Världen måste sluta låta sig luras av manliga despoter

Om det är någon lärdom världen kan dra av Robert Mugabes livsgärning så är det att aldrig ge en ledare för mycket makt.

Oavsett hur god han verkar.

I 99 fall av 100 slutar det i katastrof.

Zimbabwe är bara ett av många avskräckande exempel på hur en diktator totalt kört ett land i botten.

Robert Mugabe hade chansen att bli Afrikas Mandela redan långt innan Nelson släppts ur fängelse i Sydafrika. På 70- och 80-talet var han en av kontinentens stora frihetshjältar och personlig vän med Sveriges statsminister Olof Palme. Precis som Mandela tillbringade han lång tid i fängelse.

Hjälterollen fullbordades när han 1980 svors in som den nyfödda, självständiga nationen Zimbabwes första premiärminister. Ett till slut fredligt övertagande efter ett långt inbördeskrig där de vita tvingades lämna ifrån sig makten men under en övergångsperiod fick vara med och styra det som varit Rhodesia.

Omvärlden såg Mugabe som mönstergossen som skulle bli Afrikas förebild för hur man kunde kasta av sig det koloniala oket och ersätta det med frihetlig demokrati. Lovsången visste nästan inga gränser.

Mugabe kunde ha fortsatt vara den store hjälten om han inte fattat ett antal ödesdigra beslut.

Folkmord

Det första var att utmanövrera sin svarta rival från Zapu-partiet och sätta igång en systematisk utrotning av en folkgrupp som stödde Joshua Nkomo. Men hjälteglorian lyste fortfarande så stark och mycket annat dramatiskt hände i världen så det var inte så många som tog notis eller ville tro att Mugabe verkligen låg bakom detta folkmord.

Bit för bit monterades demokratin ner. Det stod klart att det inte var frihet Mugabe ville ha utan en enpartistat med sig själv som enväldig härskare.

1 av 5 | Foto: Tsvangirayi Mukwazhi / AP
Robert Mugabe 2016, året innan han avgick från presidentposten.

Som ett resultat raserades landets ekonomi och missnöjet hos befolkningen växte.

När de så kallade krigsveteranerna under 2000-talets början med våld började ta över de vita farmarnas jordbruk så skedde det med stöd av Mugabe som hoppades att återfå befolkningens förlorade förtroende.

Hyperinflation

Istället blev övertagandet startskottet till en fullständig ekonomisk katastrof i landet. Krigsveteranerna visste inte hur jordbruken skulle skötas. Landets matproduktion sjönk drastiskt.

Välutbildade zimbabwier drog slutsatsen att det inte fanns någon framtid. Miljontals av dem emigrerade till Europa, Sydafrika och andra länder där de kunde få jobb.

I Zimbabwe växte arbetslösheten. Hyperinflationen slog hela tiden nya rekord liksom antalet nollor på de värdelösa sedlar som staten tryckte. Den politiska oppositionen förföljdes, mördades och torterades medan Mugabe och hans 40 år yngre hustru levde lyxliv uppbackade av militären.

När militären till slut ingrep mot Mugabe så var det inte för att återupprätta demokratin utan för att själva ta makten.

Grace Mugabe hade nämligen egna maktambitioner och hennes make hade i tysthet utsett henne till sin efterträdare. Det kunde militärchefen Emmerson Mnangagwa inte acceptera. Militären avsatte Mugabe i en kupp och utlovade demokratiska val.
Befolkningens hopp väcktes på nytt.

Lurade än en gång

Men efter mer än ett år av Mnangagwas styre står det klart att folket än en gång blivit lurade. Vilket knappast förvånar några utomstående observatörer som följt landets tragiska väg genom åren.

Den senaste tiden har missnöjda zimbabwier gått ut på gatorna och demonstrerat mot regimen som inte infriat några av sina löften. Demonstrationer som slagits ner brutalt.

Istället för att göra Zimbabwe till en mönsterdemorkati i Afrika så är Mugabes främsta insats att ha lagt grunden till fortsatt gangsterstyre.

En tyvärr alltför vanlig tradition på den afrikanska kontinenten och på vissa andra håll. Lika vanligt som att västvärlden av missriktad välvilja och naivitet lyssnar mer till despotiska ledares lögner än ser till vad de verkligen gör.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

avWolfgang Hansson

ARTIKELN HANDLAR OM