Briljant skådespeleri på bonnalandet
Uppdaterad 2021-03-10 | Publicerad 2014-06-26
Eldig och inspirerande Måsen på Skillinge teater
Skillinge teater lyckas med något som Konstantin i Tjechovs Måsen med ungdomlig otålighet ger upp: att mitt ute på bonnalandet göra succé med okonventionell konstnärlig teater. På helt eget vis – med rysk eldighet och inspiration från maskspel och ”fattig teater” – bryter de med den skira, melankoliska Tjechovtraditionen. Resurser: fyra briljanta skådespelare och en djärv regissör, en hemtrevlig lada och ett hantverk som förvandlar konstiga rötter till teaterdockor. Resultat: 3 timmars teaterliv som, efter en liten svacka
i andra akten, tar varje fiber
i min kropp i besittning.
Skillinge teaters förutsättningar är möjligen något fördelaktigare än Konstantins. Österlen är sommarens kulturmecka, och ”nyskapande” och ”ungt” har blivit kodord på teatrarnas bidragsblanketter; till och med Dramaten kan bjuda på hip-hop-kväll. Konstantin får nöja sig med en publik dominerad av mamman – den uppburna skådespelerskan – och hennes konservativa sarkasmer om hans konstnärliga försök.
Tjechovs drama är förunderligt rikt. Här finns generationskonflikten, åldersnojorna, den estetiska diskussionen och den olyckliga Kärleken som livslott att tackla. Det är nästan magiskt hur finstilt Skillinge-ensemblen modulerar fram dessa komplexiteter, mitt bland alla rollbyten. Växlingarna mellan mjuk sluddrande realism och markerad teatralitet framstår här inte som onaturliga, utan som en del av personernas livsstrategi. Ibland måste man spela teater för att inte gå sönder.
Varje rollprestation vore värd att nämnas enskilt, men för mig blir Nina-rollen den ovanligaste och största. Natalie Sundelin är ett fenomen på scenen, och med henne flyttas fokus från de manliga författargeniernas kamp till den kvinna som de, åtminstone tillfälligt, älskar. Denna olidliga, teaterfrälsta och kändisbesatta flicka får Hedda Gablersk storhet. Man älskar hennes skörhet och hatar hennes oförstånd.
Konstantins försiktiga sätt att närma sig henne, hjärtskärande gestaltat av Oscar Töringe, är människans sätt att närma sig djuret. Han lockar, klappar, försöker trösta. Hon är i ena stunden hans, i nästa vild och kontaktlös. Hon är måsen: en skränande, stirrig överlevare, med dunhjärta och vida, vita vingar.
