Skatten är demokratins syre – vi har inte råd med de rika
Publicerad 2023-09-15
Har vi råd med de rika? undrar Fredrik Gertten i sin nya film Breaking Social. Den går på bio just nu och den borde alla se. Den berättar om det som medierna aldrig rapporterar om: människor som förbannar hur saker och ting funkar – och som försöker göra nåt åt det.
Filmen utgår från en av vår tids största lögner: idén om meritokratin. Den som säger, att om man bara följer reglerna och sköter sig i skolan, så kan man leva ett hyggligt liv. I själva verket ärver vi våra förutsättningar och de som bidrar mest får ofta minst.
Den som vill fördjupa sig i den svenska meritokratin kan läsa Petter Larssons bok ”Riggat”, som kom i våras, den är riktigt bra.
Världen över är folk förbannade på den växande korruptionen, girigheten och kleptokratin, att de rika tar över allt mer av politiken och ekonomin. Folkvalda och höga tjänstemän finner privatekonomiska fördelar i att bilda allians med företag och bolag som skiter i både klimatet, välfärden och det gemensammas bästa.
Filmen börjar på Malta, där journalisten Daphne Caruana Galizia var på väg att avslöja ett omfattande passbedrägeri innan hon mördades. Hur man säljer ett slags världsmedborgarskap till andra rikingar med big business, så att de ska slippa lagföras eller betala skatt.
Skatt är, som nån säger i filmen, ”demokratins syre”.
Den fortsätter till USA, där underbetalda lärare blivit av med sina sjukförsäkringar och vägrar finna sig i det. I USA får vi också möta arbetare på Amazon, som trotsat Jeff Bezos och organiserat sig fackligt. Bezos, som kan lägga flera miljarder på att vistas 11 minuter i rymden, samtidigt som hans anställda sliter stenhårt för nothing.
Gertten tar oss med till Chile, där först studenterna protesterade mot de höjda priserna i kollektivtrafiken; demonstrationer som till slut samlade så många chilenare att militären sattes in.
Filmen slutar med legenden om samtalet mellan en morfar och dennes barnbarn. Den gamle berättar för barnet att alla människor har två vargar i sig, som slåss. Den ena är girig och egoistisk. Den andra är empatisk och samarbetsinriktad. Vem vinner? frågar pojken. Den varg som man föder, svarar den gamle. Ergo: man har ett val.
Det är tunga grejer som Fredrik Gertten berättar, men filmen pulserar av hopp, i varje filmruta finns sol och ljus. När man ser den vill man bli en av alla som vågar och orkar tar strid.
Ja, Sverige då? Varför är inte folk förbannade här, landet som har flest miljardärer per capita och där kommunerna går på knäna. Eller snarare: när ska vi börja göra nåt av vår ilska? Vi har ju faktiskt inte heller råd med de rika.