutiner för att det aldrig ska hända igen.
Sjukhusets förklaring: ”Skett en miss”
Universitetssjukhuset i Örebro uppger för Aftonbladet att de ska skriva en Lex Maria-anmälan till Inspektionen för vård och omsorg – men att den dröjt på grund av semestertider.
– Vi beklagar det som har hänt och är otroligt ledsna att det överhuvudtaget hände. Vi hoppas att han får tillbaka funktionen i armen och att smärtan försvinner, säger biträdande områdeschef Ioannis Ioannidis.
Han fortsätter:
– Det är läkaren själv som har gjort avvikelsen och rapporterat efter operationen. Han är inte avstängd eller prickad på något sätt. Det här är ingen person med ett riskbeteende. Han är en väldig duktig operatör som har gjort mycket gott.
Läkarens misstag har i det här fallet fått väldigt allvarliga konsekvenser. Hur kunde det här hända?
– Det kan jag inte svara på eftersom att det pågår en utredning. Men vi har misslyckats. Det har uppenbarligen skett en miss, säger Ioannis Ioannidis.