De borde skämmas – dag och natt

Det är stötande att riksdagsledamöter tillåts att göra absolut ingenting.

Utom att kvittera ut arvode och årskort på flyg och tåg och ägna sig åt massage vid sidan av.

De som gör det borde skämmas. De missbrukar vårt förtroende.

Margareta Larsson, SD-ledaren Jimmie Åkessons svärmor, valdes in i riksdagen för snart sex år sedan. I höstas lämnade hon Sverigedemokraterna och blev vilde, det vill säga partilös.

De senaste åren har hon inte gjort någonting – i riksdagen. I stället har hon ägnat sig åt sin massagesalong i Tyresö, söder om Stockholm.

Trots det kvitterar hon glatt ut arvodet på 62 400 kronor i månaden och ett årskort för resor i första klass på SJ. Det är så omoraliskt att orden tryter.

Men Margareta Larsson skäms inte. Hon tar, enligt egen utsago, bara tillfället i akt. Hon gör det för ”att jag kan göra det. Jag tar den möjligheten som finns”.

Om Larsson kan titta sig själv spegeln skulle förvåna. Alla människor vet att man inte får betalt för att göra ingenting. Men Margareta Larsson tycker det vore synd att försitta tillfället när det dyker upp.

Däremot kan hon inte försvara det. Det finns alltså en gräns även för henne.

Två på listan över lata riksdagsledamöter är SD-ledamoten Nina Kain (SD). Hon har bara närvarat vid fem av 473 voteringar sedan i höstas medan Larsson inte röstat en enda gång. Kain har förutom 62 400 kronor i månaden ett årskort på flyget för 145 000 kronor.

Alla ledamöter i riksdagen sitter på ett personligt mandat. Det innebär att de kan sitta kvar även om de inte gör någonting. Likaså kan de sitta kvar om de byter parti eller, som Margareta Larsson, blir partilösa.

Därför är det på gränsen till omöjligt för partierna att bli av med obstruerande ledamöter som inte gör någonting. Hur stötande det än är. Ledamöter som struntar i riksdagsarbetet kan göra det – ända till nästa val. Då är det ytterst osannolikt att de får förnyat förtroende.

Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, vill ha en diskussion om det ska vara möjligt för riksdagsledamöterna att sitta kvar med full lön trots att de inte utför något arbete.

Det behövs ingen diskussion. Ledamöter som under en längre tid inte deltar i voteringar, inte skriver motioner, inte infinner sig i riksdagshuset ska självfallet inte sitta kvar på sin post. De ska inte få betalt heller.

De hindrar andra, förhoppningsvis mer ambitiösa, personer från att komma in i riksdagen. Men framför allt missbrukar de väljarnas förtroende.

Uppdraget som riksdagsledamot är något av det finaste man kan få i en demokrati. Ledamöterna bestämmer vilka lagar som alla ska rätta sig efter. De bestämmer vilka skatter staten ska ta ut. De kontrollerar regeringens arbete och de leder den politiska debatten.

Det är det största förtroende som kan visas en person. Och det kan inte förvaltas på det sätt som Larsson och Kain gör. De borde skämmas – dag och natt.