Evelina är ihop med en gängkriminell: ”Vill komma bort – leva ett liv”
Uppdaterad 2024-01-24 | Publicerad 2024-01-20
En sexbild i orätta händer.
Så började mardrömmen för Evelina.
Nu vill hon lämna det gängkriminella livet.
– Jag känner att jag inte vill vara med i det längre. Jag vill komma bort någonstans, kanske plugga, leva ett liv.
Evelina sitter i en bil, på en motorväg någonstans i Sverige. Runt sig har hon killarna som snackar förstrött. Det är pengar, bilar, kläder och ”det där” som ska hända i kväll.
Evelina är tyst. Allt har hon hört förut, ibland blir det som en dimma att vara i det här sällskapet. Även dramatiska och våldsamma händelser, allt blir ett dis till slut för allt har hänt förut.
Då slår det henne. Tanken som hon berättar om för Aftonbladet en tid senare.
– Jag har aldrig hört någon av dem prata om något längre än en vecka fram. Det är i dag, i morgon, kanske inte ens det. Allt är så himla ”nu”. Ingen har någonting att hänga upp något på. Och om man är så, ”precis nu” varenda dag, då kanske man inte tillåter sig att tänka på vad som händer om en vecka och vad allt får för konsekvenser. De bryr sig inte.
Evelina, som egentligen heter något annat, är i 20-årsåldern, jobbar och har på vissa sätt en ordnad tillvaro. Men det finns delar av hennes liv som få personer känner till.
Hennes pojkvän och hans vänner tillhör ett av Sveriges kriminella nätverk.
När hon och pojkvännen är själva går de inte ut och äter eller gör andra vanliga saker som par gör. De är mest hemma. Men även hemma i tv-soffan saknas lugnet.
– Alla har ju stressen, den där ruschen. Det ska liksom hända något hela tiden. Min kille kan inte sitta stilla och det är stress jämt. Stress för polisen, stress för andra som vill ta deras plats, som de haft med.
Evelina säger att hennes kille och hans vänner är jagade hela tiden, på ett eller annat sätt. Polisen har koll på dem. I bland är stressen större än vanligt och det märks direkt.
– Han blir väldigt lätt arg för minsta grej. Pendlar i humöret. Han kan liksom kasta grejer omkring sig och sen efter två minuter vara mjuk i stället. Jag vet inte var jag har honom.
Hon berättar att pojkvännen tar på sig skottsäkra skydd när han går ut – även om det bara är för att hämta något i bilen.
– Han har en massa olika plattor som han kan stoppa in under en t-shirt. De som är lite yngre, typ 14–15 år, tycker det är asfett att gå runt med en sån väst. Men de brukar snabbast, det väcker uppmärksamhet.
Evelina vet – hon har levt i den gängkriminella världen sedan tonåren. En värld som hon har en större roll i än att bara vara en flickvän. Hon vet mycket om olika konflikter som pågår och genomför uppdrag som gänget säger åt henne att göra.
– Jag har gjort alltifrån att vara på fester och vara med en massa killar till att köra pengar, lämna saker. Ofta köra saker.
Många av Evelinas svar är trevande. Orden vägs, kommer långsamt och eftertänksamt. Men på frågan om hur det känns att göra de här uppdragen kommer svaret blixtsnabbt.
– Inte alls bra. Jag vill inte göra något av det.
Allt startade i högstadiet. Evelina började umgås med en jämnårig kille i skolan och hans kompisar. Killarna hade hög status – alla ville vara med dem.
Första månaderna var det bara spännande.
Med tiden kom Evelina en av killarna lite närmare och de blev ihop. Han bjöd in, ville att hon skulle hänga med dem efter skolan.
– Jag förstod att han hade problem och att han sålde saker. Jag fattade ju, men var ganska godtrogen och kär i honom.
Efter några månader hände något som skulle förändra allt.
Evelina berättar att hennes pojkvän vid ett tillfälle tog bilder på henne när de hade sex.
Plötsligt var bilderna i händerna på en av hans kompisar.
– Han sa ”om du inte hjälper oss med det här kommer vi sprida de här bilderna på dig”. Jag trodde ju så himla gott om min kille men det var ju han som låg bakom det. Så jag gjorde den grejen. Och sen blev det bara ännu värre.
För varje uppdrag Evelina gjorde fanns mer att använda mot henne, mer att hota med. Och det blev allt svårare att dra sig ur. Hon berättar att killarna började ta med henne på fester.
– Alla var äldre än jag. Det var jag och några tjejer till, killarna festade och så kunde de köpa sex.
De köpte sex av er?
– Ja.
Plötsligt befann sig Evelina i en värld där tunga gängkriminella styr. En värld som hon vill berätta om – just för att hon tycker att tjejerna i gängen får alldeles för lite uppmärksamhet.
– Jag tror att det nästan är lika många tjejer som killar som är inblandade. Men det verkar inte som att folk fattar det. Vissa är kriminella och gör det för att de vill. Men jag tror att många börjar för att de blir pressade att göra sådana saker som jag har fått göra.
Gängen har stor nytta av tjejer som Evelina. Hon berättar om en situation där hon fick köra en bil med droger i. Framför henne körde killarna i en annan bil.
Medan Evelina kunde passera en trafikkontroll obemärkt blev killarna stannade och polisen gick grundligt igenom deras bil.
– Jag är en ostraffad tjej och ingen bryr sig. De kan inte själva göra en bokning, ringa ett samtal, deras namn är kända av polisen. De är beroende av att ha folk lindade runt sina fingrar som inte sticker ut på samma sätt som de själva, och det är viktigt att folk förstår det.
Evelina säger att det dåliga samvetet har funnits där varje sekund hon har gjort något olagligt. Men att konsekvensen av att vägra skulle vara så mycket värre. Allt hon har gjort har hon gjort av rädsla.
– Det tar ju inte ifrån en att man bidragit till brottslighet. Jag kommer alltid att ha dåligt samvete för det, men jag vet också att jag aldrig skulle gjort det av egen vilja. Det är väl en tröst antar jag.
Att vara tjej i ett kriminellt gäng beskriver Evelina som ett fängelse.
Det finns delar av det hon tycker är särskilt svåra att prata om. Som har varit helt osynliga i rapporteringen om tjejer i kriminella gäng. Därför väljer hon att berätta om det ändå.
Hon beskriver en värld där sexuellt våld används systematiskt, mot henne och andra tjejer, för att hota, skrämma och kontrollera.
Evelina berättar att hon blivit bestraffad om hon till exempel inte hört av sig eller svarat på telefon i tid.
– Man straffas med sex. För mig har det hänt många gånger att jag gjort något som min kille tycker varit fel, och att han straffat mig genom sex.
Evelina berättar också om tillfällen då gänget ansett att hon inte hållit något som hon lovat att göra. Då har det handlat om gängets affärer och fler personer har varit inblandade. De gångerna har varit de allra värsta.
– Då är det som att de ska visa för varandra att man ska straffas. De gör det ofta tillsammans mot en när man dyker upp, och nästan hetsar varandra.
I början kunde hon själv få se filmklipp som visade övergrepp på andra tjejer – som hot.
– En kille visade mig en film på hur en tjej blev våldtagen utomhus och sa att ”det här kommer vara du om du inte gör som jag säger”.
Evelina visar skärmdumpar hon sparat. Kanske för att i framtiden kunna bevisa allt som hänt henne.
Hon visar en bild där hon får en pistol riktad mot sitt huvud, med en text med sitt eget namn. Hon vet att bilden använts för att hota andra tjejer med vad som kan hända om de inte gör som killarna säger.
Hon visar hur hon bombats med meddelanden om hot blandat med nedsättande ord.
”Det är det minsta du kan göra efter allt jag gjort för dig”
”Du vet vad som händer med horor som golar”
Hon vill att andra tjejer som är i samma situation ska förstå att de inte är ensamma – och att det som händer inte är deras fel.
– Ingen äger ens kropp, oavsett vilka fel de säger att man gjort och hur lite de säger att man är värd. Jag kan förstå nu att det är så de beter sig och lär yngre killar att bete sig mot tjejer också.
Under hösten har flera medier skrivit om tjejer i och runt de kriminella gängen. Evelina berättar om ett nyhetsinslag hon sett, om tonårstjejer som umgås med gängkriminella och säger att de dras till deras livsstil.
Att höra tjejernas berättelser, orden som påminner om hennes egna för flera år sedan, var ett slag i magen.
– Om sex månader eller ett år kommer det inte vara samma sak för de tjejerna. Det kanske är bra att visa upp det, så att de som jobbar med det förstår vilka tjejer som kan fastna i det. Men jag fick ont i magen när jag såg det.
– De kommer att bli utnyttjade, blir kanske det redan utan de själva ens vet om det. För mig var det så. Sen var det försent när jag väl ville ur det.
Vad hade kunnat få dig att inte hamna där?
– Jag kan förstå hur man tänker. Hade någon kommit och sagt till mig då är det inte säkert att jag hade tagit in det överhuvudtaget. Speciellt om man redan har det jobbigt hemma.
Så var det för Evelina – hon ville inte alltid komma hem. Då betydde uppmärksamheten från killarna, och statusen, mycket.
– Jag drogs ifrån det lilla sunda sammanhang jag hade, där det förväntades saker av mig och fanns rutiner som var viktiga för mig. Hade jag stått kvar i det hade jag haft något att falla tillbaka på.
I stället gled hon ifrån gamla vänner, sin sport och sina intressen. Och ingen ur vuxenvärlden såg vad som hände.
– När det sen börjar blåsa runt en har man inget vettigt kvar. Och blir väldigt sårbar. Det är ju stolpe in för människor som bara vill utnyttja en.
Evelina säger att man till slut vänjer sig vid att bli illa behandlad. Trots att alla varningsklockor lyste rött så stängde hon av.
– Så är det nog för alla småpojkar också. Även om de inte gör samma saker så lär man sig stänga av på ett sätt, ofta genom droger. Det fattar väl vem som helst att man måste vara ganska avstängd för att skjuta någon när man är så liten.
Det har funnits tillfällen när Evelina hamnat i konflikt med vissa av gängkillarna. Då har hon knappt vågat vara hemma.
– Jag trodde att jag skulle bli dödad när jag gick utanför dörren.
Varje dag tänker Evelina på att lämna sin pojkvän.
Hon vill bryta helt med det gängkriminella livet. De tankarna började på allvar när en nära vän sköts till döds.
– Alla bara dog. Jag kände att jag inte ville vara med i det längre. Jag vill komma bort någonstans, kanske plugga, leva ett liv typ.
Men det hon längtar efter känns svårt, nästan omöjligt, att genomföra. Hon skulle behöva byta stad, byta sammanhang, förändra allt. Och samtidigt vara rädd att någon ska göra något mot hennes familj.
– Det är inte så lätt som det kanske verkar. Om jag försvinner kan de hota mina vänner eller familj och kommer göra allt för att hitta mig igen.
Även om hon skulle lyckas finns en annan oro som maler hos Evelina. Hur ska hon kunna få ett normalt liv med allt hon varit med om?
– Ibland känns det som att man har slutat drömma om saker.
Samtidigt känner Evelina till personer som lyckats lämna det gängkriminella livet. Det ger henne hopp. Hon berättar om en killkompis som för några år sedan flyttade till ett annat land i Europa.
– Han kände väl nån vän där, och så försvann han. Han klarar sig bra, trots att alla letade efter honom. Det hade varit stor skillnad om jag inte visste någon som hade klarat sig.
– Nu känner jag att jag vill samma sak.
