Därför dömdes Quick för mordet –  och därför kan han vara oskyldig

Anders Johansson

Aftonbladet granskar Thomas Quicks domar – mord för mord

Aftonbladets rättsreporter Anders Johansson har under hösten gått igenom domar, förundersökningar och videorekonstruktioner med några av landets främsta experter på området.

Här sammanfattar han på vilka grunder Quick dömdes, vad som talar för att han är oskyldig – och hur det i verkligheten kan ha gått till.

Därför dömdes Quick för mordet

1. När Quick erkänner mordet på Charles Zelmanovits namnger han en medgärningsman, en gift tvåbarnsfar, som bodde 500 meter från honom i Falun. Det är hans bil, en ”tvådörrars Opel”, de åker i till Piteå under morddagen. Vid rättegången berättar hustrun till den utpekade att maken hade en liknande bil 17 år tidigare.

2. Quick berättar att han och den utpekade medhjälparen hade ett gemensamt intresse – unga pojkar. Det styrktes av att ”homosexuella tidskrifter” hittats i mannens bil. Men medhjälparen kunde aldrig höras i rätten. Nio månader efter Zelmanovits försvinnande begick han självmord. Quick berättar att han träffade mannen samma dag, att han då plågades av vad de gjort och att han funderade på att ta livet av sig. Quick hävdar att han då sa: ”Gör det!” Han berättar i rätten att mannen sedan sköt sig. Tingsrätten anser att Quicks kunskaper om dessa omständigheter styrker att han talar sanning även om mordresan.

3. Förhörsledaren Seppo Penttinen berättar under rättegången hur Quick lämnat uppgifter om vegetation, lukter och terräng som stämmer väl med platsen i Pietå. Tingsrätten skriver också att Quick kunnat ange hur den döda kroppen lagts i mossan, på ett sätt som stämmer med fynden.

4. Domstolen anser också att Quicks uppgifter om ”vilka kroppsdelar som han medfört från platsen stämmer väl med fynden på det sättet att dessa kroppsdel-ar saknas på fyndplatsen. Omständigheterna utgör ett mycket starkt stöd för riktigheten av Quicks uppgifter.” Ena lårbenet saknades, liksom ett skenben och båda handflatorna.

5. Minnesforskaren Sven-Åke Christianson vittnar som sakkunnig om att Quicks berättelse är trovärdig.

Därför kan Quick vara oskyldig

1. Quick erkänner först efter 17 år, när media rapporterat om fyndet.

2. Att Quick känner till att ”medhjälp-aren” skjutit sig är inte så märkligt. De var nästan grannar i den lilla stadsdelen Korsnäs. På samma sätt är det inte onaturligt att han känner till vad folk i kvarteret har för bil.

3. Hustrun till ”medhjälparen” ansåg att maken tog livet av sig för att han var arbetslös. Hon och dottern har också lämnat upp-gifter som helt utesluter att Quick träffat mannen självmordsdagen. Hustrun hade dessutom aldrig sett maken tala med Quick.

4. Skelettdelarna hittades en bra bit in i skogen, 330 meter från bilvägen. I om-rådet finns stora diken och stenmoras som gör det svårt att gå där även dagtid. Att i den terrängen bära en människa så långt, dessutom nattetid, är närmast ogörligt.

5. Domstolen ansåg att Quick talade sanning eftersom förhörsledaren vittnat om att Quick under en tidigare skogspromenad i Dalarna lämnat en så detaljerad beskrivning av skogen. Men under rättegången lät hans beskrivning som vilken skog som helst.

6. Quick berättar hur han styckar kroppen i flera delar. Han hade med sig kniv och såg. Men inte på någon av de 19 skelettdelar som hittades finns några synliga styckningsskad-or.

7. Quick säger sig vara säker på hur han styckar bort ena lårbenet, ett ben som aldrig återfanns.

Just denna uppgift, som rätten fäste sådan vikt vid, fick Quick av Penttinen i samband med ett förhör – då bandspelaren var avstängd.

8. Trots all övrig detaljrikedom kan Quick inte svara på var han gjort av de kroppsdelar han hävdar att han tog med sig och som har ett sådant stort symbolvärde för honom.

Så kan det ha gått till

Charles Zelmanovits hade varit i ett gruff på skoldansen, han led av epilepsi. Han kan ha gått till fots till platsen som ligger ett par kilometer från skolan. Han kan ha fått ett psykomotoriskt anfall och bara travat på som i trans, och sedan lagt sig ner och frusit ihjäl. Kroppsdelar har sedan spritts av olika djur. Polisen misstänkte aldrig mord förrän Quick erkände.

Källor: Tingsrättens dom, förundersökningsprotokoll, advokat Pelle Svensson, psykiater Ulf Åsgård, tidigare rikskriminalens expert på gärningsmannaprofiler, Jan Olsson, pensionerad kriminalkommissarie med över 30 års erfarenhet av mordutredningar.