S har blivit sin egen värsta fiende

Sveriges största parti har presenterat delar av sin nya samhällsanalys och en sak kan raskt konstateras.

Socialdemokraterna verkar passivt ha tittat på medan samhällsproblemen växt sig stora.

Frågan är vart det här ska leda. Självkritik är ett tveeggat svärd.

Stefan Löfven har kritiserats och hånats för ett uttalande i SVT Agenda för ganska exakt fyra år sedan. Ämnet var gängskjutningarna och den dåvarande statsminister svarade ”vi såg det inte komma”. Ett oacceptabelt svar från en statsminister, men ett praktiskt svar för en partiledare.

En paradgren inom politiken är att skylla på andra. Alla sysslar med det.

Men ibland tittar ett parti inåt och rannsakar sig självt och försöker att ta nya tag. Oftast handlar det om en hänsynslös valanalys, men ibland försöker partier som hamnat i opposition att ta ett omtag för att se om det finns några nya vägar framåt.

Socialdemokraterna är i en sådan process just nu.

Under vintern ska partiet presentera elva rapporter med en uppdaterad samhällsanalys. Några presenterades i veckan. Två av dem var särskilt relevanta. En hanterade det mycket aktuella ämnet segregation och ökad samhällsgemenskap, den andra hur de kriminella gängen ska knäckas och nyrekryteringen till dem stoppas.

Rapporterna beskriver samhällets utmaningar och har som ambition att svara på frågan varför det har blivit som det blivit.

Magdalena Andersson.

Är allt sossarnas fel?

Och det verkar vara Socialdemokraternas fel. I alla fall enligt dessa S-rapporter. Socialdemokraternas fel och invandringens fel.

Det är ju uppfriskande att ett parti tar tag i sina misslyckanden. Rapporterna gör upp med partiets ängslighet att prata om invandringen som ett problem och att det stora flyktingmottagandet lett till stora samhällsproblem.

Men om den här kunskapen funnits i partiet under de åtta åren som Socialdemokraterna nyligen regerade – hur kommer det sig att inget gjordes?

Svagheten i den här processen är inte i första hand att de gör upp med tidigare tillkortakommanden, det är att de inte presenterar några politiska lösningar. Vilka politiska förslag som detta ska landa i ska komma först senare.

Allt de har lyckats med nu är att sätta bilden att det är sossarnas ängslighet som lett fram till flera av de stora samhällsproblem vi ser just nu. Känns beskrivningen igen? Ja, det här har deras politiska motståndare sagt i många år.

Nästa steg är det intressanta

Politikutveckling är ett ord för att beskriva det Socialdemokraterna håller på med just nu. En annan beskrivning kunde vara gissel eller späkning.

Det finns redan en massa svar på de samhällsutmaningar som beskrivs i S-rapporterna. Svar som hårdare straff, kraftigt minskad invandring och hårdare krav på invandrare att integreras och lära sig språket. Svar som Moderaterna och Sverigedemokraterna, till och med Liberalerna haft under många år och som de nu överför i politik när de styr.

Socialdemokraternas vision är att ta fram politik som ska ena landet, men hur den ska skilja sig från Tidöpartiernas politik återstår att se. Det är otydligt var i samhällsanalysen den klassiska socialdemokratiska klassfrågan ska få plats nu när även S etnifierat de stora samhällsproblemen.

Kanske visar det sig att Stefan Löfvens ”vi såg det inte komma” var den bästa krishanteringen som Socialdemokraterna gjort. Då var det i alla fall inte partiets eget fel att problemen hopat sig och då hade partiet i alla fall inte köpt motståndarnas beskrivning av de socialdemokratiska regeringsåren.