Bakom pristagaren står rader av osynliga kvinnor
Det är lika mystiskt som svarta hål, antikvarkar och Snömannens existens. Hur kan världens smartaste människor samtidigt vara världens mest korkade?
Den brittiske forskaren och nobelpristagaren Tim Hunt kan här vara ett perfekt försöksdjur att dissekera under binokulär lupp.
Nu har det stormat kring hans grodor om kvinnliga forskare, eller ”problemet med flickorna” som Hunt beskrev sina kollegor. Inför en publik av just kvinnliga forskare och vetenskapsjournalister föreläste han om att det vore bättre med könssegregerade laboratorier.
Alltså ett slags tjejlabb där kvinnor kan, tja vad vet jag, kanske experimentera med nya parfymer och testa nagellack på råttor?
Forskare av motsatt kön är nämligen distraherande, enligt Hunt. Det uppstår romantik. Dessutom gråter labbflickor när de får kritik för sina (förstås undermåliga) resultat.
Att Tim Hunt själv är gift med en professor i immunologi som han träffade på jobbet, verkar i och för sig inte ha stoppat honom från att göra banbrytande upptäckter inom cellforskningen.
Inte heller störde alla de kvinnor som banade väg för hans nobelpris 2001.
När The Guardian radar upp de glömda kvinnliga biokemister vars slit vid mikroskopen lagt grunden för Tim Hunts framgångar, får man en klump i magen av sorg.
Det är ju så det ser ut för kvinnor i labbrockar.
De diskrimineras, osynliggörs och förblir bortglömda.
Medan män genom tiderna utnyttjat vetenskapen för att försöka bevisa hur ointelligent kvinnofolket är. Man behöver inte vara neurokirurg för att fatta vidden av problemet.
Enligt undersökningar har 70 procent av kvinnliga forskare upplevt sextrakasserier. I Sverige är 75 procent av professorerna män. Trots att fler kvinnor pluggar och tar högskoleexamen.
Det är lätt att förstå de kvinnliga arkeologer och astrofysiker som, förbannade på Tim Hunts fadäs, twittrade ut bilder där de ironiskt poserade ”sexigt” med pipetter och provrör. Och University College of London skyndade sig att skicka ut pressmeddelanden om att han genast fått lämna tjänsten som heders- professor.
Men det är ju fel att ge honom sparken.
Vi behöver sådana snillen, som kan bidra till att hitta mediciner mot cancer.
Istället borde man helt enkelt sätta nobelpristagaren i skolbänken. Ge karln lite kunskaper och fakta. Basic info om det här med jämställdhet.