Polen tar gärna emot bidrag – men utan skyldigheter

Publicerad 2019-05-12

TORUN. I sitt spatiösa tjänsterum i stadshuset som andas gammelkommunism slår kommunalrådet Piotr Calbecki fast en sak.

– Utan pengarna från EU hade de varit omöjligt att bygga vårt nya sjukhus. Polen är helt beroende av unionen för att utvecklas.

Sjukhuset han pratar om ligger bara några kilometer bort i den här staden med 200 000 invånare mitt i Polen. Fortfarande är det en byggarbetsplats där vi går omkring i en blandning av sand och stelnad lera medan vi tittar igenom byggnaderna som är nästan färdiga.

Sjukhuset i Torun ser ut att bli imponerande modernt. Hanteringen av medicin och prover kommer att vara helt robotiserad.

Patientrummen är väl tilltagna där varje har egen toalett. Högst två personer ska ligga i varje rum.

– Det ska vara lite som ett hotellrum men med mer hemkänsla, förklarar Aleksander Szczesny, chef för projektet. Sjukhuset kommer att bli ett av Europas absolut bästa. Förhoppningsvis världsklass.

Idén föddes när Calbecki ställde upp i valet för att bli ledare för kommunen. Hans viktigaste vallöfte var att förbättra vården till bästa europeiska standard. Då var ett nytt sjukhus ett måste.

När vi besöker det gamla sjukhuset är det lätt att se varför. Byggnaden uppfördes under 60-talet på kommunisttiden. Lokalerna är hårt slitna. När vi kikar in i patientrummen står sängarna mycket tätt. Sex patienter ligger i varje rum.

Vem ska betala?

Överläkaren Marek Jackowski klagar över att det finns för få operationssalar och att de inte uppfyller minimistandarden i EU.

– Vi har problem med asbest i väggar och tak. Det är väldigt svårt att renovera de gamla lokalerna. I det nya sjukhuset får vi en mycket större akutavdelning och en helikopterplatta varifrån patienterna kan föras direkt till operationssalen. Arbetsmiljön kommer att bli mycket bättre för både läkare och sköterskor.

Hans annars lite dystra uppsyn byts för en stund till ett milt leende.
Att sjukhuset behövs och är välkommet råder det ingen tvekan om. Frågan är bara vem som ska betala de 2,5 miljarder kronor som jätteprojektet kostar.

– Kommunen hade inte råd och att få banklån för den här typen av projekt utan säkerhet det går helt enkelt inte, förklarar Piotr Calbecki vars tjänsterum med tillhörande konferensrum erbjuder en vidsträckt utsikt över staden.

Lösningen blev att vända sig till Bryssel.

Dels fick man ett lån från den Europeiska utvecklingsbanken på halva beloppet.

Mångmiljongåva från EU

– Vi använde oss av den så kallade Juncker-planen, säger Calbecki och ansiktet spricker upp i ett stort leende. Det innebär att vi kunde låna pengarna utan säkerhet och till väldigt förmånliga villkor.

Dessutom fick man 400 miljoner kronor i gåva från EU:s regionfonder som är till för att utjämna skillnaderna mellan fattiga och rika regioner i ett EU-land men också mellan EU-länder. Polen, liksom de flesta länder som tillhörde det forna Östeuropa som stod under Sovjetunionens kontroll, är nettobidragstagare i EU. Det innebär att de får tillbaka betydligt mer i bidrag än de betalar in i form av medlemsavgift.

Högst upp i det gamla sjukhuset träffar vi några patienter som ligger sex stycken i ett rum. Dom ser fram emot att det nya sjukhuset ska bli klart.

– Vården kommer att bli mycket bättre, tror Meczystaw Kardas som sitter på sängkanten iförd pyjamas.

– Det är ett jättebra system att vi kan få bidrag av EU.

Hundratals projekt

Faktum är att det inte bara är sjukhuset som byggs med EU-pengar. Regionfonderna bidrar dessutom till en ny stor konsertlokal i stan, en ny bro över floden Wisla och ett antal andra projekt.

– Vi har hundratals små och stora projekt där EU bidrar med pengar. Både i vår region och hela Polen. Av alla investeringar i Polen står EU för 60 procent. Det gäller både min region och hela Polen. Pengarna från EU är helt avgörande för att Polen ska kunna utvecklas.

Inget konstigt med det. Så är EU tänkt att fungera. De rikare länderna bidrar mer för att de fattigare ska komma ikapp.

Men den ordningen utmanas nu av att länder som Polen och Ungern gärna tar emot bidragen men inte är lika pigga på att upprätthålla EU:s grundvärderingar som demokrati, rättssäkerhet och pressfrihet eller att ställa upp solidariskt när det exempelvis gäller att enas om ett sätt att fördela de flyktingar som tar sig till EU.

EU har försökt enas om en migrationspolitik sedan den stora flyktingströmmen 2015 men trots att det nu snart gått fyra år inte lyckats. Mycket tack vare det kompakta motståndet från de så kallade Visegrád*-länderna där Polen ingår.

”Ekonomisk terrorism”

Många länder börjar tröttna på de stater som gärna tar emot bidrag men inte ställer upp på andra sätt när det behövs. Därför hotar Bryssel med att dra in en del av de ekonomiska bidragen till bland annat Polen. Något som skulle slå hårt mot den ekonomiska utvecklingen.

En av Polens högerpopulistiska EU-parlamentariker som ställer upp i valet kallar hotet för "ekonomisk terrorism".

– Pengarna från EU kommer inte från en bankomat. Det är pengar som vi själva betalat in till EU som medlemsavgift.

Hon undviker att nämna det faktum att Polen får tillbaka betydligt mer än det betalar in, närmare bestämt nästan 90 miljarder kronor mer.

I Polen pågår under det konservativa partiet Lag och rättvisas styre en nedmontering av demokratiska institutioner.

För döva öron

Regimkritiska journalister på statliga radio- och tv har fått sparken och ersatts av de som är lojala mot regeringen. Oberoende domare, bland annat i högsta domstolen, har sparkats och ersatts med regimlojala. Polen rör sig i en auktoritär riktning som påminner om Ungern även om det ännu inte gått fullt lika långt i Polen.

EU har gång på gång krävt att Polen ska upprätthålla de värden som EU hyllar och som landet skrev under på när de gick med 2004. Men rätt mycket för döva öron trots att EU nu åtalat landet.

Samtidigt är det inte mycket Bryssel kan göra. Så länge Polen och Ungern skyddar varandra är det svårt att fatta beslut som verkligen svider. Som att exempelvis dra in bidragen från de regionala fonderna.

Aftonbladets Wolfgang Hansson och Stefan Jerrevång på plats i Polen.