HD ryter mot banker – lagen rundas för att skinna konsumenter

Bondeska palatset där Högsta domstolen ligger.

Banker rundar lagen med alla dessa förseningsavgifter för lån, ryter Högsta domstolen i dag.

I skuldfällans Sverige finns det all anledning för regering och riksdag att lyssna.

Är det tillåtet att ta ut förseningsavgifter för krediter?

Den frågan ville Konsumentombudsmannen ha svar på och drog för några år sedan igång ett pilotmål mot Svea Bank, som utöver dröjsmålsränta tar ut en avgift på 120 kronor för den som inte hade betalat i tid.

KO vann i såväl Patent- och marknadsdomstolen som i överinstansen i en fråga som är såväl juridiskt som principiellt intressant, inte minst mot bakgrund av att svenskarna betalar många miljoner varje år för försenade räkningar.

Men i HD tog det stopp. Svea Bank har inte brutit mot inkassokostnadslagen, meddelade justitieråden i en dom i morse.
 
Champagne och tårta hos branschorganisationer som Svensk Inkasso och Finansbolagens Förening, som inte försummat en möjlighet att påpekat att kreditbolag har gjort så här i årtionden och som har uppmuntrat Svea att gå till högsta instans?

Nja. För det första hade KO också ett andrahandsyrkande som HD inte tagit ställning till. Nämligen att förseningsavgifter förskjuter balansen mellan långivare och låntagare och att de därför är oskäliga.

Den frågan skickas tillbaka till Patent- och marknadsöverdomstolen för ny prövning. Än kan således kreditbranschen förlora.

Och för det andra är det osedvanligt irriterade justitieråd som ger banken rätt.

I domen muttras det här och där över otydligheter i inkassolagen. Paragrafernas förarbeten ger ingen närmare vägledning om hur man ska se på förseningsavgifter och en och annan ”oklarhet om tillämpningsområdet” noteras.

Och till råga på allt hittar de stackars domarna ett förbud mot förseningsavgifter i en annan lag.

Det är inte förvånande att justitieråden Petter Asp och Margareta Brattström ryter till i ett särskilt yttrande som följer med domen.

”Inkassokostnadslagens nuvarande utformning är otillfredsställande på flera punkter”, inleder duon med att påpeka.
 
Det här må låta som blygsam kritik. Men det är så här jurister på denna nivå låter när de sågar befintliga paragrafer sönder och samman.

De går vidare till att klaga på lagens otydlighet och tar sedan fram storsläggan:

Reglerna har skapat ”inte obetydliga möjligheter” för kreditinstitut att kringgå paragraferna och skaffa sig större möjligheter att krama pengar ur dem som hamnat efter med betalning än vad som var tänkt då lagen stiftades.

Dessutom finner justitieråden det ”av uppenbara skäl är märkligt” att det finns begränsningsregler för förseningsavgifter då företag lånar till varandra, men att ingen motsvarande broms finns i relationen mellan näringsidkare och konsument.

”Allt detta är emellertid frågor som bör hanteras av lagstiftaren”, avslutar domarna lakoniskt.

Många brottas med förseningsavgifter.

 
Denna juridiska analys går att beskåda i ljuset av att de svenska hushållen är i en internationell jämförelse mycket högt belånade. Sverige ligger trea i EU, endast slaget av Danmark och Luxemburg.

Under pandemin steg bostadspriserna kraftigt och när svenskarna andades ut efter att den värsta pärsen var över slog nästa elände till.

Inflationen sköt fart och skuldsatta svenskar fick den hårda vägen lära sig konsekvenserna av räntorna på lånen till villor och lägenheter for iväg samtidigt som priserna på i princip allt ökade betydligt mer än lönerna.

Att den totala skulden hos Kronofogden slår alla rekord och nu ligger på 119 miljarder kronor är lika lite förvånande som att allt fler invånare köper mat på krita.

Ansvariga ministrar och riksdagsledamöter har anledning att noggrant läsa dagens avgörande från Bondeska palatset på Riddarhustorget.
 
En lag som kreditbranschen kan runda för att skinna människor som redan har det ekonomiskt svårt är inte en bra lag.

Följ ämnen i artikeln