Nästa steg i S-nostalgin: Gunnar Sträng-dockor
”När vinden vände”, ”Som jag minns honom” och ”Underbara dagar framför oss”.
Nej, det är inte låtlistan på Christer Björkmans ipod, utan titlar ur den gigantiska högen med böcker om Olof Palme.
Den sistnämnda, Henrik Berggrens hyllade Palme-biografi, ska även bli dokumentärfilm och toppar försäljningslistorna. Inom kort kommer konkurrens från Göran Greider, som knogar med sitt bidrag till Palmeskildringarna – det tjugofjärde i raden. Och för den som inte fått nog kommer det två nya granskningar av Palmemordet i höst.
Att vi älskar att fascineras av auktoriteter med penis är inget nytt. Men Palmehysterin tyder snarare på att vi blivit besatta av sossekitsch.
I forna kommunistdikaturer har man länge ägnat sig åt ostalgi, romantiken kring gamla rostiga Trabanter, Röda Armé-mössor och massproducerade Leninbyster.
Här börjar vi bygga upp en sorts socialdemokratisk vintage.
Det har ingenting med partitillhörighet att göra. Folk från både höger och vänster kastade sig över den nya antologin om Harry Schein tidigare i år.
Och alla var överens om att den forne kulturpampen var otroligt intelligent och charmig, begåvad med en unik känsla för snille och smak. När en socialdemokrat till och med beskrivs som ”sexig” i Svenska Dagbladet, kan man vara säker på att det är något särskilt i görningen.
Jag vet unga män som gick och köpte boken bara för att titta på bilderna där Harry Schein poserar i sin Oxchairfåtölj.
Samma S-nostalgi har frodats kring nyutgivningen av Tage Erlanders dagböcker och ”Ebbe the movie”, filmen om partiets allt-i-allo Ebbe Carlsson. Så vad kommer härnäst?
Organiserade Volvo 240-turer till SSU-lägret Bommersvik? Turister som vallfärdar till familjen Palmes folkhem i Vällingby? Gunnar Sträng-actiondockor?
Ostalgin fyllde en funktion – i grund och botten handlade den om en befogad längtan efter trygghet i en kaotisk tid.
Det är något helt annat än att romantisera patriarker.
Är det något som borde ingå bland sosse-souvenirerna så är det inte jätteproppen Palme eller Harry Scheins gamla tennisshorts. Utan det vi verkligen kommer sakna inom en snar framtid. Jag sparar galonisarna från de sista kommunala dagisen och betongbitarna från den sönderfallande allmännyttan.