Nedskärningarna är direkt farliga för alla
Ah ljuvliga semestertider. Juli månad kan betyda långa sovmorgnar, badutflykter samt umgänge med familjen. En paus från studierna eller jobbet. Utlandsresor. Ett nonstop festande.
Eller kanske svettigt sommarjobb.
Det är långt ifrån alla som får möjlighet att ha kul, vila och samla krafterna under juli månad. Sommaren kan också innebära raka motsatsen till lugn och ro.
Den kan till och med vara synonym med ångest.
Det finns en specifik yrkesgrupp jag tänker på i det här fallet.
Ni som valt att utbilda er till barnmorskor, undersköterskor eller sjuksköterskor. Så länge jag kan minnas har ni varit en marginaliserad grupp.
Illa behandlad allt som oftast. Inte tagen på allvar. Jag har sett er gå ut i strejk i omgångar.
Ni vill ha högre löner och bättre villkor.
Ni har varnat oss och flaggat för att saker och ting inte fungerar. Nedskärningarna och den ökade stressen har nu gått så långt att det är direkt livsfarlig både för er och för oss.
I början av sommaren gick Region Skåne ut och varnade för att man eventuellt skulle komma att kalla in semesterledig personal på grund av bristande vårdplatser och ökat tryck.
Detta för att inte tillräckligt många frivilligt erbjudit sig att skippa semestern och ta extrapass.
På förlossningsavdelningarna har man varken plats eller tid, och bor du i Skåne och ska föda barn inom den närmaste tiden kan det bli så att du skickas till Göteborg eller Danmark.
Eller får föda hemma.
I skrivande stund har Dogge Doggelitos debattartikel i Aftonbladet (17 juli) om skövlandet av välfärdssverige över 38 000 delningar. Han beskriver hur den sociala trygghet som vi har varit så stolta över nu är ett minne blott och går till hårt angrepp på vår regerings politik. Och visst stämmer det. Vi kan faktiskt inte längre föda barn på ett tryggt sätt i delar av landet. Och att de få lagstadgade semesterveckorna som vår hårt utarbetade vårdpersonal har för att orka med är hotad verkar i nuläget vara vårt minst omtalade problem. Men kanske mest allvarliga.