UD misslyckas än en gång
UD:s insatser efter terrordådet i Bryssel lämnar en hel del övrigt att önska.
Handfallenheten förvånar dessvärre inte.
Två personer iklädda gulblåa landslagströjor mördades i Bryssel i går kväll av en man som sedan lade ut en video i vilken han skröt om att han skjutit ihjäl svenskar.
Några timmar senare bekräftade Belgiens premiärminister Alexander De Croo vid en presskonferens att terroristen specifikt gett sig på svenska supportrar.
De hundratals personer som sökt sig till King Baudouin Stadium i går kväll för att heja på Janne Andersson & co fick således snabbt information som av lätt insedda skäl måste ha upplevts som mycket skrämmande.
Skräckslagna människor i behov av råd och stöd, inte minst med tanke på att de på belgiska och svenska nyhetssajter kunde läsa att en terrorist med Sverige som måltavla ännu var på fri fot.
Så vad gjorde då den svenska staten för att hjälpa sina utsatta medborgare?
Vid midnatt twittrade utrikesminister Tobias Billström bland annat att ”nu går ett sms ut från UD till alla svenska abonnemang i Belgien” med uppmaningar om vaksamhet och att följa anvisningar från belgiska myndigheter.
Ett utmärkt initiativ, men det tycks inte ha fungerat. Exempelvis Sportbladets utsända på landskampen har inte fått ett pip i sina mobiler från departementet. De har inte fått någon som helst officiell information.
Niklas Gustafsson, nyhetsreporter på Aftonbladet, har sedan klockan fem i morse försökt få UD att berätta vilka insatser som görs för att hjälpa de utsatta medborgarna.
Information till medier vore ju ett effektivt sätt att få ut viktiga budskap till människor i Bryssel, men svaren har varit undanglidande och intetsägande.
Det enda konkreta UD hade att säga till Aftonbladet var att lyssna på en presskonferens som statsminister Ulf Kristersson hade utlyst till klockan elva.
På den svenska ambassadens hemsida hittade reportern även ett tips om att ladda ner appen ”UD Resklar”.
I den står, 16 timmar efter terrordådet, följande att läsa:
”UD och generalkonsulatet har kännedom om att det har skett en skjutning” i Bryssel samt att ”vi känner till uppgifter i media om att två svenska medborgare ska vara skjutna”.
Vaga uppgifter, när det ju är bekräftat sedan i går kväll att svenskar har blivit skjutna, vi vet rent av att två av de tre offren har avlidit.
Den enda informationen i övrigt i appen är att höra av sig till oroliga anhöriga och följa lokala myndigheters råd.
Det är så anmärkningsvärt slappt, men det är inte första gången.
Bara härom dagen kunde Aftonbladet avslöja att det finns intern kritik inom UD mot att inte Sverige har samma skarpa avrådan mot resor till Israel och Palestina som exempelvis Tyskland har.
Den svenska officiella hållningen inskränker sig till att varna för ”icke nödvändiga resor”.
Ytterligare exempel saknas inte. Jag satt själv på första planet till Thailand efter tsunamin och hamnade mitt i en mardröm.
Redan samma dag som flodvågen slog in över stränderna och hundratusentals människor dog, skickade länder som Tyskland, Italien och Finland katastrofteam till Phuket.
De första kritiska dygnen framstod svenska myndigheter som närmast handlingsförlamade.
Det finns ingen anledning att här och nu vidare älta ett 19 år gammalt fiasko, men UD:s insatser historiskt i akuta insatser i katastrofer av ett eller annat slag imponerar inte.
Regeringar har kommit och gått, undermåliga insatser har bestått.
Att enskilda tjänstemän i Arvfurstens palats gör sitt allra bästa i de extrema situationer som då och då uppstår, finns det ingen anledning att betvivla.
Icke desto mindre går misslyckanden att stapla på varandra.
Än är det för tidigt att slutgiltigt recensera UD:s insatser i Bryssel. Men det vi har sett hittills imponerar inte.