Wagner: Ingesson började ta farväl senaste veckorna
Uppdaterad 2014-11-07 | Publicerad 2014-10-29
Sportbladets reporter om sista intervjun med Ingesson
Nej, inte redan.
Det skulle inte gå så fort.
Men under de senaste veckorna började Klas Ingesson ta farväl.
Vissa besked känns mer i magen och hjärtat än i hjärnan trots att journalistrollen måste kopplas på.
Meddelandet i morse i telefonen om att Klas Ingesson var död var smärtsamt, personligt och nära.
För knappt två veckor sedan pratades vi vid per telefon. Det skulle vara en intervju men det blev mer ett samtal – i 38 minuter.
Jag visste att hans cancer var tillbaka och att läget var mörkt.
Det visste Klas Ingesson också och därför blev vår sista intervju lika mycket ett ostrukturerat personligt snack än frågor med de sedvanliga raka Ingesson-svaren.
Även om Klabbe var den ständige kämpen så var han inte dummare än att han också kände till oddsen och överlevnadsgraden i cancerformen myelom.
”För helvete, Wagner...”
Flera gånger när vi talades vid under de senaste månaderna återkom han ofta till att han "haft skiten i fem år".
– Vem fan hade trott att jag skulle vara här och må så här bra nu – då? sa han i somras.
Klas ringde upp mig den här torsdagen för två veckor sedan (när jag ringde satt han och åt med familjen) och motiverade sitt avhopp som manager för Elfsborg.
– Jag är känslig för infektioner, mitt immunförsvar är inte det bästa. Jag har svårt att gå. När jag känner att jag inte kan vara med på mina egna villkor då blir jag bara en sur, arg gammal farbror. Jag kan inte garantera att jag är tillräckligt frisk nästa år.
Jag hade hört att cancern var tillbaka.
Klas Ingesson var inte människan som man höll igen med när det gällde frågor. Då blev han bara förbannad.
– För helvete, Wagner! Fråga det alla vill veta, sa han till mig 2009 när han första gången fick cancerdiagnosen. Antingen svarar jag, eller så svarar jag inte eller så säger jag att du är en idiot. Värre är det inte.
Och sedan asgarvade han. Sedan har det aldrig funnit några tabun kring hans sjukdomar.
En sista, tuff tackling
Så jag frågade honom hur det var med cancern:
– Den är under kontroll samtidigt som den är kronisk. Den kan poppa upp när som helst igen.
Ett av få tillfällen när Klas Ingesson inte var helt ärlig. Det har jag helt och full förståelse för.
Några dagar senare skrev Ingesson mejl till spelarna i Elfsborg, skickade långa sms till många och nära vänner. Tog avsked.
Jag kommer alltid att minnas honom som en av de bästa, nej, den allre bäste, att ha att göra med i min yrkesroll. Det är många journalister som känner likadant. Klas Ingesson var öppen, ärlig, lätt att få tag i. Liten fördel hade jag i att jag träffat honom återkommande sedan mitten på 1990-talet i Bari, Bologna eller Marseille.
När jag intervjuade Fabio Capello i Ryssland för ett par veckor sedan dök Capellos högra hand, Oreste Cinquini, tidigare klubbdirektör i Bologna på mig och frågade hur det var med Klas och ville verkligen att jag skulle hälsa till Ingesson.
Jag messade Klas som svarade:
– Ha, den ormen! Hälsa tillbaka och fråga varför han sålde mig till Marseille?
Det var en tuff tackling från Ingesson in i det sista.
Tack för allt, Klas.