LISTAN: Barnmusik som går att lyssna på
Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan hittar Per Magnusson barnmusik som faktiskt går att lyssna på samt ett stycke uppfriskande självkritisk rap.
1. Barnmusik som går att lyssna på
Att tonsätta föräldraledigheten kan vara klurigt. Musik för barn är ofta ett sockerkickat elände. Men ”Mr. Greg och Cass McCombs sing and play new folk songs for children” – som just har getts ut som en del av skivbolaget Smithsonian Folkways 75-årsfirande – är antitesen till, säg, Hooja på Gröna Lund.
Albumet från den kaliforniske singer-songwritern Cass McCombs och hans kompis Greg Gardner, en förskolelärare från San Fransisco Bay Area, är vänlig stämning i kvadrat som fungerar utmärkt över generationsgränserna. Som i fallet med all barnmusik värd namnet blir sångerna också till pedagogiska lektioner, till exempel i slöjd (”A builder’s got a hammer and nails”) och återvinning (”Things that go in the recycling bin”). ”Roll around downtown” jämnar ut genom att bara vara en rart punkig hyllning till att åka skateboard.
”Mr. Greg och Cass McCombs sing and play new folk songs for children” är någonting för barnet att frejdigt klappa i händerna till samtidigt som mamma och pappa suckar över disken och den hisnande uppgiften att uppfostra en liten person.
2. Uppfriskande självkritisk rap
Fatimah Warner växte fram ur Chicagos spoken word-scen och har bland annat startat en bokklubb fokuserad på svarta författare. På ”Sundial”, första albumet på fem år under artistnamnet Noname, kritiserar hon den kultur som hon själv är en del av. Barack Obama, Beyoncé och Kendrick Lamar får alla sina fiskar varma. Längs vägen lyckas hon även med konststycket att dissa sig själv för att hon uppträdde på årets Coachella. I bästa spåret ”Black mirror” rappar hon sylvasst över ett bomullsmjukt beat om hur alla är alldeles för positiva och okritiska.
3. Skoningslös melankoli
Det finns en särskild stämning som Sufjan Stevens har specialiserat sig på. Ett håglöst piano klinkar, regnet strilar utanför fönstret. Återigen ser jag Timothée Chalamets tårmilda blick framför mig, den från slutscenen av filmen ”Call me by your name”. Första singeln ”So you are tired” bådar lika gott som den väcker ömtåliga hjärtans oro inför kommande albumet som släpps 6 oktober. ”Javelin” beskrivs som den inofficiella uppföljaren till den moderna singer-songwriter-klassikern ”Carrie & Lowell”.
4. Sista känslan av augusti
Vi har tidigare talat om Charlotte Day Wilson, även om det var alldeles för länge sedan. Men nu är det dags att hälsa den ultramoderna neosoulen från Kanada välkommen tillbaka. Tillsammans med svenska Snoh Aalegra, som även är aktuell med nytt solomaterial, skapar hon i låten ”Forever” en sensomrig stämning. ”Forever’s not enough”, sjunger den Toronto-baserade artisten till en smakfullt skev produktion av pitchade röster. Den sista känslan av augusti.
5. Blur-sommaren tar aldrig slut
Knappt har saligheten efter albumet ”The ballad of Darren” eller Blurs sanslösa värme på Way Out West lagt sig när ännu en ny låt ser dagens ljus efter tidigare extramaterialet ”The rabbi” och ”The swan”. Det obligatoriska Japan-bonusspåret ”Sticks and stones” är Graham Coxons stund i strålkastarljuset. Han tar över mikrofonen i en låt som andas just bonusspår, men Damon Albarn & Co verkar samtidigt fullständigt oförmögna att lämna någonting som helst irrelevant efter sig den här sommaren.
Fem låtar: befriande pop och folk för årstiderna
”SINGLE SOON”
Selena Gomez
Sångerskan och skådespelaren från Texas är en av våra mest underskattade popstjärnor. Tvekar du – lyssna på låten ”Vulnerable” från 2020. Nya singeln låter som det befriande mötet mellan ”Black coffee in bed” med Squeeze och ”Style” med Taylor Swift.
”MORNINGS AND AFTERNOONS”
Erlend Øye feat. La Comitiva
”Du känner inte en person förrän du har följt den genom årstiderna.” Citatet kommer från Feist och hennes konsert på Cirkus förra helgen. En fin tanke som passerar revy när jag hör denna folksång från kanadensiskans kompis Erlend Øye och hans sicilianska trio La Comitiva.
”I REMEMBER EVERYTHING”
Zach Bryan feat. Kacey Musgraves
En djupt sentimental duett som ekar lika mycket tom kuststad som Don Henleys ”The boys of summer”. Men det är först när Kacey Musgraves gör entré som låten verkligen blommar: ”You’re drinkin’ everything to ease your mind/But when the hell are you gonna ease mine?”.
”PET ROCK”
L’Rain
Var tog arvet efter The Strokes vägen? Hit! Amerikanska multiinstrumentalisten Taja Cheek visar att det går utmärkt att göra musik både modern och gitarrbaserad. Med en psykrockig inramning fångar hon samma känsla av alienation som en gång New York-kvintetten.
”WHITE LINES”
Duvchi
I en stressad tid är det uppfriskande att Jens Duvsjö har jobbat med en låt i tolv år. ”White lines” är en symfonisk och tilltalande pretentiös r’n’b-pop-pärla som gifter sig väl med den värld som Duvchi tidigare har gjort till sin.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik