Terrorist-fruarna bakar kakor och hyllar morden

Natalia Kazmierska

Undersökande reporter

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2015-02-07

Jihadistfruar bakar ­kakor, shoppar och ­hyllar död.

Det finns många ­sjuka kvinnoideal, men detta är till och med vansinnigare än trenden att stoppa in brosk i pannan för att se ut som Barbie.

Ständigt kommer nyheter om IS barbariska mördande. FN-uppgifter om hur dessa monster torterar små barn till döds.

Samtidigt twittrar deras ­terrorflickvänner ”foodie”-bilder på Oreo cheesecake och tjejmiddagar i hel­täckande niqab.

Till skillnad från männen som ansluter sig till Syriens islamister har kvinnorna ­inte uppmärksammats så mycket, trots att de är runt 500-600 stycken från Europa­, somliga så unga som 15 år.

Bara sedan i somras ska ­åtta svenskor ha gett sig av. Säpo bryr sig inte, tjejerna ses inte som ett hot. I alla fall inte än.

Enligt det kvinnomanifest som spridits av Al-Khansaa-brigaden - ungefär IS eget kvinnoförbund - är det lika onödigt för en islamist­hustru att ta till våld och ­automatkarbin som att få manikyr på nagelsalong.

Hon ska visserligen vakta sin kropp och lyda sin make, vilken hon kan gifta sig med redan som nioåring. Men piercing är satans verk. Likaså att raka håret ”här och där”, som det står i denna ­absurda husmorsguide.

Kvinnor ska inte strida, helst inte ens lämna hus­hållet, i IS drömsamhälle.

Det mest intressanta jag läst om situationen där för tillresta jihadistbrudar är nya brittiska rapporten ­”Becoming Mulan? Female western migrants to ISIS”.

Mulan syftar alltså på ­Disneyfiguren.

Många radikaliserade kvinnor har sådana romantiska, barnsliga föreställningar om hur deras liv som ­terroristsambor ska bli.

Rapporten följer tolv ­västerländska IS-kvinnor via bloggar och sociala ­medier.

Och fram träder bilden av desperata hemmafruar. Som kollar på halshuggnings­videor i stället för ”Malou ­efter tio”.

De har lockats dit med tjusiga löften - om lägen­heter med mikrougn och milkshakemixer, om systerskap och en snygg hjälte till man. Beslutet att åka målas upp som en satsa-på-dig-själv-grej. En väg till självständighet.

Väl framme i Raqqa inser de att elen inte funkar. Eller att de infödda kvinnorna föraktar dem. Framför allt att deras makar vill dö, bli ­martyrer.

Kvar står 18-åriga, ensamma änkor som får ägna ­dagarna åt att putsa hemmet skinande blankt och propagandablogga om sin fantastiska tillvaro.

Medan det ­bestialiska våldet och infernot fort­sätter utanför fönstret.