Problemet med att Erdogan hyllar Hamas som frihetskämpar
Vad är det egentligen för allians vi kliver in i när Sverige blir medlem i Nato?
I går hyllade Turkiets president Erdogan Hamas som frihetskämpar.
Det är samma Turkiet som vi ska samarbeta med militärt och hjälpa till att försvara ifall de utsätts för en attack.
Samtidigt som de flesta efter Putins invasion av Ukraina är ense om att Sverige är säkrare som medlemmar av Nato hamnar vi ett sällskap som inte känns bekvämt på alla punkter.
Medan så gott som alla Nato-länder har fördömt Hamas bestialiska terrordåd den 7 oktober och sagt att Israel har rätt att försvara sig så ställer sig Natos näst största krigsmakt helt på Hamas sida.
Ett Turkiet som Sverige har förbundit sig att verka för ska bli medlem av EU.
Efter terrordådet nöjde sig Erdogan med att säga att Turkiet motsätter sig dödandet av civila israeler utan att nämna Hamas vid namn. Nu går han ett steg längre när han hyllar den av EU och USA terrorstämplade organisationen som frihetskämpar.
– Hamas är ingen terrororganisation, slog Erdogan fast i ett tal i parlamentet. De är frihetskämpar som strider för att skydda sitt land och sina medborgare.
Det är svårt att tolka det på annat sätt än att Erdogan accepterar gruppens terrormetoder och att han inte har något att invända mot att Hamas vill utplåna Israel.
Sannolikt är uttalandet i första hand menat för inhemsk konsumtion och för arabvärlden där stödet för palestinierna är starkt och hatet mot Israel grundmurat.
Men Erdogan kan inte vara omedveten om att hans ord kommer att tas emot mycket illa i den amerikanska kongressen. Samma kongress som ska godkänna försäljningen av de F-16 stridsflygplan som Turkiet vill köpa.
Enda dagen går Erdogan USA till mötes genom att skriva på Sverige Nato-ansökan och skicka den till parlamentet för godkännande. Nästa gör han sig åter till ovän med USA. Kanske i hopp om att hans ord snart ska glömmas bort i väst i den kaotiska situation som råder med krig både i Gaza och Ukraina.
Erdogans hyllning till Hamas är egentligen ingen stor överraskning. Turkiet har länge haft mycket goda relationer med Hamas. Istället för att förse organisationen med terrorstämpel bjuder Erdogan regelbundet in Hamas ledare till Turkiet. Ismail Haniya, ledare för Hamas politiska gren befann sig i Turkiet samma dag som gruppen genomförde sin slakt på israeliska civila.
Jag misstänker att den svenska regeringen offentligt inte tänker ha några högljudda synpunkter på Erdogans hyllning av Hamas, väl medvetna om att Sveriges ansökan strax ska behandlas av det turkiska parlamentet. På pappret är det en ren formalitet men Erdogan kan fortfarande kasta grus i maskineriet genom att dra ut på hur lång tid det tar.
Den turkiske presidentens uttalanden visar vilka enorma slitningar det finns inom den västliga militäralliansen. Det rimliga vore ju att alla länder fördömer såväl Hamas slakt av civila som Israels urskillningslösa bombningar i Gaza ihop med försöken att svälta ut två miljoner palestinier från enklaven.
Erdogan har visserligen fördömt Rysslands invasion av Ukraina men Turkiet har vägrat att införa några som helst sanktioner mot Ryssland. Tvärtom har man fungerat som transitland för varor som västvärlden försöker stoppa Ryssland från att få.
Erdogan har också upprätthållit sin personliga vänskap med Vladimir Putin. De två träffades nyligen i Sotji i Ryssland.
Som om det inte räckte med en trojansk häst inom Nato så har Ungerns Viktor Orban agerat på ett liknande sätt. Nyligen sågs han i vänskapliga samtal med Putin under ett möte i Kina.
Ungern försöker motverka ytterligare sanktioner mot Ryssland och är ett av få länder inom EU som valt att fortsätta vara helt beroende av rysk gas för sin energiförsörjning.
Ungern är ihop med Turkiet de enda två länderna inom Nato som blockerat Sveriges ansökan.
När Sverige väl är medlemmar av Nato är vi enligt paragraf fem om det kollektiva försvaret tvungna att försvara Turkiet om landet begär hjälp. Sverige kan visserligen själva bestämma vilken typ av assistans vi vill ge men om vi vill att andra ska försvara oss kan vi inte neka Turkiet stöd.
Vi kanske kommer att känna oss tryggare i Nato men väl inne i alliansen kommer det att finnas många blindskär att navigera.
Fördelen när Sverige väl är inne är att svenska företrädare kan tala om för Erdogan och Orban vad vi tycker. Vårt ”dra åt helvete”-kapital växer.