Anna föll av hästen – då stannade hennes hjärta
Publicerad 2024-01-13
SKÖVDE. När Anna Lahger, 45, föll av hästen var smällen så kraftig att hennes hjärta stannade.
Då hängde allt på hennes vän Annika.
– Jag tänkte bara att jag måste få igång Anna, hon måste leva, för att i det läget var hon död.
Anna Lahgers vän Annika Fridén-Ahlin, 55, tittade på när Anna red en häst på en motionsrunda i paddocken.
Det blev skillnaden mellan liv och död.
Aftonbladet möter de två vännerna i Skövde, vid Annikas föräldrahem, en idylliskt belägen hästgård. Här återberättar de händelsen, som inträffade på en annan gård. För Anna är tiden runt olyckan ett svart hål i minnet.
– Min minneslucka sträcker sig så långt. Vi var på Ikea dagen före olyckan och jag kommer inte ens ihåg det. Det är totalt svart. På iva sa de att jag hade minne som teflon, för jag frågade samma saker hela tiden. Men jag fick en liten hjärnblödning, så det var som att min hjärna var på omstart, säger Anna Lahger.
Minuterna innan olyckan hade Anna sagt att hästen kändes lugn. Sen smällde det.
– Kanske blev hästen biten av en broms. Anna travade runt i paddocken och plötsligt, som en blixt från en klar himmel, sköt hästen rakt upp i luften och Anna flög upp ur sadeln, och föll sedan rätt ner i backen. Hon föll stenhårt, jag hörde dunsen. Jag ropade ”Anna!” och min första tanke var att hon tappat luften. Men jag tog i henne och då kände jag att hon var som en geléklump i kroppen, säger Annika Fridén-Ahlin och tillägger:
– Jag kände efter om hon har puls, men det var så illa så jag förstod direkt att hon inte hade det.
Anna bar både hjälm och säkerhetsväst, ändå skadades hon svårt.
– Jag påbörjade hjärt-lungräddning men samtidigt var jag tvungen att få upp mobilen. Som tur är har jag 112-appen och fick svar snabbt, säger Annika, som till vardags arbetar som undersköterska.
Hoppade över staketet
Hjärt-lungräddning är fysiskt krävande, man måste arbeta med kraft för att få resultat. Minuterna tickade förbi.
– Efter ett tag var jag helt slut i kroppen, i armarna. Jag har gjort HLR ganska många gånger i utbildningar i jobbet, men det här var första gången jag behövde göra det för att rädda någons liv. Verkligheten är en annan, säger hon.
Annika fick inga livstecken från sin vän.
– Sen började det bubbla fradga ur munnen och så såg jag hur läpparna blev blåare och blåare, och hon började blåna runt ögonen, säger Annika och fortsätter:
– Jag tänkte bara att jag måste pumpa hjärtat, jag måste få igång Anna, hon måste leva, för att i det läget var hon död.
Annikas krafter började sina och hon behövde dessutom få undan hästarna så att ambulansen skulle kunna komma fram. Gården ligger ensligt till, men till slut fick Annika syn på en löpare som sprang förbi.
– Jag ropade: ”Hallå, du måste komma och hjälpa mig!”. Killen fattade direkt, han hoppade över staketet och kom fram och tog över hjärt-lungräddningen. Jag är så tacksam för det.
Brandkår, polis och ambulans anlände. De hade stora svårigheter med att få igång Annas hjärta, men till slut kunde de uppfatta svag hjärtrytm.
Anna fördes i ambulans till Skaraborgs sjukhus och när hon anlände var hon mycket illa däran. Hon kunde inte syresätta sig själv och sövdes därför ner och intuberades. Den första konkreta minnesbilden är från en vecka senare. Då hade hennes familj, maken och de två döttrarna, funnits vid hennes sida sedan olyckan.
– Det var min man som berättade att Annika räddat mitt liv. Men jag är inte förvånad, du är liksom superwoman, säger Anna och vänder sig till Annika.
– Jag vet ingen som hade löst det så bra som du gjorde.
Hög på livet
Olyckan inträffade den 30 juli och den 15 augusti fick Anna en ICD/pacemaker inopererad. Under hösten har hon återhämtat sig. Idag beskriver sig Anna som ”hög på livet”, och så tacksam.
– Annika är en hjälte för att hon gett mig en andra chans på livet och att jag får vara med min familj och mina vänner. Jag njuter av varje dag, säger hon.
Runt omkring dem mumsar hästar hö. Stallmiljön avskräcker inte Anna Lahger alls, men hon har fått lova sin familj att inte rida mer. Vännerna ler mot varandra.
– Det som hänt är något som kommer följa oss hela livet. Man får ett speciellt band, jag har räddat hennes liv, säger Annika Fridén-Ahlin.
