Mitt liv som munk

Doaang ... doaaang ... do-do-do-doaaaaang ...

Dagen gryr strax utanför staden. Klockan är fyra på morgonen och tempelklockans klang över tempelbyggnaderna talar om att det är dags för morgonsamling i meditationssalen.

RESAs Andreas Granström reste för att hitta sig själv i ett kloster i Thailands djungel.

Och fann ett asketiskt liv, buddhacigaretter och en plirande Yoda-munk.

Jag öppnar ögonen, tänder ett stearinljus och ser mig om på de kala grå väggarna i rummet, där den enda dekorationen är ett klädstreck och bambumattan jag ligger på.

Trött och stel av ännu en natt på den hårda träbritsen hasar jag upp mot en lång dag fylld av vegetarisk mat, medititation och yoga.

Jag har begett mig till buddhistklostret Suan Mokkh som ligger inbäddat i södra Thailands djungel. Tillsammans med 120 andra västerlänningar är jag här för att under tio dagar lära mig om mig själv genom meditation och buddhistisk filosofi. Total tystnad, ingen mat efter lunchtid och en träkudde att vila huvudet på – det är några av de hjälpmedel som ska föra oss lite närmare upplysning.

Någon timmes bilresa från klostret stiger andra svenska turister ombord på färjan som ska ta dem till några dagars sol, bad och fest på Koh Samui eller Koh Phangan. Thailand är som sagt kontrasternas land. 

”Som Columbus”

Det är tredje dagen i Thailand sedan jag lämnade ett mulet Vintersverige. Jag kan knappast påstå att jag inte känner lockelsen av en klassisk semester på playan med andra turister. Ändå är det något med renrakade huvuden och orange tygstycken som fått mig att slänga min västerländska bekvämlighet åt sidan för att för en gångs skull upptäcka något nytt. Jag känner mig som Columbus på väg mot okända vidder där ingen vet var vägen slutar.

Idylliskt

– Gooood moooorning good Dhamma friends!

God morgon kära Dhamma-vänner, alltså. Klockan har blivit sju och vår abbot, Tan Ajahn Poh, hälsar välkommen. Med hängande segt skinn och plirande ögon påminner han om Yoda där han sitter upphöjd i lotusställning längst fram.

Meditationssalen där vi sitter är en fyrkantig byggnad upphöjd på rader av tjocka betongpelare. Jag sitter nästan längst fram, på min personliga lilla stråmatta och en sittkudde, och blickar ut över tre dammar omgivna av djungel och andra små tempelbyggnader. Hela klosterområdet lyckas verkligen uppfylla alla de idylliska bilder jag kunde föreställa mig om hur ett buddhistiskt djungelkloster borde se ut.

Kvinnor och män för sig

 – I daaag är daaag ett som vi ska öva meditatiooon tillsammans på Suan Moookh Meditaaation Retreeeeat.

Abbotens nasala röst dånar ut på engelska i högtalarna i meditationssalen, där vi sitter i jämna rader – kvinnorna till höger om den smala mittgången och männen till vänster. Allt för att hålla tankar om flörtar och framför allt sex (hemska tanke!) borta ur våra huvuden. Vi är trots allt här för meditation – inget annat!

Jag lägger trots allt märke till en mycket söt blondin snett framför mig. Svårt att ändra gamla vanor, och munkarna erkänner senare själva att det inte alltid är så lätt – man får ta till små tankeknep. Men för att bemästra det kan krävas åtskilliga år i tyst begrundan.

Ingen mat på 20 timmar

Det känns avlägset för min egen del när jag rättar till min position efter femton minuters meditation och mina knän redan börjar skicka signaler om att detta inte kan vara hälsosamt.

Men, när solen sakta stiger bakom abbotens rygg, och vi sitter omgivna av djungel och en tystnad som bara bryts av någon enstaka geckoödlors parningsrop – ”waaapoooo!” – så känns det faktiskt riktigt bra att sitta i tempelsalen och bara andas. Och när tempelklockan ljuder för frukost så vaknar vi alla tveksamt till liv igen. Trots att vi inte ätit på nästan 20 timmar.

Med långsamma steg beger vi oss mot matsalen, en bred sal med underbart svalt stengolv och öppna väggar. Alldeles bredvid sitter några munkar och idisslar i maklig takt i en liten vasshydda med skylten ”Monks hut” ovanför.

Vattnig frukost helt okej

Kvinnor och män delar upp sig i två tysta led, och vi inväntar vår tur att få sleva till oss dagens frukost – densamma som kommer att serveras de nästföljande nio dagarna.

Och vad käkar en buddhistmunk för gott till frukost, undrar du?

Det är varken filmjölk eller engelska korvar, så mycket kan jag säga. Rissoppan som väntar påminner snarare om havregrynsgröt, fast lite vattnigare och med smak av koriander. Låter det gott? Tja, den första dagen är det faktiskt helt okej efter nästan ett dygns fasta, men några dagar senare har den första upphetsningen svalnat något, jag lovar.

Slemmigt – men mättande

Några myror gör mig sällskap vid bordet – de gillar visst rissoppan mer än jag. Och tyvärr kan jag inte göra mycket åt dem eftersom jag som tillfällig buddist lovat att inte döda några levande djur. Men när den ärrade veteranen mittemot mig grinar stort mot mig och hugger in med stor förtjusning kan jag inte annat än att skratta inom mig åt hela situationen och ta min första slev. Slemmigt – men mättande är det ju trots allt.

Buddhas cigaretter

– Ni gillar cigarett?

Den unge munken Tan Medhi skrattar högt mot oss i meditationssalen. Det har blivit dags för dagens mässande.

– På Suan Mokkh erbjuder vi det bästa märket i världen: Buddha cigarette!

Full av entusiasm spärrar han upp näsborrarna och tar ett andetag så det stormar i högtalaranläggningen! Sedan exploderar salen plötsligt i hans djupa stämma när han klämmer i så han baxnar:

– BUDDHANG SARANANG GACCHAMI, DHAMMAM SARANAM GACCHAMI... Hallå! Jag hör er inte! Kom igen, SJUNG HÖGRE!

Tea time

Medryckta av den lille munkens väldiga energi sitter vi plötsligt och sjunger så det ekar om det. Han visar sig vara en körledare av klass som lyckas klämma ut varenda droppe energi under en hel timmes mässande. När klockan klämtar till ”tea time” – klockan 18 – vandrar vi utpumpade bort mot matsalen för dagens sista mål, en kopp varm soyachoklad.

Och även om jag är hungrig och trött i kroppen efter en lång dag med lite mat så är det med ett förnöjt leende jag sitter och smuttar på chokladen som om det vore den sista kopp jag dricker i mitt liv. Bredvid mig på stenbänken sitter fransmannen Renaud som jag hann utbyta några ord med innan vi startade äventyret. Han ger tummen upp mot mig och ler trött över sin ångande kopp.

Mick Jagger som munk

Dagarna smälter ihop och blir till en röra av meditationstimmar med olika munkar och nunnor, ett tyst begrundande av fiskarna i dammen uppbrutet av tvättande och städande. Den engelske munken Tan Dhammavidu, som till utseendet påminner om en munkversion av Mick Jagger, bryter av lite i mönstret med engelsk humor som dryper av sarkasm så att Monty Python kan slänga sig i väggen.

– När du känner att lustar stör dig, tänk bara på en hög av spya på trottoaren. Och föreställ dig vad som händer när en hungrig hund hittar den.

Han ler och fortsätter:

– Det här kan också användas om ni drabbas av ett oemotståndligt begär efter choklad.

Tack för tipset, tänker jag och försöker göra allt för att inte tänka på den kanadensiska blondinen på andra sidan mittgången som just byter sittställning.

Nirvana?

Så vad hände då? Nådde jag Nirvana?

Nja, riktigt hela vägen når man knappast på tio dagar, inte ens i ett buddhistkloster i Thailand. Men en hel del tankar och insikter om livet vi lever i Sverige och världen tar jag med mig hemåt. Och om ni någon gång ser en man runt 27 på t-banan i Stockholm, som med slutna ögon försöker koncentrera sig på något annat än trängseln och reklamtavlorna i vagnen, då vet ni att jag fortfarande försöker hålla upplevelsen vid liv.

I alla fall ett litet tag till.

Flera hundra munkar och nunnor

helskärm

Klostrets namn Suan Mokkh betyder “Frihetens trädgård”, och startades av munken Tan Buddhadhasa 1932, en av Thailands mest inflytelserika buddhistmunkar. Han förespråkade att alla religioner egentligen är desamma, och debatterade detta flitigt i hela sitt liv.

I dag verkar flera hundra munkar och nunnor vid klostret, och det anordnas flera ”retreats” för utlänningar och thailändare varje månad.

Läs mer på: www.suanmokkh.org

Glöm inte ficklampa och myggspray!

När? Kurserna ges från den första till den elfte varje månad, året om.

Hur? Kom till Suan Mokkh den sista dagen i månaden före den kurs du vill gå (det vill säga den 30 november, 31 december och så vidare). Man kan inte förboka sin plats, så vill man vara helt säker på att få plats bör man vara här på förmiddagen (min kurs blev dock aldrig full). Templet har enkla hyttor där man kan sova gratis om man vill komma någon dag tidigt.

Ta med: Luftiga heltäckande kläder, myggspray, en bra ficklampa och gärna en kamera. Templet lånar ut filtar och myggnät, och övrigt man behöver kan köpas billigt vid klostret.

Åka hit & runt: Med exempelvis SAS, Thai Air eller Finnair till Bangkok från 8 000 kr t/r under högsäsong. Lågsäsong sjunker priset med minst ett par tusenlappar. Leta billiga flyg på: www.destination.se .

Nattåg Bangkok–Chaiya t/r andra klass sovvagn cirka 240 kr.

Kurskostnad: Cirka 300 kr, inklusive mat och boende. Det är självkostnadspris. Man lämnar ofta en anonym gåva efter kursen men det är absolut inget måste.

Andreas Granström