Kuplettlik kvinnokamp med fantastisk musik
”Det långa seklet” av Andrea Tarrodi är en helaftonsoperadebut som ger mersmak
Publicerad 2023-10-20
Andrea Tarrodi är en av Sveriges mest framgångsrika tonsättare, också internationellt. Hon är den enda svenska tonsättare som fått ett verk uruppfört vid Last Night of the Proms och hennes imponerande verklista är fylld av framför allt orkestermusik, kammarmusik och körmusik. Musikdramatiskt har hon dock hittills bara presenterat sig i kort format, inom ramen för Kungliga Operans ”Short stories II”. Men nu begår Andrea Tarrodi operadebut i helaftonsformat på Teater Bastionen i Malmö.
Hennes kammaropera ”Det långa seklet” uruppförs av fria gruppen Freebird Opera. Helena Röhr har stått för både libretto, regi och scenografi, och det långa sekel titeln syftar på är det som förflutit sedan införandet av kvinnlig rösträtt 1921.
Handlingen är ett slags emancipationskavalkad eller snarare en sorglustig provkarta på alla de hinder som stått i vägen för hoppet om jämställdhet. Operan har inga individualiserade roller, utan fem sångare skiftar i olika funktioner. De illustrerar i ett pärlband av närmast kuplettartade nummer alla de fördomar, som manssamhället ställt i vägen för emancipationen. På vägen är det en del öppna dörrar som slås in. Det är litet billigt och okontroversiellt att ironisera över könsrestriktionerna i reglerna för motboken (avskaffad 1955), hemmafruns inskränkta liv eller den gamla diagnosen hysteri. Det kunde avgjort ha varit mer spets i Helena Röhrs text.
Men Andrea Tarrodis musik är fantastisk. Den utförs av en stråkkvartett, den ypperliga och som sig bör helt kvinnliga Vindla String Quartet kompletterad med en diskret men precist agerande slagverkare, Fia Forslund. Andrea Tarrodi har tidigare skrivit mycket musik för stråkkvartett, och hon behärskar verkligen det uttrycksmedlet. Hon inskränker sig här till rätt få av de möjligheter som en stråkkvartett erbjuder, tremolon i olika färger och former växlande med dansanta och raffinerat rytmiserade pizzicato-avsnitt. Men musiken är hela tiden elegant varierad. Kupletterna får ibland en rent Kurt Weillsk snitsighet.
Det är fart och fläkt över de ofta revyartade scenerna, som genomförs med minimal rekvisita, och de fem sångarna, Kristine Nowlain, Francine Vis, Paula Hoffman, Mathias Hedegaard och Joel Kyhle har perfekta röster för Bastion-teaterns begränsade scenrymd.
”Det långa seklet” ger mersmak. Det är dags för Andrea Tarrodi att få ett stort operalibretto att sätta tänderna i.
