Jag blev upprymd av nyheten att han blev kvar i Polen
Är det något med medelåldern som gör att det blir lite besvärligare att resa? Jag frågar dessvärre inte åt en kompis – möjligen lite åt en utrikesminister – men mest för mitt eget vidkommande.
Det förhöll sig som så att jag behövde ta mig från professionella uppdrag i Västsverige till mitt boende i Paris i tisdags, och här är dessvärre alternativen få, framför allt när man har ett knyte på drygt ett år som resesällskap.
På Landvetter uppdagades det att jag hade glömt min svenska mobiltelefon på laddning hos en kompis (ring inte på det numret just nu!).
När jag skulle gå ombord på planet till Paris messade mamma en bild på mina vardags-sneakers och undrade om det var rätt att de blivit kvar i Skövde (det var fruktansvärt fel).
Och ändå, det var värre för Tobias Billström.
Sveriges utrikesminister bommade samma dag ett ministermöte i Kiev för att han, enligt rapporter i österrikiska medier, glömt sitt pass och blivit stoppad vid gränsen mellan Polen och Ukraina. Billström själv bekräftade att det rörde sig om ”brist på korrekta resehandlingar” när han gästade Aktuellt i onsdags, vilket väl är det närmaste begreppet pass vi lär komma.
Jag reser ofta lätt, nästan alltid enligt devisen att allt jag eventuellt glömt finns att köpa på plats. Men passet har jag aldrig glömt. Jag har tappat bort det någon gång, fått göra ett nytt i förtid, ett provisoriskt vid något tillfälle och efter ett missförstånd häromåret fick jag åka på körkortet istället. Men jag har, otroligt nog, aldrig inte haft en adekvat ID-handling att dra fram vid kontrollen, tåg, flyg och båt inräknat. Hittills.
Och nu tror ni kanske att jag tänkte moralisera över Tobias Billströms bristande ordningssinne? Verkligen inte. Skämta om att politiker som stramar upp gränskontrollerna måste föregå med gott exempel då? Äh. Jag blev snarare upprymd av nyheten att han blev kvar i Polen. Jag kan känna frustrationen. Vad gör man när man är Tobias Billström här? Googlar fram sin Wikipedia-sida och visar för gränsvakten? (Jag gjorde själv just detta när jag i somras blev avkrävd legitimation på Systembolaget i Skövde. Det var fruktansvärt pinsamt för alla inblandade, mest för mig, men den fåfänga triumfen i att få berätta att minst en person på Tellus tror att jag kanske är under 20 är tyvärr starkare).
Men Billström. Han har det lite körigt just nu: Nato-processen som aldrig riktigt vill gå i hamn, handslaget – och smajlet! – med Irans utrikesminister förra veckan, den impopulära angiverilagen som han själv opponerade sig emot 2018 eftersom ”det skapar en osund relation mellan människor” och är ”något som vi förknippar med länder som Östtyskland eller Nordkorea”.
Sveriges utrikesminister saknar dessutom alla attribut som kan bygga en folklig politiker, något jag finner sympatiskt i tider av personkult och välregisserat privatlivs-content. På hans sedan länge insomnade Instagram-konto är ett av de senaste inläggen en bild av när han grillar varmkorv (faktiskt flera år innan Sveriges samlade partiledare gick in i någon sorts kollektiv korvpsykos). Jag vet att det är tänkt att signalera vanlighet och fritid, men faktum är ju att varje sociala medier-uppdatering från skogen är en liten arbetsstund för någon som vill vårda varumärket. Det funkar helt enkelt inte.
Men plötsligt var det som att Tobias Billström av alla ministrar knäckte folklighetskoden, helt ofrivilligt dessutom. Man ser: En stressig morgon, kaffe som ska drickas och PM som ska läsas. Och plötsligt, på väg till jobbet, inser man att man glömt det viktigaste – PASSET, förlåt: ”KORREKTA RESEHANDLINGAR” – och svär till.
Vem kan inte identifiera sig med det?