Ger en fördjupad kunskap om vad som pågår i Sverige
Årets nationella trygghetsundersökning går att läsa på olika sätt.
Otryggheten ökar, men rädslan för brottslighet var större för tio år sedan.
Den nationella trygghetsundersökningen, som Brottsförebyggande rådet har gett ut sedan 2006, är värdefull.
Genom att intervjua ett stort antal personer om utsatthet för brott, känsla av otrygghet och erfarenheter av rättsväsendet skapas ett underlag för den kriminalpolitiska utvecklingen.
Viktigt är även att kunna studera brottsutvecklingen utan koppling till polisanmälningar, då många brott aldrig blir anmälda.
Så till exempel visar årets undersökning att endast en fjärdedel av brotten mot enskild person – misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägerier eller trakasserier – anmäldes till polis.
13, 3 procent av de cirka 11 900 personer som har svarat uppger att de år 2015 utsattes för något av dessa brott. Dystert nog en ökning, motsvarande siffra för 2014 var 11,3 procent.
Å andra sidan ligger den senaste siffran på samma nivå som då mätningarna inleddes. ”Om det senaste årets ökning är ett trendbrott eller en tillfällig avvikelse från en i övrigt relativt stabil nivå får kommande års mätningar visa”, skriver utredarna.
Mer alarmerande är den ökade otryggheten bland kvinnor. 31 procent av dem känner sig ”ganska eller mycket otrygga” i sina bostadskvarter på kvällarna. Motsatta siffran förra året var 25 procent. Kvinnor känner också en allt större oro för att bli överfallna.
Brå:s generaldirektör Erik Wennerström sätter denna utveckling i samband med att fler kvinnor uppger att de har utsatts för sexualbrott. Det förefaller vara en rimlig analys.
Att var tredje kvinna känner sig otrygg om kvällarna och får sin frihet beskuren är inte smickrande för ett samhälle.
Rättsväsendet har även anledning att fundera på medborgarnas tillit till dess verksamhet. Den har minskat med tre procentenheter sedan förra året. För polisen är siffran ännu dystrare, en minskning med fyra procentenheter.
Men det är som det är med siffror av detta slag. De går att läsa på olika sätt. Sex av tio uppger sig ha stort förtroende för polis, åklagare och domstolar, en nivå som många länder inte kommer i närheten av.
Samma sak går att säga om antalet personer som i stor utsträckning oroar sig för brottsligheten i samhället. 25 procent gör det, att jämföra med 22 procent året innan.
Å andra sidan har andelen minskat från 29 procent sedan undersökningen inleddes. Bilden är inte entydig.
Jag skulle kunna fortsätta länge på detta vis. Rapporten är på 168 sidor och fylld av statistik, siffror och diagram som går att tolka efter ideologiska preferenser.
Men det är sådant som ledarskribenter, debattörer och annat löst folk inom kommentariatet får ägna sig åt.
Jag nöjer mig med att konstatera att detta årligt återkommande material bidrar till fördjupad kunskap om vad som pågår i Sverige.