Kritiken mot Northvolt: ”Säkerheten lägre på helgerna”

Uppdaterad 2023-12-17 | Publicerad 2023-12-16

SKELLEFTEÅ. Migrantarbetarna på Northvolts batterifabrik vågar inte berätta om säkerhetsproblem, enligt Byggnads.

En pakistanier säger till Aftonbladet att han inte får diskutera säkerheten. Men en lettisk man är kritisk:

– På helgerna är inte säkerhetsfolket på plats. Då är säkerheten lägre, säger Andrej Sprogis.

Under fredagen blev det känt att två arbetare dött under loppet av ett dygn i arbetsplatsolyckor som inträffat på Northvolts batterifabrik i Skellefteå.

Den ene var svensk och anställd av underentreprenören NCC, den andre kom från Sydeuropa och var anställd av Northvolt.

En stor del av Northvolts 2 600 anställda i Skellefteå är utländska arbetare. I Camp Solbacken – ett barackläger i Skellefteås utkant – bor omkring 1 000 av företagets migrantarbetare i åtta kvadratmeters barackrum. Det är compact living med säng i ena hörnet, kök i andra och eget minibadrum.

– Problemet är att det inte finns lägenheter att uppbringa, så många utländska arbetare bor i baracker. Det finns ingen fritidssysselsättning där, och alkoholen frodas, säger Thomas Rolén, fackförbundet Byggnads ordförande i Västerbotten.

I Camp Solbacken i Skellefteå finns omkring 1 000 barackrum för Northvolt-arbetare.

En av tvåvåningsbarackerna i Camp Solbacken.

Enligt Rolén finns en utbredd tystnadskultur bland utländska arbetare hos Northvolt och även på många andra arbetsplatser:

– Börjar de här killarna faktiskt trycka på för att de vill ha förändringar, då tystas de ner. Är de för påstridiga så skickas de hem, säger Rolén.

Thomas Rolén, Byggnads ordförande i Västerbotten.

När Aftonbladet besöker Camp Solbacken är det släckt i många barackrum. Men bland de drygt tio Northvolt-arbetare från Lettland, Litauen, Slovenien, Pakistan, Sydkorea, Sri Lanka, Bulgarien och Kenya som vi pratar med så säger majoriteten att de är nöjda med sina löner, med säkerheten på fabriken och med sitt boende.

– Det är rena lyxen, skojar en lettisk man om barackrummet, som enligt honom är mycket fräschare än andra baracker han bott i när han jobbat i Stockholms-området och Tyskland.

En man från Pakistan bjuder gärna på te, men säger att han inte får prata om företaget:

– Jag har skrivit under ett sekretessavtal, säger han urskuldande.

”Man blir rädd när man hör att någon dött”, säger maskinoperatören Mladen Tement, 45, från Slovenien.

Mladen Tements hem.

Tre män uttrycker sig kritiskt om situationen på Northvolts fabrik efter dödsfallen.

– Man blir rädd när man hör att någon dött. Jag kommer att bli försiktigare nu, planera vad jag gör, säger maskinoperatören Mladen Tement, 45, från Slovenien.

En man från Bulgarien vill vara anonym, men säger:

– Säkerhetssituationen är okej inomhus, men utomhus i konstruktionsområdet tycker jag det ser farligt ut. Det är många truckar som kör runt, det borde vara mer säkerhetsfolk som har koll där, säger bulgaren.

”På helgerna är säkerheten i fabriken lägre”, säger Andrej Strogis, 27, från Lettland.

LO:s skylt vid Northvolt-fabriken hälsar välkommen på tio språk.

Andrej Strogis, 27, från Lettland anser att säkerhetssituationen ofta är bra, men inte alltid:

– Säkerhetsfolket är inte på fabriken från fredag eftermiddag till måndag lunch. Då är säkerheten lägre.

Andrej säger att han tjänar 17 euro i timmen efter skatt, och han är nöjd med lönen. Han gillar också sitt barackrum, men säger att det går vilt till bland barackerna vissa dagar:

– En eller två helger i månaden börjar balterna dricka. Och efter några timmar börjar letterna slåss med litauerna, för de kommer inte så bra överens. Då kommer säkerhetsvakter och lugnar ner alla. Så inget allvarligt brukar inträffa.

Northvolts fabrik söder om Skellefteå på lördagsmorgonen.

Andrej Strogis säger att han inte betalar något för barackrummet, det bekostas i stället av Caverion, underentreprenören som han är anställd av.

Fredrik Hedlund, ansvarig för Northvolts fabriker, säger till Aftonbladet att säkerheten är viktig för företaget:

– Vi har i grunden ett väldigt starkt och bra strukturerat och systematiskt arbetsmiljöarbete. Och det kommer vi att fortsätta ha. När det händer olyckor går vi tillbaka till riskbedömningar som vi har gjort och ser om vi behöver ändra något i vårt sätt att arbeta.