Kommunen backar: ”Målet är att Love får åka skolbuss”

Joachim Kerpner

Nu backar Degerfors kommun.

Målet är att Love Björnelundh, 16, ska få åka med skolbussen i stället för att köra efter på moped.

– Det ser inte ut att vara en omöjlighet, säger kommunalrådet Anna Nordqvist (M).

I går berättade Aftonbladet om Love Björnelundh, som bor på landet mellan Degerfors och Björneborg. Han får inte längre åka skolskjuts, eftersom han går i gymnasiet.

När skolbussen hämtar syskonen Liam, 10, och Nelly, 14, på morgnarna åker Love i stället moped efter dem.

– Det är halt, och läskigt med långtradarna, säger han.

Efter artikeln har kommunalrådet Anna Nordqvist gett utbildningsförvaltningen i uppdrag att se över Degerfors riktlinjer och upphandlingsavtal, för att se om gymnasieelever som bor på landsbygden och har svårigheter att ta sig till centralorten kan få åka skolskjuts i mån av plats.

– Det ser inte ut att vara en omöjlighet, men det handlar ju också om vilka upphandlingsavtal vi har, säger Nordqvist.

Hon konstaterar att reglerna skiljer sig åt mellan landets kommuner. I vissa får gymnasielever åka med i skolskjutsarna, i andra inte.

Ditt mål är att han ska få åka skolskjuts in till Degerfors?

– Ja, jag hoppas verkligen att vi kan hitta en lösning för Love, säger Anna Nordqvist.

”Jättebra! Vi har verkligen rört om i grytan!”

Hon konstaterar att Degerfors är en diplomerad barnrättskommun, som ska följa FN:s barnkonvention.

– Riktlinjerna för skolskjutsarna ska överensstämma med att vi är en barnrättskommun. Vi sätter barnen i fokus. De ska komma i första hand, säger Nordqvist.

Loves mamma Anneli Björnelundh är glad:

– Det här är jättebra. Vi har verkligen rört om i grytan. Vilka reaktioner! Jag tänker på allt som skrevs i går efter att artikeln publicerades. Många är väldigt upprörda. Generellt tycker ju folk att det här är helt vansinnigt.

Aftonbladets läsare skrev inte bara över tusen kommentarer om artikeln. De tog också kontakt direkt med familjen:

– Jag fick ett sms i går kväll från en barnsjuksköterska som pensionerats för 17 år sedan som är väldigt engagerad i FN:s barnkonvention. Hon erbjöd sig att hjälpa oss, berättar Anneli.

Anneli avslutar med ett kraftuttryck, i rena glädjen:

– Fy fan vad gött. Superdupertack!