Journalistiken ”kvävs” i kriget mellan Israel och Hamas
MARTIN SCHORI: Antalet dödade journalister ”saknar motstycke”
Att rapportera om ett krig är alltid, som nog alla förstår, extremt svårt för nyhetsorganisationer.
Att rapportera om konflikten mellan Israel och Hamas är inget undantag, snarare tvärtom. Hur Aftonbladet försöker navigera i detta - och hanterar olika typer av information - kan du läsa om här.
Självklart är det alltid bäst att vara på plats i det område man bevakar. Aftonbladet har också haft medarbetare i Israel sedan den 7 oktober, som levererat en rad vittnesmål från de som drabbats av Hamas terrordåd.
Varför har de inte varit i Gaza då? kanske ni undrar.
För det första är det inte möjligt för journalister att åka dit. De släpps helt enkelt inte in. Och även om vi hade kommit in så är det också en säkerhetsfråga.
Det fanns en tid då journalister var mer eller mindre fredade i konfliktzoner, men det var länge sedan. Hittills har dödats sedan den. 7 oktober, enligt Reportrar utan Gränser. De flesta palestinier, men även israeler.
Den siffran tros dessutom vara i underkant då vissa fall fortfarande utreds. Och överlag är just rapportering kring dödsfall i konflikten precis en sådan sak som är en utmaning för journalister. De palestinska hälsomyndigheterna har historiskt rapporterat hyfsat tillförlitlig statistik, men de kontrolleras i grunden av Hamas och när vi inte är på plats är det omöjligt att verifiera vad som är sant och inte.
Siffran över antalet dödade journalister är i alla fall extremt hög, även i jämförelse med andra konflikter. Den ”saknar motstycke”, enligt organisationen CPJ.
RUG har reagerat kraftigt mot hur den israeliska militären IDF ”kväver journalistiken” i Gaza, genom en ”total media-blackout” och vad som ibland tycks vara riktade attacker mot reportrar och redaktioner.
IDF är visserligen tillgänglig för medier men reportrar i Israel vittnar om hur de kontrolleras på plats på marken. Även före kriget har det funnits anklagelser om hur israelisk militär riktat attacker mot journalister och sedan Hamas terrorattack har det kommit lagförslag som begränsar pressfriheten.
Nu är ju knappast IDF:s motpart i den här konflikten, Hamas, några pressfrihetskämpar. Under de decennier terrorgruppen styrt Gaza har rapporter om hur journalister trakasseras och hindras i sitt arbete haglat, vilket organisationer som RUG fördömt. Det har även till viss del gällt styret på Västbanken.
Här i Sverige väcker rapporteringen också starka reaktioner. Från många håll. Dagligen översköljs redaktionen av mejl och samtal från personer som tycker att Aftonbladet tar ställning i konflikten.
Ordföranden i RUG Erik Larsson beskriver i en krönika hur forskare i början av 1980-talet undersökte hur två grupper, en starkt pro-israelisk och en starkt pro-palestinsk, reagerade på exakt samma nyhetsinslag. Resultatet: Båda sidor ansåg att medierna vinklat på ett negativt sätt för just dem. Forskarna kallar det för Hostile Media Effect, att vi lättare minns saker som stärker oss i den övertygelse vi redan har.
Det förklarar säkert inte alla reaktioner, men det kan vara värt att tänka på. På nyhetsplats tar Aftonbladet aldrig ställning och våra enda uppdragsgivare är, precis som med allt annat, vår publik.
Ett uppdrag som är, och sannolikt kommer bli än mer, svårare, framöver.