Olivia: ”Ingen hjälpte mig när pappa drack”
Uppdaterad 2020-07-03 | Publicerad 2014-09-22
Olivia Trygg var nio år när hennes pappas beteende började förändras.
Elva år senare dog han i sviterna av sin alkoholism.
Hennes historia är inte unik.
– Att jag klarat mig är inte samhällets förtjänst.
Vi träffas i ett rum med ett stort vitt bord och pastellfärgade stolar. Här, i Trygga Barns lokaler, jobbar Olivia Trygg, 25, i dag med att hjälpa andra anhöriga till missbrukare.
– Ingen ska behöva gå igenom samma helvete som jag och min familj gjorde, säger hon.
På en whiteboardtavla i rummet står:
• Du är inte ensam.
• Det finns hopp.
• Det finns hjälp att få.
Men hjälpen är inte, och har inte varit, självklar. Framför allt inte från samhället.
”Var en fantastisk pappa”
Olivias familj hade allt. Utåt. De bodde i en villa i Djursholm, hennes pappa Hans Trygg var framgångsrik reklamare.
– Han var min stora förebild, en fantastisk pappa, lekfull, rolig, omtänksam.
Men han drack.
När Olivia var nio år hände något.
– Han förändrades. Han började bli hånfull, sarkastisk och elak.
Olivia mådde dåligt. Men familjen höll fasaden uppe.
Problemen eskalerade. När Olivia var tolv sålde pappa Hans sitt företag, och Olivia trodde att han skulle bli mer närvarande - vara en bättre pappa igen. Det blev tvärtom. Drickandet ökade.
– Det var inte så att han var full och bråkig, eller sluddrade och höll på. Men det blev liksom stora tystnader hemma. Min största rädsla, då, var att mina föräldrar skulle skilja sig.
Pappa Hans var, säger Olivia, inte alls som hennes bild av en alkoholist.
– Det var ju människor som låg utslagna på en parkbänk.
Ett glas vin
Hon minns särskilt ett tillfälle, 2003, när hon var femton år.
– Det var inför julafton, traditioner har alltid varit viktigt i vår familj, vi firar till och med namnsdagar med frukost på sängen.
Men för att de äldre syskonen skulle komma hem ställde de krav - ingen sprit.
– Pappa sa: Men man ska man äta sill måste man ju få ta en snaps.
– Så mamma löste det genom att strunta i julbord, och köpte massa skaldjur och grejer i stället.
Men planen sprack.
– Pappa sa: Men har du köpt så fina skaldjur måste man ju ha ett glas vin till. Och mamma lät honom. Det blev flera...
Olivia beskriver hur stämningen blev orolig. Pappa Hans drack. Själv sprang hon runt och försökte se till att alla hade det bra.
– Ett typiskt medberoendebeteende.
Bara försvann
När pappa bad om mer att dricka serverades han ett glas vatten. Då brast det.
– Några dagar senare packade han en väska och bara gick.
I flera veckor var han borta. Svarade inte i telefon. Använde inte sitt bankkort.
Familjen var utom sig av oro.
– Det jag fruktade mest var att han var död.
De ringde till sjukhusen, till polisen, till flygbolag och hotell.
Men ingen hade någon Hans Trygg hos sig.
– Till slut fick mamma en idé. Pappa älskade Fantomen. Så hon ringde runt och frågade efter Mr Walker. Och på ett hotell i Stockholm fanns en - pappa.
Ljög för omgivningen
Hon hade nu förstått - hennes pappa var alkoholist.
Men hon ljög för sin omgivning. Bevarade familjens hemlighet. Hällde ut pappans sprit, spädde ut vinet.
Det var också nu familjen verkligen sökte hjälp. De konfronterade pappan med hans problem.
– Vi bokade in honom på rehabilitering och gav honom ett ultimatum: Du har 48 timmar att välja - alkoholen eller familjen.
– Han bara reste sig upp och gick ut genom dörren. Han vände sig inte ens om.
Kontakten med pappan blev sporadisk. Han bodde tidvis i Frankrike och Olivia började gymnasiet.
Behövde hjälp
Hon hade ont i magen, svårt att sova och en ständigt gnagande oro. Hennes självkänsla blev allt sämre.
– Mamma såg det och sa till mig att jag behövde hjälp, men jag förstod inte - varför skulle jag behöva hjälp - det var ju inte jag som var sjuk.
Under de kommande åren ville hon inte, orkade inte, ha kontakt med sin pappa.
– Han ringde mig i snitt 42 gånger om dagen. Han kom till min skola, han till och med gjorde inbrott hemma hos oss en gång.
Gång på gång hamnade pappan på sjukhus, kom i kontakt med Socialtjänsten.
– Men ingen gång var det någon som hörde av sig till mig.
”Ni får fixa barnen”
Hennes mamma ringde och krävde hjälp. Var envis.
– De sa att de kunde starta en stödgrupp. Om vi fixade barnen som skulle vara med!
Tillsammans med en vän ordnade Olivia en grupp barn och ungdomar med liknande erfarenheter.
– Det var det som erbjöds, och hade inte min mamma kämpat för mig så hade jag inte fått någon hjälp alls.
Förutom stödgruppen, som inte riktigt fungerade, ordnade mamman privat samtalsterapi.
Men också det var, till en början, en besvikelse.
– Det var sådant fokus på pappa, de frågade om jag inte skulle träffa honom - att det kanske kunde hjälpa honom.
– ”Det är ju ändå din pappa.”
Slutade ”städa upp”
När hon var sjutton år hade hon varit hos sju olika terapeuter.
Var hennes pappa befann sig under den här perioden vet hon inte riktigt.
– Jag träffade honom några få gånger – men vi slutade ”städa upp” efter honom och hans missbruk.
Hon, och familjen, försökte bryta sig ur sitt medberoende.
– Jag, och vi, trodde att vi hjälpte honom, när vi i själva verket stjälpte honom. Att vi ”städade upp” gjorde ju att han kunde fortsätta sitt missbruk.
2009 blev pappan tvångsinlagd och hamnade på ett behandlingshem för alkoholister.
Ville träffas igen
Han kom ut nykter sommaren 2009.
– Han ville ses och sa: Jag är nykter nu.
– Men jag orkade riskera att bli sviken igen, det var inte första gången han slutat dricka, så jag sa nej.
Efter ett par månader ringde pappans socialsekreterare till Olivia.
– Hon sa att pappa var nykter och ville träffa mig. Återigen var det bara fokus på honom och vad han ville.
I oktober träffades de, tillsammans med en terapeut.
– Det var samma sak igen, allt fokus på pappa. Pappa hade inte förstått vad han gjort mot mig, mot oss. Jag mådde dåligt och orkade inte fortsätta. Jag ville att han skulle komma till insikt, att han skulle be om förlåtelse.
Med en känsla av svek reste hon sig upp och sprang ut från terapeutens mottagning.
– Jag ville bara att han skulle springa efter, och efter en stund kom han ut. Han frågade bara hur jag skulle ta mig hem.
De skiljdes åt, med en kram och en puss på pannan.
– Det var sista gången jag såg honom.
”Du måste komma hem”
Några veckor senare började Hans dricka igen. Då hade han varit nykter ett halvår.
Vintern kom och gick.
– Det var en fin dag, söndagen den 16 maj. Jag och en vän var ute och promenerade i våra gamla kvarter och pratade om hur vi skulle flytta tillbaka, skaffa familj och jag skulle ha hund och hon en katt.
Då ringde mobilen.
– Det var mamma, hon sa att jag måste komma hem.
När Olivia kom innanför dörren sa hennes mamma: ”Det har hänt en sak.”
– Jag frågade direkt: Är pappa död?
– Hon svarade inte utan bara kramade om mig.
Hennes pappa hade dött i sitt hus i Frankrike under natten av alkoholrelaterade skador.
– Jag blev så klart oerhört ledsen, men kände också en viss lättnad. Han skulle aldrig ha kunnat bli ”min gamla pappa” igen. Alkoholen hade förstört så mycket.
Sörjde min gamla pappa
Hans bortgång blev också en känslomässig vändpunkt.
– Jag kände ingen ilska längre. Nu kunde jag sörja och sakna ”min gamla pappa”, den han var innan.
Hon har, säger hon, inget agg mot sin pappa. Han var sjuk.
När han gick bort hade hon släppt sitt medberoende.
– Men det var inte myndigheternas förstjänst. Jag hade en stark mamma som brydde sig, såg till att jag fick hjälp.
Hjälper andra
Tillsammans med sin mamma startade de bara månader senare Trygga Barnen, en stiftelse som hjälper anhöriga, inte minst barn, till familjer med beroendeproblem.
– Jag ville dela med mig av mina erfarenheter och kunskaper. Ingen annan skulle behöva gå igenom det jag gått igenom.
Olivia Trygg säger att det är konstigt att Trygga Barnen ska behöva finnas, ansvaret att hjälpa ligger ju hos kommunerna.
– Vårt mål är att inte behövas. Samtidigt växer vi och har en målsättning att finnas i alla kommuner.
– Många av de som vänder sig till oss har blivit svikna av samhället.
På en piedestal i rummet där vi sitter står en lampa. Den har gröna, blåa och röda prickar på skärmen. Dess fot är klädd i tyg och från skärmen hänger kulor i alla möjliga färger.
Den ser ut att höra hemma i Bolibompa-studion.
– Den kommer från pappas dödsbo, säger Olivia och skrattar.
– Jag vet inte var han hade fått den ifrån. Han var så barnslig. Jag tycker det är härligt.
Medberoende? Här kan du få stöd
Hit kan du vända dig för att få stöd:
Fråga din kommun om de erbjuder stöd för anhöriga till personer med beroendeproblematik- och/eller psykisk ohälsa.
När du behöver prata med någon:
Jourhavande medmänniska: 702 16 80
Jourhavande präst: 112
Sjukvårdsrådgivningen: 1177
Nationella hjälplinjen: 020- 22 00 60
För anhöriga till alkoholister:
Alkohollinjen: 020-844448
Co-anon för anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/
Anhöriga till alkoholister: http://www.al-anon.se
För anhöriga till drogmissbrukare:
Anhörigförening Föräldraföreningen mot narkotika (FMN) http://www.fmn.se/
Co-anon för anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/
För anhöriga till spelmissbrukare:
Stödlinjen för spelare och anhöriga https://www.stodlinjen.se/
För anhöriga till sexmissbrukare:
PrevenTell, nationella hjälplinjen: 020-66 77 88
DBK - behandlingsklinik för sexberoende och anhöriga http://dbksverige.se/
På flera håll i Sverige finns även olika typer av självhjälpsgrupper där du som medberoende kan få stöd och hjälp av andra i samma situation som du:
Självhjälpsgrupp för anhöriga/barn till alkoholister:
Al-anon och Alateen http://www.al-anon.se/
Självhjälpsgrupp för vuxna barn till alkoholister och från andra dysfunktionella miljöer:
ACA Sverige http://aca-sverige.org/wordpress/
Självhjälpsgrupp för anhöriga till drogmissbrukare:
Naranon http://www.nar-anon.se/
Självhjälpsgrupp för personer som lever i dysfunktionella relationer:
För barn:
Om du är under 18 år och mår dåligt av att dina föräldrar dricker eller tar droger:
* Berätta om din situation för en vuxen du litar på, du kan till exempel prata med skolsyster eller kurator i din skola.
* Om du vill prata med någon utan att berätta vem du är kan du ringa till barnens hjälptelefon BRIS: tel 116111.
Bra sajter för barn:
Trygga Barnen http://www.tryggabarnen.org
Maskrosbarn http://www.maskrosbarn.org/
Bris http://www.bris.se/
Rödakorsets ungdomsförbunds jourhavande kompis har en chattjänst på nätet: http://rkuf.se/vad-vi-gor/jourhavande-kompis/
UMO Ungdomsmottagningen på nätet http://www.umo.se/Alkohol-tobak-droger/Att-bo-med-en-vuxen-som-dricker-eller-anvander-droger/
Om du misstänker att ett barn far illa på grund av någon annans missbruk kan du göra en orosanmälan till socialtjänsten. Läs mer här: http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/barnsomfarilla
Vad har du varit med om? Berätta din historia för oss
Över en miljon vuxna svenskar är fast i missbruk.
Runt dem finns ett minst lika stort antal människor som drabbas.
Vi vill rikta ljuset på er. Vilka är ni, hur får ni hjälp och vad kan samhället och omgivningen göra annorlunda?
Vi är beroende av din historia. Hjälp oss att berätta.
Har du erfarenheter av medberoende?
Hör av dig till våra reportrar Eric Tagesson och Åsa Passanisi eller direkt till redaktionen.