Berättelserna om överfall på tiggare börjar bli många nu

Det var först inne på Ica som jag förstod vad den kraftiga smällen några minuter tidigare handlade om.

Någon hade slängt ett knallskott mot Maria, tiggaren utanför butiken. 

Per, som bor några hus från mig, var vit i ansiktet av ilska. "Hur fan kan man göra något sådant?".

Smällen var tillräckligt kraftig för att höras genom det stängda fönstret till köket i min lägenhet någon gata bort. Vad det nu än var som kastades så verkar det ha kunnat åstadkomma allvarlig skada om det hade träffat i ansiktet.

Maria, en 29-årig rom från Rumänien som var här förra sommaren och som återvände för några veckor sedan, var fysiskt oskadd men djupt skakad och ledsen. Knallskottet hade landat bakom hennes rygg.

Anständiga människor som hade bevittnat attacken tog hand om kvinnan och ringde polisen, som dock inte behagade skicka en patrull förrän två timmar senare. Vid det laget fanns naturligtvis inga vittnen som kunde ge ett signalement på äcklet kvar på platsen.

"Vad är det som händer i våra kvarter?", frågade Per och skakade på huvudet.

Det är en rimlig fråga. Östra södermalm befolkas av människor som dagen efter riksdagsval älskar att twittra och instagramma resultaten från deras gator för att visa hur goda och fina och upplysta de är som röstar på FI och Miljöpartiet och som aldrig försummar att berätta att sverigedemokraterna minsann bara fick 1.7 procent.

Den bilden har aldrig varit särskilt sann och är mindre sann än någonsin tidigare. Om valkretsen jag tillhör var representativ för Sverige så hade Jimmie Åkesson fått drygt fyra procent 2014.

Nytorget hjälper numera järnrörsviftare att behålla sina platser i riksdagen.

Jag träffade en annan granne. Hon berättade att tiggaren utanför Coop längre ner på gatan just hade blivit attackerad med ett explosivt föremål. Äcklet tycks ha varit flitig denna lördag.

Några dagar senare rullar TT-telegrammet in:

En mopedist i Borås körde medvetet in i en tiggare. Ionut, 34, skadades allvarligt. Frakturer, en spricka i en ryggkota, polisen rubricerar överfallet som grov misshandel.

Det finns drygt 50 vittnen till händelsen, men ingen har sett något. Kanske handlar det om en plötsligt utbruten epidemi av tillfällig blindhet som borde vara av intresse för vetenskapen. Kanske är folk bara fega arsel. Kanske finns någon annan förklaring.

De börjar bli många nu, vittnesmålen om våld och hot och allmän jävelskap mot dessa redan så utsatta människor.

Fyrabarnsmamman Manuela berättade i Sveriges Radio i vintras om hur människor spottat på henne, kastade matrester och skrek "hora". Och vi var många som upprördes av berättelsen om en butikschef i Göteborg som spolade kallt vatten på en medmänniska som satt utanför.

En tiggare satt anhållen två dygn sedan en kvinna anmält honom för rån. Det visade sig att hon ljög. Lika moraliskt beundransvärd är mannen som stal en läsplatta från sin dotters dagis, gav den till en kvinna från Rumänien och sedan ringde polisen och sa att det var hon som hade tagit den.

På Flashback har det uppviglats till våld mot romska läger. Flera av dem har attackerats. Vem och vad låg bakom branden i lägret i Högdalen, där en man dog?

Listan på ondskefulla överfall kan göras förskräckligt mycket längre. Ungdomsgäng som kastar flaskor mot romer, en 60-årig kvinna som blir slagen med sin egen käpp, en man som åtalas för att ha misshandlat en tiggare i tunnelbanan.

Men det är inte detta våld eller den svenska antiziganismens djupa rötter som diskuteras när proffstyckare skriver debattartiklar och ledarskribenter lanserar förslag och politiker lägger pannorna i djupa veck i tv. Utspelen handlar om nya lagar och paragrafer och förbud och ökade krav på Rumänien och Bulgarien.

Vad är det som händer i Sverige?

Jag har inte sett Maria sedan i lördags. Vågar hon inte vara kvar i mina kvarter?

Följ ämnen i artikeln