Bra att regeringen stärker kampen mot ekobrotten
– Kan man komma åt pengarna så kan man också knäcka den organiserade brottsligheten.
Finansminister Elisabeth Svantesson meddelade denna visdom med sin mest beslutsamma röst och med en blick som gjorde anspråk på att utstråla handlingskraft.
Platsen var den vanliga för utspel av detta slag, Regeringens pressrum Bella, och även om journalistiken igår mest intresserade sig för Linda Skugges äventyrligheter på world wide web hade ett hyfsat antal reportrar infunnit sig.
Vid sin sida hade statsrådet chefer på Skatteverket, Tullen och Kronofogden, en trio som också tycktes ha övat på allvarliga miner framför speglar och pressnissar.
En kraftsamling ska ske, meddelade Svantesson och lät sedan representanterna för myndigheterna få lagom många minuter i rampljuset för berättelser om vad det konkret innebär.
Sju satsningar presenterades. Bland annat ska myndigheterna bli bättre på att stoppa att företag används som brottsverktyg, insatserna för att spåra brottsvinster ska stärkas, det ska bli svårare att tjäna pengar på falska betalningskrav.
”Målbilder...”...”samverkan”...”ökade insatser”...
Orden kom och gick som ekon av allt vi redan har hört, det myndighetsgemensamma arbetet är en förutsättning för att nedkämpa gängen, det är sedan tidigt 2000-tal samverkansråd hit och överskridande insatser dit, ändå frodas gängen.
Att jaga brottsvinster är nu ingen dum idé, pengar är ju trots allt motorn i den organiserade brottsligheten, en verksamhet som bedöms omsätta närmare 150 miljarder kronor om året, mer än budgeten för hela Försvarsmakten.
En händelse som ser ut som en tanke är att ingen nämnde att politiken i modern tid parallellt med alla storslagna utfästelser om kompromisslös kamp mot kriminaliteten samtidigt gjort sitt bästa för att hjälpa den undre världen att berika sig.
Ta bara utvecklingen med aktiebolagen, det kanske mest populära brottsverktyget inom den ekonomiska brottsligheten.
Ett exempel är avskaffandet av revisionsplikten för små aktiebolag 2010. Revisionen blev frivillig för aktiebolag upp till en viss nivå.
Remissinstanser och experter varnade för att gangsters gnuggade händer över reformen, men alliansregeringen struntade i påpekanden om att revisionen är en viktig del av kontrollfunktionen och föredrog att drömma om större tillväxt och ökad konkurrenskraft.
Det gick som det gick. Antalet grova ekobrott fördubblades på några år och Riksrevisionen kunde konstatera att aktiebolag som sakande revision inte helt överraskande vara populära i kriminella miljöer.
Men det här avskräckte inte regeringen. Kapitalkravet på aktiebolag sänktes till 50 000. Jo, man tackar svarade förhärdade brottslingar. Sedan tog sossarna över och halverade kravet till 25 000. Rena rama julafton i vissa kretsar.
Politikern och myndighetscheferna pratade på om penningtvätt och problem med att befintliga företag köps av kriminella och att kontrollerna måste bli bättre och att ännu fler bilar och klockor ska beslagtas.
Visst, det är enkelt att raljera. Men även om regeringen kunde vara betydligt mer offensiv än vad den är inom detta område, är det bra att den över huvud taget gör någonting.
Politiken – och journalistiken! – är fixerad vid skjutningarna och sprängningarna. Lättbegriplig och konkret brottslighet.
Ännu en ung man vars liv rinner ut i en blodpöl är en mer tacksam story än fifflande i bokföringen.
Men så länge det finns pengar att tjäna, kommer den organiserade brottsligheten att leva vidare i högönsklig välmåga.
Möjligen är Svantesson rent av ett kriminalpolitiskt viktigare statsråd än justitieminister Strömmer.
När allt var sagt och gjort och journalisterna ställt sina frågor log finansministern och sa att det var dags för enskilda intervjuer och reportrar radade upp sig och dagens budskap upprepades i mikrofon efter mikrofon efter mikrofon.