Löjeväckande att Lindskog tvingades igenom detta trams
Att Högsta domstolens blivande ordförande tvingas genomgå tester utförda av inhyrd konsult är löjeväckande.
Borde inte rikets främsta jurister själva kunna avgöra vem som ska ha jobbet?
Regeringen kommer inom kort att utse Stefan Lindskog till chef över Högsta domstolen. Ett utmärkt val, då de flesta jurister inte ens är i närheten av dennes kompetens och meritlista.
Lindskog var i 30 år verksam som advokat, är sedan 1987 docent i civilrätt, har hunnit med en tid som professor, varit ordförande i Advokatsamfundet samt skrivit en radda böcker och vetenskapliga artiklar. Han är sedan 2011 dessutom vice ordförande i Högsta domstolen.
Orädd är han dessutom, Lindskog. Då justitieminister Beatrice Ask för några år sedan i en debattartikel dels ojade sig över att en straffskärpningsreform inte slagit igenom i dömandet, dels över att HD sänkt straffen för narkotikabrott, gick han i taket.
Borde vara klappat och klart
I en underhållande replik förklarade Lindskog att justitieministern borde rannsaka sig själv om inte lagändringar ledde till önskvärt resultat i stället för att gnälla på domarna. Harangen avslutades med att han tog upp omläggningen av knarket:
”Lagstiftaren förhöll sig dock passiv till det orimliga tillstånd som hade kommit att utvecklas på narkotikaområdet. Det fick därför bli Högsta domstolen som gjorde något åt det”. Ord och inga visor.
Gedigen erfarenhet, självständighet, god förmåga att uttrycka sig i tal och skrift. Därtill ende sökande till chefsjobbet, möjligen beroende på att eventuella konkurrenter insåg att loppet var kört. Utnämningen borde vara klappad och klar.
Det ansåg dock inte Domarnämnden, en obskyr myndighet som ingen människa har anledning att ha hört talas och som har som huvudsaklig uppgift att lämna förslag till regeringen om vem som ska anställas då en domartjänst är utlyst.
Nämnden beslöt att Lindskog skulle underkasta sig ett ”test- och intervjuförfarande” utförd av en inhyrd rekryteringskonsult.
Kanske ville konsulten veta om han tycker att mord ska bestraffas. Kanske fick han listiga frågor om hur han ser på administrativa arbetsuppgifter. Kanske ställdes hypotetiska frågor om hur ett justitieråd som påstår att en person som har frikänts för sju mord egentligen är skyldig ska hanteras. Vad vet jag.
Väcker löje
Utfrågningen utföll, föga förvånande, till belåtenhet. Därför föreslår Domarnämnden att Lindskog ska ha jobbet.
Detta reser frågor. Vad hade hänt om HD:s vice ordförande underkänts? Trodde någon ens för ett ögonblick att han inte skulle klara testet? Eventuell olämplighet för toppjobb borde ha avslöjats för länge sedan. Kollegorna på HD har om inte annat haft sju år på sig att upptäcka defekter hos Lindskog.
Och kunde inte Domarnämnden ha gjort ett undantag från sin princip att kalla in en konsult? Det är ju inte vilken tjänst som helst vi pratar om.
Att Lindskog tvingades igenom detta trams väcker löje. Det är även ett ifrågasättande av dennes kompetens som han bär med sig i sin nya funktion.
Justitieråden på Riddarhustorget borde själva betros uppgiften att utse sin högste chef, utan inblandning från konsult, myndighet eller regering.
Vi skulle slippa den här sortens ovärdiga rekryteringskaruseller samtidigt som Högsta domstolens oberoende stärktes.