Kokainfyndet i riksdagen är en allvarlig säkerhetsrisk
Spår av kokain i fyra av åtta riksdagspartiers kanslier.
Aftonbladets granskning avslöjar en potentiellt allvarlig säkerhetsrisk.
Om riksdagens ledamöter mot förmodan har lite tid över efter att ha käbblat klart om dagens meningslösa misstroendeomröstning om klimatminister Romina Pourmokhtari, finns ett journalistiskt avslöjande att fundera över.
Aftonbladets reporter Lisa Horn har undersökt om det finns spår av kokain inne på toaletterna på de kanslier som riksdagspartierna håller sig med.
Det blev utslag hos Liberalerna, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.
Ingen anledning att bli förvånad finns egentligen. Narkotika är utbrett i hela samhället, bland rika och fattiga, i slott och koja, bland de framgångsrika och bland dem som har hamnat snett, om det knarkas även i kretsar där det moraliseras över människors behov av berusande substanser vore det ingen sensation.
Med det sagt är blåa fläckar i de så kallade kokainservetterna i hälften av de undersökta fallen onekligen en smula udda.
Anledning att ifrågasätta resultatet saknas. Reportern har använt samma redskap som myndigheter i bland annat Nederländerna, USA och Storbritannien nyttjar.
För säkerhets skull har servetterna sedan undersökts av ett labb på Karolinska institutet. Det råder ingen tvekan om saken: linor har dragits på dessa toaletter.
Frågan är då vilka slutsatser som går att dra av resultatet.
Att larma och göra sig till om att hälften av riksdagsledamöterna knarkar vore synnerligen dumt. Dels för att det givetvis är osannolikt att så är fallet, dels för att det saknas underlag för sådana påståenden.
Kanslierna är i och för sig arbetsplatsen för politikerna och av partierna anställda tjänstemän, men här finns även andra personalkategorier, lokalvårdare, administratörer, förvaltningspersonal och inte minst besökare.
Men det är inte en krogtoa på Stureplan vi pratar om, inte en plats där börsmäklare och busschaufförer trängs med justitieråd i Högsta domstolen och gängkriminella.
Det här är maktens hårt bevakade centrum, där ingen släpps in utan att ledsagas av någon med passerkort.
Att vissa misstankar riktas mot politiker och deras svans är inte illasinnat eller att gå för långt.
Och när den tanken ha slagit rot är det inte svårt att sucka lite över vad som onekligen framstår som hyckleri.
Sveriges osedvanligt repressiva drogpolitik är inte bara misslyckad, vi är hårdast i Norden och har samtidigt Nordens högsta narkotikarelaterade dödlighet.
Om det dessutom visar sig att vissa riksdagsledamöter själva tittar djupt i kokainpåsen, finns onekligen utrymme för åsikter.
Det är nämligen inte orimligt att ställa höga moraliska krav på dem som stiftar de lagar vi alla måste följa.
Den som tycker att det är vettigt att en 19-årig partytjej som har sålt ett gram till en kompis ska dömas till sex månaders fängelse, ska kort sagt undvika att själv medelst kemisk stimulans pigga upp vardagen en smula.
Och de socialdemokrater som älskar att veva om hur den som köper narkotika göder gängen kanske ska börja hålla en lägre profil. Men på den punkten finns det ingen anledning att vara optimist.
Inte heller finns det skäl att tro att politiker som gastar om drogtester av skolbarn själva är sugna på att underkasta sig sådan behandling.
Men den här tråkiga historien utgör dock framförallt en potentiell säkerhetsrisk som inte är oväsentlig.
Det säger sig självt att personer högt uppsatta i politiken, vare sig de är riksdagsledamöter eller tjänstepersoner, inte ska göra affärer med langare.
Sverige har i dag kriminella gäng som inte skyr några medel, en fiendes mamma kan bli mördad, småpojkar torteras ihjäl, och en person i makteliten vore inte den sämsta att kräva gentjänster av eller utpressa.
Jag hoppas att partierna ser allvarligt på avslöjandet. De första kommentarerna från partiledarna tyder på det, även om Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar tramsigt och barnsligt föreslog att Aftonbladet undersöker sina egna toaletter.
(Visst skulle ett sådant test kunna resultera i blåfläckade servetter. Det vore inte bra, men ett mediehus stiftar inte lagar.)
I dag håller riksdagen på just Vänsterpartiets begäran för övrigt en särskild debatt om det höga antalet dödsolyckor i arbetslivet.
En viktig diskussion, där någon ledamot kanske nämner narkotika som en del av förklaringen till vissa av dessa tragedier.
Möjligen finns utrymme för ytterligare en debatt.