Hur kan argentinarna vara så galna?
Först undrar jag hur argentinarna kan vara så galna att det väljer högerpopulisten Javier Milei till president.
Men så funderar jag lite till.
Kanske är de helt enkelt så desperata att varje förändring känns som ett hopp om förbättring.
Några dagar före valet såg jag en video där Javier Milei med ett basebollträ gick lös på en minikopia av den argentinska centralbanken. Han slog så vilt mot byggmodellen att hans yviga hår flög runt.
På valmöten viftade presidentkandidaten med en motorsåg för att illustrera hur kraftigt han skulle skära i de offentliga utgifterna.
Vad jag såg var en man som uppenbart verkade galen. Inte kunde väl den argentinska befolkningen välja en sådan till sin ledare?
Jodå, det kunde de. Men råge dessutom.
Men jag tror man ska se valet av Milei mer som ett uttryck för den extrema frustration som befolkningen känner efter att under lång tid ha levt i en av världens värsta pågående ekonomiska kriser än som ett tecken på att Milei åtnjuter enormt förtroende och stor respekt. Snarare ett rop på hjälp.
För den som har ett jobb i Argentina gäller det att så snabbt som möjligt växla in lönen till amerikanska dollar. Därefter gömma pengarna hemma i madrassen eller, om man har råd, hyra ett bankfack att lägga dem i.
Den argentinska peson förlorar i värde snabbare än en gepard springer hundra meter. Två av fem argentinare anses numera leva i fattigdom.
Inflationen är 140 procent, den tredje högsta i världen. I april 2020 fick den som växlade till sig en dollar betala 80 pesos. I dag kostar samma dollar 1000 pesos.
Så när Milei ställdes mot landets finansminister Sergio Massa, alltså en av de som är ansvarig för den uppkomna situationen, så var det många argentinare som kastade förnuftet och försiktigheten överbord. Hur mycket värre kan det bli, tänkte 56 procent av väljarna och lade sin röst på Milei. Denne är i grunden ekonom och uppträdde under många år som ekonomisk expert i argentinsk tv med extrema åsikter. Ett kändisskap som förde honom in i politiken.
Peronisterna, en populistisk rörelse med vänsterinslag, har styrt i 16 av de senaste 20 åren med ett katastrofalt resultat. Uppenbarligen måste något göras men frågan är om Javier Milei är rätt man för jobbet.
Väljarna blundade för att han vill förbjuda abort och kallar vetenskapens enighet om klimatförändringarna för en ”socialistisk komplott”. Liksom för att han försöker förringa antalet som mördades under militärdiktaturen.
Milei vägrar träffa ledarna för Brasilien och Kina, som han kallar kommunister, trots att de är Argentinas största handelspartners. Han lovar att slakta antalet ministerier från 18 till 8.
Milei jämförs ofta med Donald Trump och Brasiliens förre president Jair Bolsonaro. Alla tre är högerpopulister med många extrema åsikter. Men Milei står ändå ut i trion med sin excentriska personlighet och oberäknelighet. Många sätter frågetecken kring hans mentala hälsa efter ett antal offentliga vredesutbrott. Han kallas också ”el loco”, galningen.
Enligt en biografi som är skriven utan hans medverkan blev han misshandlad som barn och mobbad i skolan.
Det har inte hindrat varken Trump och Bolsonaro från att hylla Mileis seger. Även högerpopulistiska politiker i Europa som Santiago Abascal, ledare för spanska Vox välkomnar Mileis seger. Liksom miljardären Elon Musk som menar att Mileis tillträde innebär att ”välstånd väntar Argentina”.
Frågan är dock vad som händer om Milei verkligen försöker göra allvar av sina extrema förslag, exempelvis att avskaffa Riksbanken och införa dollar som landets nya valuta.
Mileis parti kontrollerar bara ett fåtal platser i den argentinska senaten och 38 av 257 i representanthuset. Han kan också räkna med stenhårt motstånd från de peronistiska fackföreningar som länge dominerat det av svår korruption plågade landet.
Det är helt enkelt svårt att se hur han ska lyckas lägga om den ekonomiska politiken på ett så radikalt sätt som han lovat under valrörelsen.
Skulle han genomföra de gigantiska nedskärningar i de offentliga utgifterna som han lovat innebär det att många av de argentinare som röstat på honom kommer att få se sin levnadsstandard sjunka ännu mer innan det möjligen vänder någon gång i framtiden.
Frågetecken måste också sättas för Mileis inställning till demokrati. Inför valet ifrågasatte han gång på gång den demokratiska processen och hävdade att valet var riggat till hans nackdel. Precis samma taktik som både Donald Trump och Jair Bolsonaro gjorde inför valen där de förlorade makten men med odemokratiska medel ändå försökte hänga sig kvar.
I en redan orolig och kaotisk värld ger Mileis seger knappast någon tro på att läget ska förbättras.