”Kriget efter IS” – det här handlar det om

Martin Schori

De slogs på samma sida mot IS.

Men efter att terrorsekten slagits tillbaka har kurderna och de irakiska regeringstrupperna vänt vapnen mot varandra – och landet hotas av ett nytt inbördeskrig.

Det här handlar det om.

BAKGRUND:

• Kurderna styr sedan 1992 i tre irakiska provinser: Dahuk, Arbil och Sulaymaniyya, ett område med cirka fem miljoner invånare.
• Men efter strider med IS tog kurdiska styrkor kontroll över ytterligare landområden, däribland den oljerika provinsen (och staden) Kirkuk, år 2014.
• Trots omfattande protester genomförde det kurdiska självstyret i september en folkomröstning om självständighet. Valet genomfördes även i omstridda områden som Kirkuk, vilket ytterligare retat upp centralregeringen i Bagdad, som förklarat folkomröstningen som olaglig.

AKTÖRERNA

• Peshmerga. De kurdiska styrkorna som kontrolleras av KRG, Kurdistans regionala regering.
• Irakiska armén, uppbackade av anti-terror-styrkor och polis. Lojala med centralregeringen i Bagdad.
• PMU. Shiadominerade miliser som numera ingår i den irakiska armén.

Både peshmerga och den irakiska armén har tränats och utrustats av USA som en del av koalitionen mot IS. PMU får stöd av Iran, det land som USA nu pekat ut som en av sina största fiender och som fått allt större inflytande över Irak.

OFFENSIVEN

• Irakiska trupper, uppbackade av PMU, inledde den 15 oktober en offensiv för att erövra en militärbas samt flygplatsen och oljefälten från peshmerga.
• Under natten och de tidiga morgontimmarna på måndagen har det kommit rapporter om stridigheter mellan kurdiska och irakiska styrkor utanför den viktiga oljestaden Kirkuk.
• På måndagseftermiddagen uppgav irakiska armén att man tagit ”full kontroll” över Kirkuk.

VAD HÄNDER NU?

Aftonbladets utrikeskommentator Wolfgang Hansson:

”I bästa fall är den irakiska offensiven ett sätt att visa musklerna och tvinga USA att stoppa kurdernas självständighet. Det blir en tuppfäktning med kurderna men inget krig på riktigt.

Men det är en väldigt optimistisk tolkning.

Det kan lika gärna sluta i ännu ett av dessa meningslösa krig i Mellanöstern som får hatet att växa utan att lösa några av de grundläggande konflikterna.

Fler krig i denna oroliga region innebär nya flyktingströmmar till Europa, förnyad instabilitet och nya möjligheter för islamistiska terrorgrupper att etablera sig.

Inte precis vad världen behöver”.