Vi sov en natt i spökhuset
Uppdaterad 2018-08-20 | Publicerad 2013-04-25
Aftonbladets team testar den ökända prästgården
Intresset för det övernaturliga blomstrar som aldrig förr. Aftonbladets team åkte till Borgvattnet för att få ett snack med några av Sveriges mest omskrivna spöken.
Så här gick det.
Var femte svensk tror på spöken, enligt en Sifo-undersökning från förra året. Nästa lika många påstod att de ”varit i kontakt med, eller haft en förnimmelse av, en person som är död”.
Att intresset är stort och ökande är något som Caroline Giertz, programledare för tv-programmet ”Det okända”, märker tydligt. Programmet om hemsökta hus och osaliga andar är en långkörare som nu är inne på sin nionde säsong. Varje program ses av cirka 300 000 personer.
– I dag är det fler människor, och mer oväntade personer, som berättar om sina upplevelser. Det är inte längre lika tabu att prata om sånt här, säger Caroline Giertz.
– Den vanligaste upplevelsen är att de kontaktats av en nära anhörig som i efterhand visat sig avlida någon timme senare. En annan vanlig upplevelse är elektriska grejer som går igång av sig själva på ett oförklarligt sätt.
Professorn tiger
Sverige kan numera till och med stoltsera med världens enda professor i parapsykologi, Etzel Cardeña på Lunds universitet. Han vill dock inte svara på frågor från Aftonbladet sedan han kallats för spökprofessorn i tidigare artiklar.
I de här sammanhangen är den gamla prästgården i Borgvattnet i Jämtland en klassiker. Huset blev en riksangelägenhet på 1940-talet sedan prästen Erik Lindgren berättat om spökerierna.
Bland annat hur han kastats ur sin gungstol av en okänd kraft. Senare framträdde fler präster med fler kusliga historier.
Den där gungstolen hamnade senare i Hylands Hörna och när den till slut såldes blev nyheten en halvsida i Aftonbladet.
Sedan tidigt 1970-tal är byggnaden en sorts vandrarhem och café för spökjägare.
Säsongen i Borgvattnet har inte dragit igång än. Vi blir insläppta i den utkylda kåken av en hjälpsam granne, en kvinna i 60-årsåldern som bott i trakten i hela sitt liv och hjälper till att hålla ett öga på gården.
Visst renoveringsbehov
Själva huset är en pampig träkåk från 1876, byggd på höjden ovanför byn, mitt emot den gamla kyrkogården. Det var inte spökena som gjorde att det övergavs som tjänstebostad 1946, utan skicket och den låga standarden. Mäklare skulle förmodligen kalla det för ”något för den händige”.
– Jag har själv upplevt saker här. En gång såg jag en liten farbror i hög hatt som stod och iakttog mig i köket. Vissa dagar får jag kalla kårar när jag är utanför, då går jag inte ens in, säger grannen.
På övervåningen ligger ett 20-tal fulltecknade gästböcker från mitten av 1990-talet och framåt.
Besökare skriver om hur de tyckt sig höra steg i trappen, om tavlor som följt dem med blicken, draperier som vajat och andra hemskheter. Men de flesta berättar inte om nåt annat än våfflorna och myggorna och andra besökare som snarkat.
Hur vi sov?
Som stockar. Åtta timmars fullständigt ostörd sömn.
Här kan det väl vara på sin plats att nämna att vare sig jag eller fotografen Jerker Ivarson skulle svarat ja på Sifo:s frågor om spöken. Som pappa till två energiska småkillar vet jag däremot exakt vad osaliga andar innebär. Och jag kan ärligt säga att jag inte sovit så gott på åratal.
Här spökar det också
Torpa stenhus
1400-talsfästningen utanför Borås är Sveriges bäst bevarade medeltidsbyggnad. Hemsöks av tonåriga Agnes Stenbock, som på 1500-talet sägs ha murats in levande i ett rum i slottet och Gustav Stenbock, en treåring som drunknade i brunnen.
Häckeberga slott
Halshuggne Helge sägs vandra runt på ägorna med huvudet under armen. 1800-talsslottet i Skåne var inspelningsplats för ”Stjärnorna på slottet” 2008.
Schefflerska palatset
I det så kallade Spökslottet, mitt i centrala Stockholm, sägs djävulen själv spöka, utklädd till 1700-talskusk med slängkappa.
Engsö slott
1400-talsslottet utanför Västerås sägs vara hemsökt av en puckelryggig dvärg med grå mössa och långrock.
Stockholms slott
Kungen och Silvia har sällskap av Grå gubben och Vita frun. Grå gubben sägs vara självaste Birger Jarl, medan Vita frun är en barnamörderska från 1300-talet.
Natten i spökhuset – timme för timme
19.00 Middag. Vi dukar fram några extra tallrikar i förhoppning om att de tre gråterskorna eller några av de andra gastarna ska dyka upp. Men icke.
21.00 Ett plötsligt mystiskt sken som fladdrar till utanför fönstret visar sig vara gatlamporna som tänds utanför.
22.00 Sitter i Blå rummet, det rum på övervåningen där det lär gå vildast till. Men inte en ande uppenbarar sig.
23.00 Vi stirrar intensivt på den världsberömda gungstolen, återköpt till prästgården från artisten Povel Ramel i början av 1980-talet. Till slut ger vi upp. Den rör sig inte en millimeter.
24.00 Det är fullständigt knäpptyst i den gamla träkåken. Vi kämpar mot sömnen men lyckas inte hålla oss vakna.
20.00 Vi hör steg och hoppas naturligtvis att det ska vara något av spökena. Det visar sig vara en av byns cirka 50 invånare som rastar hunden på den leriga vägen utanför. Vi vinkar till honom.