Det både glöder och är perfekt

Uppdaterad 2024-04-09 | Publicerad 2003-03-18

Meshuggah

Sångaren Jens Kidman rör sig som en robot på scenen.

Om Meshuggahs musik skulle vara en matematisk formel så skulle den med största sannolikhet likna de kilometerlånga uträkningar Russell Crowe ägnar sig åt i "A beautiful mind". Här lämnas nämligen inget åt slumpen, varenda ton gitarristerna Fredrik Thordendal och Mårten Hagström pressar fram är så petimeterperfekta och intrikat strukturerade att resultatet egentligen borde bli stentrist.

Men Örnsköldsviks/Umeå-kvintetten vet att god musik inte kan bygga på instrumentala kämparinsatser allena, därtill behövs det både glöd, passion och inte minst ett bärande låtmaterial för att ekvationen ska bli komplett.

Rena bastuhettan

Och det är precis det som skiljer combon från andra navelskådare inom den nästan tjurskalligt perfektionistiska hörnan av metalscenen.

Jack Osbournes och Tools favoritband går ut hårt och skruvar sedan upp tempot i takt med att Göta Källare mer och mer börjar likna en bastu.

Materialet blandas och ges med stor fingertoppskänsla och det är tydligt att stadiumturnéerna i Staterna har gett grabbarna den scenvana som behövs för att även ögonen ska få sitt.

Återigen ett bevis på att galenskap och genialitet går hand i hand.

Meshuggah

Mattias Kling

Följ ämnen i artikeln