Tylas sydafrikanska pop är smått sensationell
KRÖNIKA Sydafrikanska Tyla är den perfekta ambassadören för den ambulerande genren amapiano.
Fjolårets bästa låt ”Water” följs nu av ett strålande debutalbum.
Varje nyårsafton går jag och mina vänner traditionsenligt igenom årets bästa låtar. Ingen låt spelade vi fler gånger under fjolårets sista timmar än Tylas ”Water”.
Den sydafrikanska artistens breda genombrott, som redan har belönats med en Grammy i den nya kategorin ”Best African music performance”, är någonting så sällsynt som popmusik som faktiskt aldrig har låtit exakt såhär förut.
Den gudomliga refrängen och det silkeslena hjärtslagsbeatet hämtar sin näring lika mycket från modern pop som från amapiano, en genre född i Sydafrika för bara tio år sedan. Musiken skulle kunna beskrivas som en blandning av ambient house, jazz och r’n’b.
När den 22-åriga Johannesburg-sångerskan albumdebuterar har amapiano redan tagit sig från inhemska klubbar till internationella topplistor. På ”Tyla” flyter genrens perfekta ambassadör sömlöst mellan denna hemlandets nya signaturgroove, afrobeats och r’n’b. Tillvägagångssättet påminner om hur Rihanna i början av karriären gifte dancehall med pop.
Självförtroendet i tilltalet gör jämförelsen med Barbados-sångerskan oundviklig. Den fjäderlätta sången för tankarna till idolen Aaliyah. Någonting i elegansen påminner om Sade. Men mer än någonting annat landar Tyla i en popmusik som hon kan kalla sin egen, oftast signerad den ghanansk-brittiske producenten Sammy SoSo (Wizkid, Kali Uchis).
Bara de något malplacerade gästerna Gunna, Skillibeng och Travis Scott stör det följsamma flowet. Bortsett från sådana invändningar är ”Tyla” ett personligt och strålande bidrag till den moderna afrikanska popmusikens ständiga evolution. Men lika mycket kan den betraktas som ännu ett exempel på hur post-pandemins debutanter tenderar att stöpa om dansmusik till pop. Ur det perspektivet är sångerskan en sydafrikansk syster till, säg, brittiska Pink Pantheress.
Även när musiken, som i albumets näst största hit ”Truth or dare”, flörtar med den långt mer exploaterade afrobeatsgenren blir resultatet sällsamt luftigt och elegant.
”Tyla” är i sina bästa stunder en liten installation över hur jag länge önskat att popmusiken skulle låta i kölvattnet av Frank Oceans ”Blonde”, Solanges ”A seat at the table” och Drakes ”More life”. Där finns en musikalisk värme som aldrig har hört talas om att det ibland snöar i april.
4 x tips: omistliga låtar
Nedbäddad i pop
Kacey Musgraves nya album ”Deeper well” är rakt igenom lysande. Texas-sångerskan har förmågan att förvandla slitna sanningar till guld, tack vare ett melodispråk utöver det vanliga och detaljrika arrangemang som bara gör exakt vad som behövs. I singeln ”Too good to be true” blir röstens tröstande kvaliteter särskilt uppenbara. Att lyssna på den är som att bli nedbäddad under en filt.
Omätbar briljans
När vi ändå talar om ren musik; på låten ”Free treasure” sjunger Adrianne Lenker om kärleken vackrare än jag minns inte när. Det är fascinerande att det ens går att hitta nya infallsvinklar på temat – och dessutom göra det till bara sång och gitarr. I en hetsig tid när allt går att mäta skriver singer-songwritern från Minnesota om motsatsen: ”Patience and pleasure/Time and attention/Love without measure”.
Popmusik om konsthandlare
Vampire Weekend har under vårvintern snitslat ut banan inför sitt femte album som släpps i dag och recenseras här. Ezra Koenig & Co gör det aldrig enkelt för sig själva eller sina beundrare. För vilken annan orkester skriver låtar om 80-talets konsthandlare? I ”Mary Boone” möter sakral körsång ett beat som doftar av forna hemstaden New York och old school-hiphop utan att någonsin glömma bort att det här med popmusik måste vara kul.
Utomkroppslig rap
Sedan jag för en dryg månad sedan skrev om 4Batz har Dallas-rapparen seglat upp på Billboard-listans överska skikt, släppt en remix med Drake och skrivit kontrakt med den kanadensiska stjärnans skivbolag OVO Sound. Tredje singeln ”Act III: On god? (She like)” är mer av samma moderna och melodiösa rap där artistens röst pendlar mellan baryton och en nästan utomkroppslig tenor. Debut-ep:n ”U made me a star” väntas i dag.
LYSSNA PÅ PERS BÄST JUST NU-LISTA!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik