Anonyma vittnen totalsågas av remissinstanser
Remissinstanserna är, försiktigt uttryckt, inte imponerade av förslaget om anonyma vittnen.
Att så många sågar ett betänkande så här kraftfullt tillhör inte vanligheterna.
Ungdomar kommer inte att tro mig då jag berättar detta, men på den tiden Gunnar Strömmer ännu var mer advokat än politiker hotade den dåvarande moderate partisekreteraren med att avgå då omgivningen började mumla om anonyma vittnen.
Inte många år sedan, men det kan gå fort i politiken och juristen som var en förkämpe för individens rätt mot staten blev hårdför justitieminister och i dimmorna på Tidö slott var gamla ideal inte längre mycket värda.
I dag är deadline för remissvaren på det delbetänkande om detta verktyg som just Strömmer har beställt.
De är inte nådiga i sina synpunkter.
Domstolsverket, en normalt lågmäld myndighet, suckar över att inte juristdomaren och nämndemännen som dömer i ett mål har tillgång till vittnens identitet.
Det framstår som ”främmande för det svenska rättssystemet och medför en rad praktiska och rättsliga tillämpningssvårigheter”.
Dessutom kommer det bli knepigt att garantera anonymiteten genom hela processen. Och inte nog med det:
”Det är osäkert om syftet med lagstiftningen kommer att uppnås genom den föreslagna regleringen”.
Institutet för mänskliga rättigheter går ännu längre och varnar för att förhoppningar om att trycka tillbaka kriminella gäng och bryta tystnadskultur inte kommer att infrias.
Tvärtom, det kan bli svårare att få folk att berätta vad de vet då de flesta inte kommer att tillåtas vara anonyma.
Stockholms universitet jublar inte heller. Rättssäkerheten försämras. Och utredaren har inte ens gjort en närmare analys av behovet av förändring.
Argast är, möjligen inte alldeles förvånande, det ofta stridbara Advokatsamfundet.
Förslaget kan stå i strid med Europadomstolens praxis på området, genomfört kommer det att skapa problem med bevisvärdering och utmana rätten till en rättvis rättegång.
Det utbredda missnöjet är lika lite sensationellt som minusgrader i Norrbotten i januari.
Anonyma vittnen har nämligen utretts tidigare och befunnits inte hålla måttet.
Men det var på den exotiska tiden då statliga utredningar inom straffrätten ännu genomfördes med intellektuell nyfikenhet och fördelar vägdes mot nackdelar.
Numera pekar socialdemokratiska och moderata justitieministrar med hela handen och frågan om en reform ska genomföras har ersatts av en order om att ta fram ett förslag om hur den ska införas.
Motståndet mot anonyma vittnen består av ett antal delar, men den viktigaste kritiken handlar om den försvagning av rättssäkerheten som verktyget för med sig.
Det är mycket svårt att försvara sig mot ett spökvittnes berättelse. Det kan vara någon du är skyldig en stor summa pengar som pekar ut dig. Eller grannen du befinner dig i konflikt med. Eller ett bittert ex.
Onekligen värdefull information för domstolen, information som trovärdigheten i vittnesmålet ska vägas mot, men det kan inte den åtalade upplysa om, då han eller hon inte vet identiteten på uppgiftslämnaren.
Och det är av just detta skäl som domstolen kommer att tillmäta bevisning av det här slaget högst marginell betydelse.
Vilket i sin tur inte beror på att svenska domare är en samling mesar som gör sitt yttersta för att fria mördare, knarkbaroner och våldtäktsmän.
Så här ser det ut i domstolar i de flesta jämförbara länder som tillåter anonyma vittnen. Och just därför är det ett väldigt sällan utnyttjat verktyg.
Allt det här vet givetvis Strömmer. Men så syftar inte heller den här förändringen egentligen till att bekämpa gäng. Det här handlar primärt om att visa handlingskraft gentemot väljarna.
Därför kommer inte heller regeringen att lyssna på de viktiga remisstanserna, vars uppgift är att med reflektioner och synpunkter bidra till att nya lagar blir så bra som möjligt.
Klokare än så här är inte samtidens politik.