Frågan alla partiledare borde svara på
På vilken börs handlas svensk demokrati?
Det kan man fråga sig efter den senaste tidens avslöjanden om pengar under bordet och politiker med dubbla lojaliteter.
Det är hög tid för partiledarna att ge besked på en viktig punkt.
“Regeringen har idag tillsatt en utredning om den organiserade brottsligheten. Till utredare har utsetts NN, tillträdande president för MC-gänget Bandidos”.
Det pressmeddelandet hade sannolikt fått även den mest luttrade politiska journalist att spreja frukostflingorna över bordet.
Motsvarande har inträffat, utan större rubriker eller extrasändningar.
Håkan Sörman, tidigare vd för Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har av regeringen fått jobbet att leda en parlamentarisk kommitté. Uppdraget: att sätta tänderna i frågan om det kommunala utjämningssystemet, alltså att pengar slussas från rika till fattiga kommuner. En fråga som kommittén ska titta på handlar om så kallat sektorsbidrag, statliga pengar till skolan. Det som inte framgick när Håkan Sörman fick uppdraget är att han sitter i styrelsen för den börsnoterade friskolekoncernen Academedia, av en händelse starka motståndare till just sektorsbidrag. I november i år föreslås Håkan Sörman bli ny ordförande för Academedia.
Inga jämförelser mellan detta bolag och en kriminell gruppering förstås, men de flesta förstår nog poängen. Bredvid Håkan Sörmans namn borde det ha funnits en blinkande röd skylt med texten VARNING, INTRESSEKONFLIKT!
Om regeringen inte insåg detta eller bara struntade i det är oklart.
Reflekterar inte längre över jäv
Marcus Larsson på tankesmedjan Balans, som uppmärksammade den märkliga utnämningen på Twitter, har tidigare kartlagt de omfattande kopplingarna mellan politiker och friskoleföretag.
I veckan avslöjade Ekot att den moderata riksdagsledamoten Saila Quicklund, som i flera år drivit frågor om travsport i riksdagen, samtidigt suttit i styrelsen för organisationen Svensk Travsport.
Denna sammanblandning av roller, eller jäv som det heter på juristspråk, verkar ha blivit så vanlig att politikerna inte längre reflekterar över den.
Det räcker med att gå till den sittande regeringen.
Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson kom till Rosenbad direkt från ett jobb på börsnoterade SSAB. En dag var han lobbyist, nästa dag politiker.
Men detta snabba sidbyte utlöste inga jävsproblem, enligt regeringen. ”Jag kan köra på som vanligt”, förklarade ”Kålle” för pressen.
Som minister ansvarar han för frågor som är direkt avgörande för stålbolagets framtid.
Samlar på sig kontakter
Om Socialdemokraterna förlorar valet, går Karl-Petter Thorwaldsson tillbaka till sitt välbetalda jobb på SSAB? Och hur påverkar tanken på detta hans beslut som minister?
Karl-Petter Thorwaldsson har lärt av de bästa. Hur många gånger de senaste åren har inte förre statsministern Göran Persson uttalat sig om svensk inrikespolitik? Varenda gång han dykt upp har den viktigaste informationen utelämnats: listan över pr-konsulten Göran Perssons kunder och vilka frågor de betalar honom för att driva.
Det finns en anekdot som i ljuset av dagens samhälle framstår som så udda att många tagit det för en skröna. Men förre statsministern Ingvar Carlsson intygade för några år sedan att jo, Tage Erlanders fru Aina dök faktiskt upp på regeringskansliet för att lämna tillbaka ett gäng pennor som den då pensionerade maken råkat få med sig från jobbet.
Dagens politiker samlar på sig något betydligt värdefullt än kontorsmateriel: de kontakter och relationer de får i kraft av ämbetet. När det är dags att sluta infinner sig en fråga: tillhör denna hårdvaluta mina väljare eller mig? I dag tycks svaret nästan uteslutande vara: mig!
Thomas Östros gick från näringsminister och senare vice ordförande i finansutskottet till vd för Bankföreningen, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt började efter valförlusten 2014 sälja sina ”råd” till högstbjudande. Och så vidare.
Fler lär byta efter valet
Pr- och lobbyist-firmorna är nedlusade av människor med politisk bakgrund. Forskaren Anna Tyllström som granskat fenomenet säger till Sveriges Radio att det handlar om 2 000 personer och att ytterligare 300-400 lär göra karriärsbytet efter valet.
Det är siffror som gör det lite lättare att förstå både avslöjandet att fem av åtta partier var villiga att ta emot anonyma gåvor och att valrörelsen handlat så mycket om att locka med pengar. Politikerna verkar helt enkelt tro att de flesta människor är ungefär som de själva: till salu.
Inför valet vore det därför bra om alla partiledare kunde besvara följande fråga: lovar du att inom fem år efter din avgång inte ta ett jobb som lobbyist? Ett uteblivet svar är också ett svar.
