Därför säger Löfven så konstiga saker
Han är en utpräglad pragmatiker som vill hålla alla dörrar öppna in i det sista.
Därför säger Stefan Löfven saker som kräver räddningsinsatser från de egna och utsätter honom för våldsam kritik.
Den senaste incidenten gäller ett uttalande efter valårets första partiledardebatt. Under den föreslog Jimmie Åkesson (SD) att militären skulle kunna sättas in mot den grova gängkriminaliteten i förorterna.
I en kommentar till förslaget sade statsministern (S) att det inte var hans förstaval.
– Men jag är beredd att göra vad som behövs för att se till att att den grova organiserade brottsligheten ska bort, sade Löfven.
Uttalandet var mycket förvånande. Med modersmjölken har varje socialdemokrat fått i sig att polisen och militären har olika uppgifter och ska hållas strikt isär (även om militär kunde sättas in mot civila i fredstid ända till 1970-talet.)
Det är i händelserna i Ådalen 1931 som präglat partiet. Då sköt militären rakt in i ett demonstrationståg med strejkande, fem dog och fem sårades. Att Stefan Löfven, uppvuxen i Ådalen, snabbt kastade det blytunga bagaget överbord förundrade många. Stort.
Inte ens justitieminister Morgan Johansson (S) hängde med i svängarna.
– Det ser jag inte som aktuellt, sade han om militära operationer i förorterna.
Men det var innan han visste vad Stefan Löfven hade sagt i frågan. Lite senare på dagen hävdade Johansson att Löfven hade syftat på vad man skulle kunna göra i väldigt extrema situationer. Implicit, Johansson var överens med sin chef, i alla fall nästan.
I helgen utbröt förvirring om vilken säkerhetspolitisk linje Sverige har enligt statsministern. I ett tal på Folk och försvar i Sälen.
I samma tal sade Stefan Löfven att ett anfall mot Sverige ”inte kan uteslutas” och att det ”inte är sannolikt”. Den ena formulering kommer från försvarsberedningen 2014, den andra från 2017. Den första är beslutad av riksdagen, den andra inte.
Men hur man än vrider och vänder på det var talet motsägelsefullt. Och fick kraftfull kritik.
Nåväl, nu kommer vi till den springande punkten. Varför säger Stefan Löfven konstiga saker som ger honom och regeringen problem?
Den viktigaste förklaringen är nog att Löfven är en utpräglad pragmatiker. Han vill hålla alla dörrar öppna för att inte försvåra för en framtida uppgörelse med andra partier om vad det nu gäller just den gången.
Det draget hos statsministern har sannolikt accentuerats av det parlamentariska läget. Regeringens båda partier vilar på en smal bas i riksdagen och kräver, för att vara säker på att få ett förslag att gå igenom, stöd av andra partier.
Allt detta är begripligt. Men är det bra? I det långa loppet kan det vara det eftersom det kan underlätta för blocköverskridande överenskommelser.
Men i det korta perspektivet ställer det till problem för statsministern. Han verkar helt enkelt alltför ofta som om han inte driver en linje. Det gör att regeringen framstår som vag, ibland till och med obeslutsam.
Militären och polisen har i dag ett visst samarbete. Det kan gälla exempelvis transporter och så kallade eftersök, det vill säga leta efter något. Polisen kan också be militären vid en terrorsituation.
Gå med i vår opinionspanel du också
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.