Infekterad presentstrid skakar konstförening

Foto: MARGARETA BLOOM SANDEBÄCK
KOLUMNISTER

Konstföreningen vid Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion har ungefär 260 medlemmar.

Man kan tycka att en konstförening ska vara en institution där deltagarna gemensamt går på utställningar, förkovrar sig och fredligt ordnar utlottning av olika konstverk.

Så är icke fallet i denna klubb.

I förra veckan skickades ett illavarslande budskap ut till medlemmarna.

Enligt meddelandet hade ”tre avgående ledamöter i den förra styrelsen missbrukat sina befogenheter och överskridit konstföreningens budget och konto genom att ge sig själva, övriga styrelsen ovetandes, egeninköpta avskedspresenter till ett gemensamt värde av 10 000 kronor”.

Vidare skrevs att de tre agerat oansvarigt, och att de utnyttjat sin förtroendeställning för egen vinnings skull.

 

Den nye ordföranden Ola Gäverth på P4 skräder inte orden, eftersom de tre avgående ledamöterna vägrat lämna tillbaka konstverken och dessutom, i strid med den nya styrelsens vilja, krävt att som vanliga medlemmar få delta i 2018 års lotteri:

– Pengarna var slut, säger Gäverth, men det kom en faktura för de här verken till den nya styrelsen.

En polisanmälan diskuterades men ansågs meningslös.

Vad är det då för konstverk striden handlar om? Meningarna går isär.

Enligt Gäverth rör det sig om en oljemålning, ett verk gjort av smälta LP-skivor och en ”rockig” tavla. Den avgående ordföranden, tidigare Ekot-medarbetaren Christina Ruhnbro som styrt föreningen i 17 år och fick med sig ett av verken efter årsmötet, beskriver dem som en blå landskapsakvarell, ett collage och ett något konstigt collage, varav de två senare inte skapats av någon konstnär utan av en konsthandlare i Skåne.

Ruhnbro betonar att hon är konsthistoriker och menar att de övriga i styrelsen borde känt till att det varit kutym att avgående ledmöter fått ett konstverk. Dessutom hade konsthandlaren velat ha 15 000:- för verken.

– Men jag är bra på att pruta, så jag fick dem för 10 000:-.
Ruhnbro och de två andra som avgick har svarat på styrelsens utskick.

– Vi har rent mjöl i påsen. Det här är en vendetta. Vi har kontaktat juridisk expertis och överväger vidare åtgärder.

Konsthandlaren i Skåne, Kent Jacobsson, är på lång utlandssemester och minns inte vad det var för tavlor han sålde:

– Jag säljer ett antal hundra bilder om året, så jag kan varken säga bu eller bä, men allt brukar stå på baksidan av tavlorna.

Jacobsson har sålt till konstföreningar i 35 år, men affärerna har halverats.

– Intresset hos de unga är inte lika stort längre.

Den nyvalde ordföranden Ola Gäverth funderar på att avgå.

– Det här har varit jobbigt, jag ville modernisera föreningen och få med flera anställda, många medlemmar är ju seniorer som inte får komma in i radiohuset. Jag sänder nyheter varje timme också, så jag har tappat energi.


Hård aforism

Författaren m.m. Elmer Diktonius skrev hårda aforismer om konst. Den mest kända:

”Om konstens mening vore att bedöva, att få oss att glömma livet, så vore ett hammarslag i skallen den enklaste och bästa konsten”. (Min Dikt, 1921).

Mindre känd aforism

En mindre känd aforism av Diktonius: ”En stor konstkännare ljuger om han vågar påstå att han i vissa ögonblick av sitt liv ej ställt en biffstek högre än all konst”. (Min Dikt, 1921).

ARTIKELN HANDLAR OM