Val är till för att vinnas – även om det drabbar dem som har det sämst
Så nu börjar socialdemokraterna tjata om tiggeriförbud igen.
Det är av flera skäl en synnerligen problematisk väg att gå.
Den som hävdar att frågan är enkel är dock inte helt ärlig. I Europa diskrimineras och förtrycks romer. Många av dem lever i djupt armod och har inget alternativ till att tigga. Situationen är oacceptabel, men några snabba lösningar existerar inte.
Inte heller är det lätt eller ens seriöst att kritisera ett förslag innan det ens finns ett förslag att ta ställning till.
Civilminister Ardalan Shekarabi var något vag då han till Dagens Nyheter politikermumlade att han ska titta på frågan.
Det kan bli fråga om ett nationellt förbud, men det kan också sluta med att kommunallagstiftningen ändras så att kommunerna själva får avgöra hur de ska hantera tiggeriet.
Ministern ska bland annat titta på Norge, som har infört en möjlighet för kommunerna att utfärda lokala förbud. Möjligen kommer Shekarabi dock att sucka då han upptäcker att endast en norsk kommun utnyttjar möjligheten. Övriga delar av Norge vill inte framstå som så hjärtlösa.
Min invändning är först och främst moralisk. Det är fel att förbjuda människor att sträcka fram en vädjande hand och be en medmänniska om stöd. Ett samhälle som säger att det inte är tillåtet att i nöd be om hjälp är ett ovärdigt samhälle.
Men innan ni nu kastar er över mejlen för att förklara att jag är en naiv, vänsterextremistisk drömmare så vill jag ha fört till protokollet att min moral är just min och att jag är medveten om att många andra har en annan uppfattning.
Min andra invändning är att det inte går att lagstifta bort fattigdom genom att kriminalisera de svagaste. Och lagar som inte fyller någon vettig funktion är i regel dåliga lagar.
Jag är dessutom rädd för att en lagstiftning kan få en mycket obehaglig konsekvens. Redan i dag utsätts tiggande romer för våld. Risken för att vissa kommer att ta lagen i egna händer är uppenbar.
Det finns ytterligare argument. Har inte polisen viktigare saker för sig än att jaga tiggare? På Twitter frågade sig Södermalmspolisens yttre befäl i går kväll uppgivet hur brottet ska beivras. Några pengar att betala böter med lär ju tiggarna inte ha.
Nu är det ju inte säkert att det över huvud taget blir något förbud. Shekarabis utspel känns som en testballong och regeringspartnern Miljöpartiet är knappast förtjust i tanken.
Det finns ett stort mått av populism i civilministerns tilltag. En förhoppning om att få bort tiggarna från gatorna i god tid före nästa val. En opinionsmätning som regeringen beställde i våras visade att halva väljarkåren stödjer ett förbud och att endast en fjärdedel är emot.
Val är ju till för att vinnas och alla medel är tillåtna. Det gäller inte minst socialdemokraterna, som på gott och ont är ett parti som sätter makten främst. Att det stundom drabbar dem som har det sämst är därvidlag av underordnad betydelse.
Det finns dessbättre en annan väg att gå. Sverige för en dialog med länder som Rumänien och Bulgarien och är också inblandat i flera projekt som har gett visst resultat.
Det är ett arbete som kräver tålamod, som måste bedrivas på sikt och som inte är sexigt i opinionsmätningarna. Men det är den anständiga vägen att gå.