45-årig mordgåta nära märkligt slut

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I Esbo utanför Helsingfors pågår för närvarande en rättegång som måste höra till den nordiska kriminalhistoriens märkligaste.

En sextiotre år gammal man, pensionerade busschauffören Nils Gustafsson, står åtalad för ett trippelmord som ägde rum en bedövande vacker juni­morgon för fyrtiofem år sedan. Knivhuggna till döds i den försommarskira grönskan vid Bodom sjö ett par mil nordväst om Helsingfors blev Gustafssons bästa kompis Seppo, hans flickvän in spe Irmeli samt Seppos flickvän Tuulikki.

I fyrtiofyra år betraktades Nils Gustafsson som det enda över­levande offret för en vettvillings framfart mot fyra tältande ung­domar. För ett år sedan togs han in för förhör, varefter han anhölls och häktades som misstänkt gärningsman.

Nils Gustafsson nekar till alla anklagelser och upprepar det han har sagt från de första polis­förhören till de sista, samt till alla nyfikna frågeställare – som han för övrigt har hållit mycket kort genom alla år: Jag minns ingenting.

Jag kommer mycket väl ihåg trage­din i Bodom, det gör alla finländare som hade uppnått läs­kunnighetsålder pingsten 1960. Jag var femton år, lika gammal som en av de dräpta flickorna, och det som hände var en fasa som inte ens hade hittat in i mina mardrömmar – dittills.

Fyra av alla rapporter att döma skötsamma tonåringar, på tröskeln till vuxenlivet, förverkligar en mycket ordinär men ändå underbar sommardröm: att tälta på egen hand i den ljusa natten, grilla korv, dricka litet langad sprit, meta, pussas och kramas.

Så, mitt i idyllen, rakt genom skogen, målmedvetet mot udden där tältet stod kommer djävulen själv travande. En okänd furie är det som går loss på de fyra sovande kamraterna och hugger ihjäl tre rätt igenom tältduken. Bara den mest storvuxne lyckas ta sig ut och göra motstånd. Han överlever med svåra skador.

Hela den sommaren präglades av skräcken för Bodom-mördaren. Värst var att tänka att inte ljuset ens garanterade någon trygghet. Augustimörkret kring sommarvillan hade man ju varit rädd för men nu fick man vara kallsvettig hela juni och juli också.

Under decennierna som har gått har det olösta trippelmordet ynglat av sig spekulationer, fantasier och även en bok av en känd medi­cinare som trodde sig ha behandlat den förvirrade och blodige mördaren på en av Helsingfors kirurgkliniker i juni 1960. Polisen underrättades men intresserade sig inte.

Som en absurd fantasi har någon då och då framkastat teorin om att det kanske ändå var den tigande överlevaren som var mördaren. Men tanken har spolats som barock.

Så en dag tog en kriminalare vid polisen i Helsingfors sig för att gå igenom handlingarna i Bodom-ärendet. Genom uteslutningsmetoden kom han fram till att ingen utomstående kan ha befunnit sig på platsen. Förundersökningen öppnades på nytt och nu kunde kriminalteknikerna med hjälp av dna-analys fastställa ett helt annat förlopp på mordplatsen än det som tagits för givet:

Offren har mosats, jagats och dödats av någon som handlat i ursinnigt raseri. Liken har flyttats en bra stund efter döden. Blodspår tyder på att mördaren bar Nils Gustafssons skor. Under alla omständigheter är historien om den förbipasserande dåren som högg på måfå en myt.

Nils Gustafsson har levt ett helt liv, ett klanderfritt sådant, sedan blodsdåden vid Bodom träsk. Han befinner sig på fri fot trots att åtalet gäller det grövsta brott som tänkas kan. Han uppträder korrekt, samlat och vettigt. Till den del han minns något bär hans svar rimlighetens prägel.

För de allra flesta av oss finländare, som i dag stöter och blöter Bodom-morden vid våra middagsbord, känns det alldeles otänkbart att denne lågmälde, smått humoristiske sextiotreåring kan vara sina kamraters bane­man.

Ännu värre är att det samtidigt – i ljuset av den nya bevisningen – är svårt att föreställa sig vem annan det skulle kunna vara.

En sak vet vi emellertid säkert, vare sig Nils Gustafsson blir dömd eller inte, utspelar sig vid Esbo tingsrätt en ny, förhållandevis unik tragedi: fyrtiofem år efter blodbadet i den ljusa sommarnatten berövas även Nils Gustafsson sitt liv.

Yrsa Stenius