Sara Skyttedal vet hur man hämnas
Alla visste att det inte var över än.
Sara Skyttedal hade inte satt sin sista spik i Kristdemokraternas EU-kista när hon lämnade partiet i februari.
Inte var hon klar med SD heller.
Europapolitiken är en utmärkt plats för spektakel. Självförhärligande och stora personligheter frodas i Bryssel. När det i större utsträckning handlar om specifika sakfrågor eller personlighet går det att slå sig in i politiken på ett helt annat sätt i EU-parlamentet än i den nationella politiken. Exemplen är flera – Junilistan, Piratpartiet, Feministiskt initiativ. Partier som inte hade varken vilja eller möjlighet att komma in i riksdagen, men som lyckats i EU.
Inte konstigt att Sara Skyttedal hoppas på nåt stort när hon nu lanserar sitt eget, nya parti.
Länge har det tisslats och tasslats, men när Skyttedals nya parti till slut dök upp skedde det inte i närheten under lika storslagna former som hennes uttåg ur Kristdemokraterna. Inget storslaget partiprogram har presenterats. Inga storslagnas kompanjoner har presenterats. Ingen slagkraftig slogan har synts till.
För storslaget kommer det behöva vara.
Sara Skyttedal har i över ett års tid varit huvudpersonen i en politisk såpa som sargat Kristdemokraterna och förtroendet för partiledaren Ebba Busch. I Kristdemokraterna är hennes förtroende kört i botten. När hon ändå lyckades ta sig tillbaka in som toppnamn på KD:s listan var det på grund av Ebba Busch, men säg det som varar i politiken. När det började svaja runt Skyttedal och hennes relation till SD var det närmast en tävling mellan henne och Busch om vem som kunde kasta vem under bussen på det snabbaste och mest effektiva sättet.
I en sån tävling vinner ingen.
Precis som i riksdagen har Sverige en spärr på 4 procent för att komma in i Europaparlamentet. Vilka väljare Skyttedal hoppas på är ännu höljt i dunkel, men det kan knappast vara de kristdemokratiska väljarna hon hoppas på att bära henne tillbaka in i den parlamentariska värmen. Förutom att vara mycket få är KD väljarna varken imponerade av knarkutspel eller politiska ränker. Även om det skulle vara den ultimata hämnden att se till att KD inte kommer in i parlamentet.
Då borde det kännas betydligt svettigare hos Sverigedemokraterna.
Här står en uppenbar missnöjeskandidat, hon har till och med varit så antietablissemang att hon startat sitt eget parti i ren ilska. Sedan är hon kvinna. SD har kämpat i decennier nu att göra sig populära hos kvinnor men det går inte bra. Sara Skyttedal är ett uppenbart alternativ för de kvinnor som tänkte rösta på SD, men hellre röstar på en färgstark, konservativ kvinna.
Sara Skyttedal har inte heller någon att förhålla sig till i den här valrörelsen. Hon har inga Tidö-kamrater, eller uppförande paragrafer att förhålla sig till. Hon behöver inte heller slipa ner sina hårdaste kanter för drömmen om att få sitta i en regering om ett par år.
SD kanske ångrar att de inte öppnade famnen och sin lista för henne i höstas när hon krossar deras drömmar om att bli ett parti att räkna med även på europeisk nivå.