Posten är för viktig för att vara i kris
Bortglömda lådor med brev, paket där innehållet trasats sönder, födelsedagskort som levereras först efter 26 dagar. Kundernas klagomål på Postnord är många - och berättigade.
Det värsta är att kritiken inte blir tagen på allvar.
Posten har gamla anor i Sverige. Den inrättades för 380 år sedan och frågan är om den fungerat lika dåligt som nu någon gång i modern tid.
Aftonbladets läsare vittnar om att de beställer varor som levereras trasiga. Men den som haft sönder dem, Postnord, verkar aldrig stå för förlusten. Det får säljaren göra.
En kvinna hittar en postlåda med 200 brev. Låter Postnord bekymrad, kommer som ett skott och hämtar de borttappade försändelserna? Självklart inte. Först efter 26 timmar och två påstötningar masar de sig dit.
Posten skickar paketen till fel utlämningsställe. Rättar de sig? Såklart gör de inte det. Adressaten får ta bilen till det felaktiga postombudet och hämta sitt paket.
Mina egna erfarenheter är tyvärr inte av motsatt slag. Jag skulle nyligen eftersända min mammas post från hennes äldreboende hem till mig. Först tog Svensk adressändring, som ägs av Postnord och Bring, 450 kronor för att utföra tjänsten.
Sedan meddelade de att de tyvärr inte kunde eftersända posten eftersom mamma bor på ett kollektivt boende. Sedan skickade de pengarna tillbaka till henne - och inte till mig som betalt räkningen.
Alltså, det är inte så att min mamma får brev som saknar hennes namn. Precis som på alla andra korrekt adresserade brev så innehåller kuverten uppgift om namn, adress och postadress. Men just i det här fallet kan Svensk adressändring inte läsa adressatens namn. Det är höljt i dimman varför.
När jag får kuvert som är lite större än de vanliga läggs det regelbundet ett meddelande i min brevlåda som berättar att brevbäraren inte kunnat leverera brevet. Det är ren och skär lögn. De har inte ens kollat om det går ner innan det hamnar hos mitt närmaste postombud eftersom lappen hamnar i min låda efter jag fått sms:et att det finns hos ombudet.
Där jag har mitt sommarställe flyttade postombudet från butiken i den mest folkrika delen av kommundelen till en där nästan ingen bor. Den förklaring som gavs var att det gamla ombudet hade för små förvaringsutrymmen. Exempelvis kunde det inte ta emot traktordäck.
Min närmaste bonde ställde sig helt frågande till att köpa traktordäck på postorder. Det hade han aldrig gjort och skulle aldrig göra. De ska provas ut på en verkstad av fackfolk.
Posten spelar en viktig roll i samhället. Brev, forna tiders storprodukt, har visserligen minskat både i betydelse och omfång. Men paketen, herregud. Varenda människa e-handlar och måste hämta sina försändelser någonstans, helst så nära hemmet som möjligt.
Postminister Mikael Damberg (S) säger till Svenska dagbladet att han tar postens bristande kvalitet på stort allvar. Det låter sig höras. Men vad gör han? Utöver så kallade ägarsamtal framgår det inte av intervjun. Det låter lamt.
Om Postnord regelmässigt misslyckas med att transportera paket utan att innehåller går sönder borde det inte vara ett problem för kunderna. Det borde vara ett problem för företaget - och dess ägare. 60 procent av ägs av svenska staten. Vad gör den, och ansvarig minister Damberg, för att få ordning på Postnord?
För lite, för att uttrycka sig försiktigt.