Misstänkta domstolsläckan är en katastrof
Den misstänkta domstolsläckan är mer eller mindre en katastrof.
Nej, det är inte en överhettad kvällstidningsjournalist som hävdar detta, orden kommer från den vanligtvis lågmälde chefsåklagaren Per Nichols.
Han bjöd in till en presskonferens i dag för att berätta om åtalet mot en kvinna som är anställd på domstol och som påstås ha läckt hemligheter om telefonavlyssning och annat till en av ledarna för det kriminella Turebergsnätverket i Sollentuna.
Platsen var polisens avdelning för särskilda utredningar, belägen i diskreta lokaler i Stockholm city, utan skylt nere i porten som upplyser om verksamheten några trappor upp.
En handläggare med elastisk moral på en tingsrätt är givetvis bingo för en gangster. Lika givet är att det sista polisen i gängmordens och sprängningarnas tidevarv behöver är en läcka av det slaget.
Det är domstol som beslutar om hemliga tvångsmedel – telefonavlyssning, buggning av datorer, kameraövervakning och liknande metoder – och handläggare som sköter det administrativa bestyret med detta.
Grovt brott mot tystnadsplikten och grovt dataintrång – så lyder de två tyngsta av fyra åtalspunkter.
Enligt åklagare Nichols har kvinnan mejlat vissa av besluten hon arbetat med till gängmedlemmen, andra har fotograferats och skickats på Snapchat, ett av alla dessa sociala medier.
Hon har också tagit med sig tjänstedatorn hem och anklagas för att ha låtit honom logga in på domstolens system och sniffa runt bland hemliga handlingar.
Under utredningen har polisen kunnat se att ett av besluten visades upp bland medlemmar i Turebergsnätverket.
Det var lokalpolisområdet i Sollentuna som först fattade misstankar. Avlyssnade telefoner gav inte den information de var vana vid att få. Kriminella sa plötsligt inte ett pip av intresse.
Kunde det finnas en läcka?
Larm slogs till Särskilda utredningar, som har till uppgift att utreda och förhindra brott av bland annat poliser, åklagare, domare och ledande politiker i riksdag och regering.
I den Netflix-serie som förr eller senare kommer att produceras om det svenska tillståndet är det inte omöjligt att ett av avsnitten kommer att inledas med att en kamera monteras upp i taket på den misstänktas glåmiga tjänsterum.
Kvinnan som påstås ha lämnat ut information om hemliga tvångsmedel utsattes själv för hemliga tvångsmedel.
Avlyssningen av hennes mobil har gett det som avlyssningar inte sällan ger. Skvaller med kompisar, svartsjuka, skitsnack om väninnor.
Men enligt en sammanställning av allt prat som polisen har gjort framgår det också att kvinnan har lämnat ut hemliga uppgifter och lättvindigt berättat att Rawa Majid än en gång har häktats i sin frånvaro.
Exakt hur orden föll vet vi dock inte, då dessa är placerade i en sekretessbelagd bilaga.
Vi vet inte heller omfattningen av skadan som de påstådda brotten har orsakat. Kanske är den liten. Kanske finns det mord som inte längre går att klara upp. Kanske är väldigt mycket förstört.
– Det här är mer eller mindre en katastrof för hela maskineriet. För polisen, för åklagare, för domstolsväsendet, suckade åklagare Nichols.
Den misstänktas inställning är inte alldeles enkel att förstå. I de första förhören pratar hon på och gör vissa medgivanden. Senare blir hon tystare.
Hon tycks ha varit förälskad i mannen hon misstänks ha läckt till och väninnor har i avlyssnade samtal varnat för att han utnyttjar henne, men det är inte belagt att de hade en relation.
En sak är klar, inga skumma pengar har betalats ut till den åtalade. Hon tycks inte heller ha utsatts för tvång.
Med allt detta sagt handlar misstankarna om systemhotande brottslighet. Infiltrerad brottsbekämpning är en kraftigt försvagad brottsbekämpning.
Mitt första intryck är att åtalet är stabilt, men det är nu inte jag utan domstol som ska bedöma om bevisen är tillräckliga. Troligen fälls hon. Möjligen meddelas friande dom, större under har skett.
Men den frågan är av underordnad betydelse. Betydligt mer väsentligt är att det finns skäl att tro att problemet är avsevärt större än just detta åtal.
Anna Benedetti, polis och utredningschef, deltog också i presskonferensen. Hon berättade om en ”oroande utveckling” av anmälda fall av läckor och korruption.
Varje år får några polisanställda sparken efter att ha läckt. Och kriminalvården berättar i sin senaste årsredovisning om några upptäckta fall av infiltration på anstalter och häkten.
Och just nu är en åklagare som är kusin till en gangsterledare befriad från arbetsuppgifter.
Hon är inte misstänkt för brott, men anses ändå vara ett säkerhetsproblem. Den senaste tiden har ju visat att kriminella inte tvekar att utnyttja eller ge sig på släktingar som inte är inblandade i verksamheten.
Dagens åtal är givetvis viktigt. Men än viktigare än det vi nu vet är det vi inte vet.
Frågan är inte om rättsväsendet har infiltratörer. Frågan är hur många de är.