I kristider urholkas mänskliga rättigheter
Nya lagar och ökade polisiära befogenheter ska stoppa allt från terrorism till flyktingar.
Det är i tider av kris som de mänskliga rättigheterna löper störst risk att urholkas.
De vedervärdiga terrordåden i Paris, det urskiljningslösa mördandet av människor vars brott endast var att de var människor, har väckt starka känslor. Oroväckande vore annat.
Starka känslor leder till opinioner som ställer krav på politisk handlingskraft. "Mer öppenhet", ett innehållslöst mantra som politiker efter politiker har upprepat sedan Jens Stoltenbergs tal på minnesstunden efter Breiviks massmord, imponerar på färre och färre väljare.
Efter Paris hörs kraven än en gång. Snabba på kriminaliseringen av terrorresorna! Hårdare straff! Säpo behöver bättre resurser!
Det är som att vi inte lärt oss någonting sedan skyskraporna på Manhattan föll.
Terrordåden i USA ledde till amerikanska antiterrorlagar som närmast är att betrakta som en exportsucccé. Det räcker med att skänka de ofta hopplösa köerna på en svensk flygplats en tanke för att inse hur mycket den elfte september har påverkat oss i vardagen.
EU importerade inte Guantánamo, men listan på nya lagar som har inskränkt vår frihet kan göras lång. FRA-lagen, samarbete med andra länder om buggning, bestämmelser om hemlig husrannsakan, kvarhållande av post, hemliga tvångsmedel.
Bland de kommande lagändringarna finns en del bra initiativ. Att det till exempel är tillåtet att "slarva bort" tio pass på ett år och hela tiden få nya är inte klokt. Skärpta straff för den som olovligen hanterar sprängmedel eller handgranater kan möjligen ha viss avskräckande effekt.
Och det finns skäl att lyssna på Säpochefen Anders Thornberg, som har påpekat att Säkerhetspolisen, Must och FRA samarbetar inom Nationellt centrum för terrorhotbedömningar sitter med tre databaser som med nuvarande regler inte får föras ihop.
Andra stundande förändringar, som till exempel kriminaliseringen av terroristresor, har sågats av remissinstanser som Justitiekanslern och Advokatsamfundet.
Fanatiker som är beredda att dö för sin sak lär knappast avskräckas av några år i svenskt fängelse, medan den som besöker farmor i Turkiet med koranen i bagaget kan hamna i trubbel.
Sanningen är att nya lagar och straffskärpningar ofta inte får effekt. De senaste 15 årens hysteriska pillande i paragrafer har gjort oss mindre fria, men inte stoppat terrorismen. Nya bestämmelser kommer inte heller utgöra en lösning.
Lösningen finns någon annanstans. I det förebyggande arbetet i västvärldens förorter. I att steg för steg få slut på det ohyggliga kriget i Syrien. I förändringar i Irak.
Attentaten i Paris har, tillfälligt, tagit fokus från den andra stora frågan i Europa just nu. Strömmen av flyktingar.
Att fyra av de fem identifierade attentatsmännen är franska medborgare hindrar inte vissa från att koppla ihop de två frågorna. Exempelvis Polen har, med hänvisning till Paris, meddelat att inga flyktingar kommer att tas emot i EU;s omfördelningssystem.
Men även politiker som är anständiga nog att inte skylla på terrordåden har börjat vackla. I SVT:s Agenda i går kväll avvisade inte migrationsminister Morgan Johansson det moderata utspelet att direktavvisa flyktingar till Danmark.
Vi har alltså en regering som inte utesluter tanken att åsidosätta såväl FN:s flyktingkonvention som EU:s bestämmelser om rätten att söka asyl.
Det är i tider av kris som lagstiftningen har sin största betydelse. Det är i sådana tider som redan utsatta människor riskerar att få sitt bräckliga skydd ytterligare försvagat.
Nu är inte tiden för politiker att snabbt stifta lagar som riskerar att bli meningslösa för att visa handlingskraft eller för att tillfredsställa den för tillfället rådande opinionen. Nu är tiden att stå upp för de mänskliga rättigheterna.