Greta Thunberg kommer få syndernas förlåtelse
Publicerad 2024-04-18
Att vara tonårsflicka är bland det svåraste man kan ägna sig åt. Det är ingen slump att en rad kvinnor som blivit världskända i den här åldern, företrädesvis amerikanska popikoner som Britney Spears, till slut drar av sig tvångströjan och gör uppror med halva livet som insats.
Det är tungt att vara ung tjej på världsscenen. Alla vill ha en bit av en. Olika rörelser försöker kidnappa ens identitet. Inte ett steg undgår medierna.
Det finns något nästan religiöst över hur samhället projicerar förhoppningar och fördomar på Greta Thunberg. Hur använder hon sin makt? Vart är hon på väg?
Mycket handlar om huruvida Greta klarar av att bära våra högt ställda moraliska krav på sina nyss tonåriga axlar. Och här dominerar idén att en flicka som talat sanning till världens ledares (döva) öron måste fortsätta att hålla sig inom ramarna för demokratisk dialog.
Många har reagerat på Alex Schulmans text om sin besvikelse över hur Thunberg valt civil olydnad istället för att dricka te med Barack Obama. ”När jag ser henne blockera ännu en väg tänker jag: Det är inte där du ska vara! Du ska inte sitta framför motorhuvar, du ska stå inför parlamenten. Men nu är det för sent. Den globala makten lyssnar inte på någon som upprepade gånger bryter mot lagar”, skriver Schulman.
Greta Thunberg har alltid varit radikal, svarar Mathias Wåg. Att klimatrörelsen blir alltmer systemkritisk är nödvändigt, skriver Per Sicking.
Det har sagts många gånger, men det tål att upprepas: De rättigheter vi tar för självklara idag har nästan alltid föregåtts av aktivism som brutit mot lagen. Blockader, sabotage och ibland regelrätt våld ligger bakom kvinnors rösträtt i Storbritannien, medborgarrättsrörelsens framgångar i USA och icke-vitas frigörelse från den systematiska rasismen i Sydafrika. För att nämna några.
Jag undrar så varför det nästan bara är svensk vänster som står upp för den här typen av utomparlamentarisk aktivism. Är det vår förmenta konsensuskultur som gör att civil olydnad har dåligt rykte?
I Frankrike är detta vardagsmat. Gula västarna har använt sig av det, liksom franska lantbrukare under vårens protestvåg, två färska exempel som brukar lokaliseras till höger på den politiska skalan. Fransmännen suckar lite, lägger om rutten till jobbet när delar av Paris innerstad är avstängd för trafik och följer händelsernas utveckling.
Båda ovan nämnda rörelser har åtnjutit stort stöd hos befolkningen trots sina olagliga metoder. Inte ens Emmanuel Macrons ofta repressiva regering skulle få för sig att sätta in polis för att bryta upp bondeupprorets barrikader längs infarterna till Paris härom månaden. Har någon hällt koskit på trappan till stadshuset? Då säger borgmästaren några pliktskyldiga ord och sätter sedan någon på att spola bort det.
Det grundar sig i en gemensam förståelse om att medborgare som inte får använda den röst de har till slut inte längre har någon röst att använda. Politisk kamp förs också med kroppar. Inte den rent parlamentariska, det slutar sällan väl, men också i den franska nationalförsamlingen buas och tjoas det när en ledamot på motståndarsidan har ordet, precis som på andra sidan Engelska kanalen. Det är inte att förstöra det demokratiska samtalet. Det är att vitalisera det.
Greta Thunberg har anslutit sig till en lång tradition av att göra fysiskt motstånd när rösten alldeles uppenbart inte räcker till. Inte ens när man har världsledarnas öra.
Med tanke på att det är civilisationens överlevnad som står på spel kan man tänka sig att hon kommer att få syndernas förlåtelse när vi tittar tillbaka på det om trettio år.