Skå-Gustav borde vända sig i sin grav
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-07-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
På 1960-talet bodde jag och min familj på Ekerö ganska nära Barnbyn Skå. Där bedrev den berömde psykologen och läkaren Gustav Jonsson, kallad Skå-Gustav, en alternativ behandling för socialt skadade barn, som här bodde i kollektiv samtidigt som de fick psykiatrisk behandling. Viktigt var att dessa barn möttes av kärlek och respekt.
Min man och jag besökte ofta Skå. Vid dessa tillfällen hade han, som är konstnär, med sig sitt ritblock för att teckna av barnen, som var lyckligt förtjusta. De samlades omkring honom och ropade: "Rita av mig också!"
Istället för att teckna av barnen umgicks jag med dem.
Jag satt till exempel på verandan och läste högt ur Bröderna Grimms sagor, omgiven av andäktigt lyssnande barn. Som i sina liv inte varit med om såna stunder av samvaro med vuxna människor. Samtidigt sparkade små killar boll, medan andra satt och ritade.
Men den mest återkommande scenen var barn som hela tiden samlades omkring min man för att bli avritade. Där kunde man se barns längtan efter att bli uppmärksammade och sedda. Deras blyghet försvann och övergick till ett förtjust förtroende.
Genom behandlingen på Skå fick de ett alldeles nytt självförtroende. Många av dem hade ofta negativa erfarenheter av vuxna. Här kände de plötsligt att det fanns vuxna människor som man kunde lita på. Mest lyckliga var de nog, när de själva fick rita och modellera. Det var ett stort ögonblick, när det var deras tur att få visa upp sina bilder.
De kände verkligen att de blev tagna på allvar, när vi ägnade dem uppmärksamhet och intresse. Hemmen var ofta splittrade och föräldrarna hade inte mycket tid eller ork att bry sig om vad barnen höll på med. Livet på Skå var en alldeles ny upplevelse för dessa försummade barn, som nu plötsligt befann sig i centrum och blev tagna på allvar. Det fanns ingen medicin som kunde ha haft mer läkande effekt än en tid på Skå.
Nu finns det nya moderna planer för Skå. En känd sångare och en vän till honom kallar sig "visionärer, galna entreprenörer och otroligt historieintresserade" och hoppas här "få levandegöra en livsdröm". Där den snart nedlagda barnbyn ligger ska man satsa stort på turister och bygga en gigantisk vikingastad.
Ekerö kommun lär vara mycket positiv till planerna. Satsningen betyder turisttillströmning och arbetstillfällen, anser man. De som förlorar sina arbeten när barnbyn läggs ner kommer att erbjudas ny anställning i vikingastaden. Tänka sig!
Och Skå-Gustav ska få stå staty där. Det tror jag faktiskt att den vänlige, anspråkslöse Gustav aldrig skulle ha velat. Han skulle säkert mycket hellre ha sett sitt livsverk få fortsätta i den form han byggt upp med barn och vuxna som lever samman i jämsides respekt och kärlek.
Barnbyn är naturligtvis inte lika inkomstbringande som det nya projektet, men vad händer med barn som även fortsättningsvis är i behov av den typ av behandling som Skå kunde ge?
Som en grupp sakkunniga och omdömesgilla experter för några månader sedan påpekade i DN innebär nedläggningen av Barnbyn Skå och Lida familjebehandling utslagning och ökat lidande för de mest utsatta människorna i samhället.