Se er boll och köp ert skräp – ni är ändå maktlösa
God jul, jordens befolkning!
God jul! Särskilt om du är en modern slavhandlare, samvetsbefriad storpolitiker eller något annat som påminner om barnbokskarikatyren av en internationell megaskurk. Vi andra, däremot, kan förvänta oss lite mindre gott.
Jag är ingen stor sporttittare, men till och med jag brukar få upp lite puls över världsmästerskapen i fotboll. Jag brukar betta mot min gammelmorbror, falla för någon charmig underdog från Västafrika som precis klarar gruppen, plötsligt lära mig namnen på förbundskaptenerna och högt och modigt ranka deras respektive insatser framför tvn.
I år har fotbollsfesten inte det ölsvettigt uppspelta tonfallet, det där som lockar in även oss som bara kan nämna högst fyra lag i engelska ligan. Det handlar inte bara om att semin krockar med lucia och att titeln avgörs på fjärde advent, utan även om det faktum att det inte gått att undvika att VM arrangeras av vad de flesta anser vara ett vidrigt pissland.
The Guardian rapporterade förra året att Qatars arenabyggen kostat 6 500 arbetares liv (dittills) och reportagen som visar att hundratusentals gästarbetare lever som slavar håller tillbaka även de riktiga fansens eufori. Medierna håller stränga intervjuer med de velande stackarna som känner att de förväntas bojkotta, skamfyllda sportjournalister lovar att “se kritiskt” på matcherna.
Samtliga beter de sig som att både människohandeln och sharialagarna var deras sak att lösa. Som att konsumentmakt fungerade, som att allting inte redan var avgjort för ett decennium sedan av en president i ett annat land. Den franska dokumentären (nu på SVT) Qatar – landet som köpte fotbolls-VM berättar hur mästerskapen var en del av Nicolas Sarkozys förhandlingar med qatarierna om Frankrikes export av stridsflygplan, ett faktum som inte alla svenska skuldkänslor i världen kan bota.
Men det finns ju andra, mer klassiska, aktiviteter att lysa upp adventsmörkret med än fotboll. Julhandeln! Symbolen för givandet och osjälviskheten, för värmen människor emellan.
Numera rivstartas den med black week, som världens största klädföretag Shein firade med en pop-upbutik på Sveavägen. Köerna i iskylan under plastigt glittrande julbelysning var flera hundra meter när den kinesiska näthandeln erbjöd sladdriga linnen för 19 kronor och avokadoformade örhängen för sju spänn paret.
“Det kanske är lite dåligt för miljön och sånt”, konstaterade en skuldmedveten konsument när SVT besökte attraktionen. “Man har ju hört om arbetsvillkoren, men man vet ju inte om det är fake”, sa de lite kaxigare.
Shein har försökt dölja vilka deras underleverantörer är, men det har ändå kommit fram att en arbetare som syr 500 plagg på en dag får under två dollar för besväret, om lönen betalas ut alls den månaden och om inga misstag alls har gjorts.
De framförallt tonåriga konsumenterna verkar veta att det här nog är lite dåligt, egentligen. Det finns till och med ett Tiktok-rykte om att Sheins arbetare ska ha skrivit “help me” på klädetiketterna. “Men det är ju ändå så många andra här”, suckar de. Och fast fashion fortsätter att vara den mest miljöskadliga industrin i världen, efter kol och olja, vilket inget ambitiöst klimatmöte hittills kunnat rå på.
God jul, jordens befolkning! Släpp all skam och skuld, se er boll och köp ert skräp. Eller låt bli, ni är ändå maktlösa.