Leve de som vågar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-15
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Vi har fått en het kontinental sommar. Stan är full av flickor klädda i linnen och t-shirts i olika längder och lager.
Den bara midjan är dold till hälften. I stället är magen delvis bar.
Trippelkjolar på varann, som halkar ner och visar en piercad navel, bärs av många. Skärpen har fått ett eget liv.
Till de ofta skira kjolarna bärs ett stort klumpigt skärp nedhasat på höften.
Det vimlar av minikjolar som ibland är av jeanstyg och ibland av tunna tyger som till exempel spets eller tyll, som vippar kokett vid minsta rörelse.
Som kontrast kommer de oftast vadlånga, vida kjolarna med infälld spets. Empireskurna linnen i lätta, luftiga tyger, gärna i pastellfärger och företrädesvis burna till jeans, är en verklig hit.
Jeansen är för övrigt inte sällan brett uppvikta.
Till allt detta har man till exempel läckra remförsedda, högklackade skor eller gympadojjor med oknutna snören.
Men det går också bra med platta loafers eller mockasiner.
Stora solglasögon har kommit tillbaka. De sitter tajt och släpper inte in sol från sidorna.
Till eternellerna hör tröjorna knutna runt höfterna eller axlarna. Precis som basebollmössorna, ibland med skärmen bak.
Nästan helt borta är det svarta modet.
Väskan är ett viktigt attribut. Den är inte sällan försedd med strass och pärlor.
Karamellfärgad utan axelrem men med bylsiga spännen och fickor.
Den typen av väskor förekom ymmnigt förra sommaren i Paris. Det var oundvikligt att inte frestas att köpa en sån liten mullig, rosa väska med många remmar och beslag.
Till accessoarerna hör en liten, liten hund som antingen bärs under armen eller i väskan. Något som jag också såg förra året i Paris. Att köpa en sån kunde jag avstå ifrån.
Modet för män är inte lika variationsrikt.
T-shirt med eller utan märkesangivelse matchas med halvlånga, rätt vida bomullsbyxor med spänntampar eller snoddar som hänger löst och ledigt runt vaderna.
Skorna är gärna ett par klumpiga men fotriktiga och bekväma Ecco-sandaler. Såna bärs för övrigt också då och då av flickor. Kafélivet blomstrar.
Varje kafé med självaktning ställer ut bord och stolar på trottoaren. Man saknar nog tillstånd till detta ibland, men vad gör väl det. Det är kontinentalt och trevligt.
Där kan man sitta och titta och också bli tittad på, medan man tuggar i sig sin brownie och sörplar sin ”latte”.
Det är praktiskt med utekaféer, där den lilla hunden får vara med.
Bland flanörerna, som passerar revy, kan det någon gång dyka upp en flicka som har missat hela modeköret.
Till enkla vanliga jeans har hon en tröja som räcker ner över höfterna, och över axeln dinglar en slät väska utan detaljer.
Gympaskorna är ordentligt snörda och solglasögon saknas. Man blir nästan lite glad och det känns befriande att någon avstår modetrender.
Leve individualisterna, som vågar!